Sjömanskostymen.

När jag var liten bodde vi på landet. En dag stod fadern på en stege och putsade alla fönster på utsidan. Tuppen var väldigt intresserad av hans förehavanden och sprang omkring nedanför och skrockade förnöjt. Vi skojar lite med tuppen sa far och hällde en skvätt putsmedel på ett kaffefat och låtsades läppja på det medan han smackade. Därefter ställde han ner fatet till tuppen som efter ett par pickanden föll ihop helt livlös. Tuppen är död ropade far till mor och hon blev alldeles förskräckt, ack, ack, ack sa hon vad skall vi göra. Tillred honom direkt sa fadern och hon skred genast till verket och började plocka av fjädrarna. När hon fått bort de sista fjädrarna piggnade tuppen till och flaxade i väg. Oj, oj, oj, sa mor nu fryser väl den stackarn ihjäl. Men så kom hon på att jag hade en gammal sjömanskostym liggande som jag vuxit ur. Hon var aldrig rådlös utan sydde genast om den så att den passade tuppen. Denne i sin tur blev väldigt stolt när han fick se sin spegelbild i källarfönstret. Gradbeteckningar på vingarna och allt. Han sprang direkt in i hönshuset och skulle visa upp sig för haremet. Där uppstod fullständigt kaos då de aldrig hade sett en tuppsjöman tidigare. En höna smet i väg och tuppen efter. Varv efter varv runt huset gick det och till slut fick han tag i henne. Han höll fast henne med den ena klon medan han drog ner gylfen med den andra.. Nog med minnen för i dag, nu går jag ner till hönshuset, jag menar lagårn..