Jämställd utan att veta om det.

I slutet av 7o-talet var jag ordförande i Sekos avdelning för Teleanställda på Borås Teleområde. Det var geografiskt stort. Hela Skaraborg och Södra Älvsborg med cirka 1400 medlemmar, Pantrarna inräknade. Vi var ett entusiastiskt gäng som utförde en del stordåd som vi gärna skröt om. T ex när vi mätte om städpersonalens områden och lyckades utverka 200 000 SEK retroaktivt. i En tidningsartikel häromdagen läste jag hur viktigt det var att kvotera in styrelseledamöter för att det skall bli fler kvinnor. Vi hade aldrig några sådana målsättningar utan jobbade för att få de mest kompetenta personerna. När jag nu ser tillbaka kan jag konstatera att vi hade mer än femtio procent kvinnor i styrelsen under flera av mina tio år och resten av tiden låg det strax under. Kontentan blir att genom de välja de bästa blir man jämställd på köpet utan att det var tänkt så.

Vid skampålen.

Efter att ha försummat bloggen under flera dagar har jag satt mig i skampålen och vi hoppas på bättring från idétorka och sjukdomar. Mumien har till och med tappat rösten i dag så nu är det mina åsikter som gäller i Nordtorp några timmar. Vad jag inte behöver skämmas för är att jag tagit emot medalj för "flit och retlighet i rikets tjänst." Varför jag tog medalj och inte klocka som alla andra var av följande skäl. På en SF-kongress jag deltog i fanns det en motion om att guldklockans boett skulle utformas som en medalj. Pinsamt nog var motionen från min egen avdelning och jag vägrade argumentera för den på kongressen. Jag tyckte jag hade all rätt till det då den tillstyrkts av representantskapet mot styrelsens avslagsyrkande och att jag redan vid beslutet förde mitt ställningstagande till torgs. Jag har aldrig uppfattat någon kritik mot mitt agerande i det fallet. Däremot frågade jag mig varför det var så skamligt att få medalj att folk valde klockor och vasar istället men gärna ville ha dessa föremål utformade som medaljer. Jag har faderns guldklocka i en låda. Den fungerar inte men å andra sidan vad har jag för nytta av medaljen i bankfacket. Men det var tur vi inte inväntade det som affischerna i ATP-valet förespråkade. Gärna medalj men först en rejäl pension. Då hade de flesta av oss fått vänta länge än på medaljen.

Volvo.

Om jag inte minns fel är Volvo latin och kan översättas som jag rullar. Det är precis vad Forden får göra ett år till. Hur de än ruskade i den stackars elvaåringen uppvisade han inga större brister än ett dåligt länkarmslager. Behövs verkligen bilprovningen? Man märker ju själv när något är galet.

Jag läste på http://fritturhjartat.blogspot.com/ om chefslöner och minns en historia från Televerket när chefslönerna skulle marknadsanpassas på 1970-talet. Den legendariske ordföranden för de teleanställda inom Statsanställdas Förbund, Kurt Lindgren yttrade då de bevingade orden: Hade inte våra chefer haft jobb på Televerket hade de stått i kö på arbetsförmedlingens trappa hela gänget. Om det är så även i Posten, med en gammal Televerkarinna som styrelseordförande, undandrar sig min bedömning. Att marknadsledande löner skall betalas i exportindustrin och inte på något annat ställe är jag dock helt övertygad om. Men det får inte gå till överdrift och sätta etik och moral i skamvrån. Det är här såväl de offentligt som privat ägda bolagens styrelseledamöter har ansvaret. Sköter de sig dåligt hoppas jag att aktieägarna byter ut dem.

Något att fråga om?

Jag har tidigare skrivit om missionären som höll föredrag i medborgarhuset och avslutade med. Kors vad tiden går och här står jag och bara pratar och pratar. Det finns säkert många frågor. Sent om sider reser sig en annan liten tant och säger " Ho hade ena hálter söster, vá ble´dé å den"
Den här historien har följt mig genom åren i både möjliga och omöjliga sammanhang och har satt skrattmuskulaturen på hårda prov. Ett tillfälle var när jag satt som mötesordförande på ett representantskap i Borås. Debatten gick hög när man diskuterade aktiviteter för pensionärerna under kommande verksamhetsår. Flera deltagare pläderade för någon form av resa för pensionärerna. Från presidiets något upphöjda plats på scenen hade vi god utsikt över mötesdeltagarnas aktiviteter och kunde bl a se hur en av de äldre klubbordförandena hade fallit i djup sömn. Pensionärsfrågan avslutades och efter det att ytterligare två punkter i dagordningen var avverkade vaknade vår klubbordförande så sakta när vi går över till Avtalsfrågor och han begär genast ordet. "Herr ordförande, jag har hört om en resa som anordnades till Hjo för några år sedan. Jag yrkar att VU får i uppdrag att utreda om det är möjligt med något liknande i år"
Mötesdeltagarna gjorde det inte lättare för oss i presidiet att hålla masken, men det lyckades. Samtidigt en eloge till den ledamot som framförde en fråga som han fått i uppdrag att belysa av sin klubb. Många ärenden av olika digniteter har säkert ramlat mellan stolarna av diverse orsaker, inte minst av osäkerhet eller blyghet.

Telia som banverk

I SEKO-tidningen kan vi läsa att personalen, i de från Telia avknoppade servicebolagen, behandlas illa och i vissa fall rent avtalstridigt. Vi kan också läsa att dagens ungdomar inte ser fördelarna med att vara fackanslutna. För mig känns det inte särskilt överraskande, men det gör mig bekymrad.

Vi som hade uppfattningen att Telia som operatör borde säljas ut, men att näten med personal för drift och anläggning borde stanna kvar i ett eget bolag, betraktades som bakåtsträvare.
I dag tvingas Telia av Post&Telestyrelsen att lägga näten i ett separat bolag. Det är så dags nu när den kvalificerade personalen har sparkats, pensionerats eller sålts ut till profithungrande bolag som ej vill rätta sig efter de regler som, i vårt land, gäller på arbetsmarknaden.
Nu invänder den marknadstrogne att det handlar om två olika frågor. Nätbolaget måste bildas för att främja konkurrens på lika villkor mellan operatörerna och Telias "banverk" kan ju fortfarande köpa personal från uthyrarna. Det är ju i sig helt korrekt. Men i min värld bemannar man ett företag efter grundbehovet i sin kärnverksamhet och använder sig av bemanningsföretag eller entreprenörer enbart vid toppar.

Vad har nu den här utvikningen med SEKO att göra. Jo, jag tycker hela hanteringen av Telias bolagisering är ett praktexempel på hur långt från medlemmarna de fackliga organisationerna har hamnat. Det var nog inte många, av medlemmarna, som hade önskemål om att mista sin låga pensionsålder eller bli anställd av Flextronic med flera. Vid den här tiden fanns ju inte ens alliansen att skylla på.
I andra fackliga organisationer avsäger man sig lokala löneförhandlingar och vill att den anställde skall förhandla själv.

Det här var två exempel på, men det finns tyvärr många fler, varför unga människor undrar vad de har för nytta av facket.
Bemöt nu inte min kritik med ursäkter eller bortförklaringar utan börja jobba ute bland medlemmarna. Sluta driva de fackliga organisationerna som oberoende konsultföretag och använd er av de trygghetslagar som finns.