Avstängd och påsatt.

Så var det då äntligen överstökat. Konverteringen alltså. Redan vid första försöket lyckades man få i gång hjärtat i en normal rytm. Ni kan inte ana hur skönt det är att få i sig ordentligt med syre när jag ansträngt mig och flåsar. Konditionen är nämligen helt i botten så nu skall här promeneras, spikas och lekas med Matilda. Ett antal goda kamrater har skrämt upp mig med att en konvertering inte håller så länge och jag har fått höra att den och den har gjort det flera gånger. Men som den optimist jag, trots allt gnäll, är så utgår jag ifrån att min konvertering håller i sig till dess jag blir dålig nästa gång och att det dröjer. Här i Nordtorp tar vi problemen i den ordning som de uppstår!