Hamstadsresa med överraskande slut.

Igår var vi i Halmstad. En vacker stad som lyckats undgå någon mer ingående granskning av mig. När jag varit där tidigare har det varit Tylösand för konferenser eller travet för högtidstunder kring ovalen. Nu var vi där för att besöka en kusin och hade en hellyckad dag med god mat, många minnen och foton. Mumien körde de trettiotvå milen med bravur och GPS:en hade förutsagt hemkomsten till 21.29. När vi kom fram till Nordtorps gamla skola pågick det förberedelser för ballonguppstigning och det kunde vi ju inte missa. Det var samma företag som Mumien och sönerna åkte med för några år sedan. Kvällen var som gjord för ballongfärd och vi stod där på första parkett och inspekterade förberedelserna. Nu har vi sett både uppstigning och landning i Nordtorp. För många år sedan sommarjobbade sonen d ä på Posten. Passet började redan klockan fem och med mopedresa till stan blev det tidiga morgnar vilket innebar tidigt sänggående. Det var en varm kväll och han sov för öppet fönster när ett oväsen hördes utanför och en ballonggondol glider förbi fönstret. Hela familjen rusade ut och ner till en av hagarna där man gjorde en elegant landning. Jag ljuger inte när jag säger att inom en kvart var det minst 100 personer som ville titta närmare på spektaklet.

Över trädtopparna.

Ljudupplevelse.

Nu är vi hemma igen efter en utflykt till Stockholm. Mumien hde bjudit mig på konsert med Paul Simon i Globen. Det var en upplevelse av högsta dignitet. Paul var lika fantastisk som vanligt och hans band var av högsta klass. Men ljudteknikerna hade totalt missat sin uppgift! Hade de ens försökt sig på en soundcheck? Tankarna gick till den gamle rolighetsministern Krister Classon som en gång sade"stoppa plågsamma ljudförsök, stoppa Radio Halland". Det här var i samma klass. Instrumenten överröstade Paul ända fram till extranumren då vi fick höra en gammal låt med bara Paul på gitarr. Dé ni!! Idag hann vi med en snabbvisit hos Petterssons för leverans av Åkes Fiskarkaka från Hönö. Det utvecklades till rena byteshandeln när vi fick fyra liter 08-kantareller av 5-stjärning kvalitet. Hoppas inte skattemyndigheten upptäcker detta. Pettersson var ju på extra bra humör eftersom AIK hade tvålat till ett välspelande Åtvidaberg med hela 1-0. Faktiskt såg vi början av matchen på TV i Quqlity Globens Hotellbar där vi muntrade upp oss före konserten med Tjeckiskt öl, Engelsk cider och Irisk Whiskey. Matilda, Maria och Andreas hade tydligen inte tröttnat på oss efter förra veckans besök utan kom över till Petterssons där även de yngsta Granqvistarna dök upp och vi hade trevligt. Därefter följde besök på nyinköpta tomten i Barkarby. Dår blir nästa generationerna Krantz Järfällabor precis som Petterssons. Och nu är vi som sagt hemma igen!

Till minne av Karin.

Idag är det 95 år sedan Karin föddes. Vad passar väl då bättre än ett foto från hennes 85 årsdag vilken firades på Skottek utanför Ulricehamn. Vi har henne att tacka för mycket och vi använder än idag hennes bevingade ord t ex när man frågade hur mycket man skulle krydda då sa hon "det ser du". Eller "ta med er dörrarna när ni går" viket betydde att vi inte skulle glömma att låsa. Omtanke och gästfrihet var nog hennes mest karikteristiska egenskaper som vi nu har fått klara oss utan i snart tre år. Tack för att du fanns!

Som en parantes kan nämnas att halsbandet på bilden är tillverkad av en Hopi indian i Arizona.

Mycket historia i en bild.

Jag upptäckte den här bilden av en slump när jag letade efter något annat. En av mina mindre bra sidor är nämligen att glömma skriva text på korten. Här följer det historiska.

1.Hatten jag har på mig blåste i sjön vid Kråksundsgap under en segling mellan Mollösund och Käringön 2003.
2.Stubben jag stödjer benet på kommer från en ek vilken blåste ner i den stora stormen 1969. Den stod tillsammans med tre likadana vid vår grillplats vid källaren 1970-2008, alltså 39 år! Snacka om gott virke! Nu är de utbytta mot fyra askstubbar. De är nog inte riktigt lika hållbara men bör räcka min tid ut.
3. Byxorna jag har på mig lyckades jag lägga i fel påse när vi packade ihop efter en segling. De åkte med soporna i en container på Lyckans slip i Fiskebäckskil.
4. Den rödmålade plankan använde vi 2008 som underlag för att kunna ta oss över ett dike med en grusbil och göra en skogsväg. Det blev lerigt och alla underlägg försvann.
5. Det lilla snapsglaset vid foten är en doseringsmugg som vi fått på Apoteket. De har återanvänts många gånger men nu är de borta.
6. Sist men inte minst stövlarna. De inköptes i Henån på nittiotalet och skattade inte åt förgängelsen förrän påsken 2011.
7. Jackan som köptes billigt på den tiden Televerket sponsrade Svenska skidåkare har jag kvar tillsammans med mitt goda humör. Gitarren är också kvar sedan fornstora dar. Den köpte jag i Kålltorp, Göteborg 1966 för 325 kronor. Numera används den sporadiskt.

Mellan skurarna.

Vi gick en liten kantarellrunda mellan skurarna.

Kantareller övervakade av vår skyddsängel.

Luften gick ur mig men så kul jag hade.



Hög Stämning

Echset och Mumien

Vilken trevlig kväll vi hade i lördags! Echset och jag hade ett uppdrag från förra träffen med det gamla Eriksbergsgänget att ordna en ny nostalgitripp. Tjugoåtta personer hade hörsammat inbjudan och slöt upp på Bokenäs Hav och Spa som det numera heter. Vi gamla säger ju fortfarande Flygmotor. Men med ett sådant gäng hade man ju kunnat vara var som helst för det är åldringar som vet hur man med enkla medel höjer stämningen många grader. Precis som vid de tidigare träffarna hade vi tur med vädret och kunde sitta utomhus en stor del av tiden. Fram på kvällen när några hade andra engagemang tyckte Lennart att vi kunde gå hem till honom för en fortsättning med Kaffe och Kaka mm. Det blir för långt för en etapp tyckte Anita och Håkan! ”Vi tar en vätskekontroll hemma hos oss på vägen”. Ojojoj vad skönt det var att vara på altan och uterum och njuta stillheten som hade lagt sig över Eriksberg. För att inte tala om gästfriheten med allt som behövdes för att hålla vätskebalansen på rätt nivå. Sedan fortsatte vi hemma hos Lennart till halv två på natten. Som tur var hade vi vårt logi där också och på morgonen bar det av för njuta av blomhavet på Westgarden i Bokenäs och konsthantverksutställningen i Bygdegården där Echset var gästutställare. När vi så småningom kom kunde vi bara konstatera att vi är inte vana vid nattsudd och för många nya intryck så det blev till att sova ut ordentligt och i dag har jag inte orkat mer än att olja ett bord och byta knivar på Petra. En del släktforskning blev det också mellan skurarna och nu gäller det att samla kraft inför nästa trevlighet som blir redan på torsdag.

Vätskekontroll.

Med Kortholmen i bakgrunden.

Senaste nytt från Sandared!

Sandaredsöl

När vi trotsade höstregnet idag och åkte till Köp´et-en bra affär som det står i reklamen, kunde vi upptäcka en för våra ögon ny ölsort, Sandaredsöl. Trots att den var dyrare än Sort Guld på monopolet kunde vi naturligtvis inte låta bli att köpa hem ett par för provsmakning. Om de går genom censuren blir det väl till att köpa en back i morgon. Det framgår icke av etiketten vem som har tillverkat men det är väl lokalt hemkört eller också har Grebbestads bryggeri ökat ut sitt revir. Under alla omständigheter var det en limiterad upplaga så det går nog åt hur det än smakar. Efter kylning och provsmakning återkommer jag med en kommentar om vår bedömning.

På spåret.

Under våren blev vi kontaktade av SOK 68:s eldsjälar Britt-Marie och Ulla. De ville fylla ut ett vattensjukt område i norra ändan av hemmanet för att kunna dra fram en ny vandringsled. Det tyckte vi var jättebra och när de även ville ha en massa spillsten som vi hade bakom ladugården så kändes det som en riktig Winwinsituation.





Lae efter tre km.

I dag hade vi för första gången möjlighet att gå det nya spåret och gissa om vi blev imponerade. Man hade verkligen lyckats utnyttja förutsättningarna med skogsvägar, gamla skidspår och stigar. Mycket information om såväl flora som fauna och kroppens behov av motion fanns det utefter spåret och till och med en gästbok som visade att många hade gått där trots att det varit i bruk mindre än en månad. Även om både Mumien och jag kände av att vårt motionerande tagit stryk av årets ihärdiga regnande och att knä och höftleder värkte efter målgång så var det en av årets höjdpunkter. Jag ger därför en eloge till de eldsjälar som drivit projektet och de frivilliga som lagt spångar, fyllt ut och allt annat som behövs för att det skall fungera och ge ett proffsigt intryck.