Man skall inte skämta om allvarliga saker, men nog är det deprimerande när uppvärmningen stannar av och jag fryser in i märg och ben. Var det månne en effekt av Köpenhamnsoöverkommelsen? Vackert som en arrangerad bild är det ute, men en snål ostanvind drar fram över Nordtorpsprärien så det vill till att ha ett redigt kroppsarbete att syssla med om man skall hålla värmen. Men Vasaloppsåkarkandidaterna är lyckliga. De guppar omkring på åkrarna långt in på nätterna utrustade med
pannlampor och gott humör. Och så är väl det med det mesta. Det den ene tycker är kul tycker den andre är pest. Så jag tar det lugnt, väl medveten om att min tid kommer. Under tiden kan man alltid träna inför kommande travloppshöjdare 2010.
Mumien och jag var ute och gick på snöfria och nästan torra vägar. Då säger hon "sådana här dagar är bra, man behöver varken skotta snö eller klippa gräs."
Jag kunde ju inte annat än att hålla med och kom att tänka på Kamprads yttrande när IKEA:s resultat vida överträffade budget. "Jag föreslår en lycklig minut!" Och visst kan vi ta en lycklig minut som 
parentation till den förhoppningsvis avlidna vintern. Jag lyckades ta kort på våra skuggor och ett självporträtt. Var påskelden skall vara ser ni tydligt på ett kort för nu sticker det riset som jag hann köra dit i höstas upp ur snön. Skidspårens kondition är inte den bästa längre men min är på väg. Ändå är här en tapper skara som åker runt. 
De tränar säkert för nästa års Vasalopp medan vi ligger i träning för baddräkt 2010.
