Klagovisor.

Vad är ett besök i Portugal utan en afton med Fadomusik. Platt intet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Fado
Följaktligen bänkade sig Mumien och jag på en restaurant som förutom musiken även bjöd på Fadoinspirerad mat. Upp på golvet dök så småningom två distingerade gentlemän i sina bästa år (som jag ungefär). De medförde den klassiska och för Fado helt nödvändiga utrustningen, gitarr och portugisisk gitarr. Den senare är en 12-strängad gitarr som både ser ut som en stor mandolin och har vissa ljudinfluenser från en sådan. Gubbarna var skickliga och byggde upp stämningen med sitt strängaspel. Då uppenbarar sig Divan. Ett bastant fruntimmer i svart fodral som hade en gudabenådad röst kommer sjungande in i lokalen. Hon var dock inte lika imponerad av sina medmusikanter som jag var. Mellan låtarna väste hon order i mungipan åt dem. Sedan log hon som den värsta Birgit Nilsson mot publiken och drog en ny sång. Jag associerade genast till ormen i Robin Hoodfilmen på julafton. Proceduren upprepades efter varje nummer. Men bra var det. Rätt som det är kommer ett intro som vi väl kände igen. Den som läst min blogg ett tag har förstått att jag gillar Janne Magnarssons (Öbarna) texter. Jojomen, Jannes text till Sommaren -55 har en portugisisk tonsättare och inte nog med det, arrangemanget var precis som Öbarna framför det. Det var ingen klagovisa precis och publiken var om man säger, nöjd. Fast Öbarna är bättre. I en paus pratade jag med gitarristen och det visade sig att han varit i Sverige och spelat en gång 1981. Hans starkaste minne från detta besök var att Almöbron blev påseglad och rasade. Var det så länge sedan?

Olyckskorparna kraxar.

Det första som hördes när jag inhalerade frukostgiftet på verandan i dag var korparna som väsnades inne i skogen. Jag hoppas att det var resterna från gårdagens skrovmål som fick dem att upphäva sina whiskyspruckna stämmor och inte något dåligt omen. Jag skall nämligen besiktiga Forden i dag. Som vanligt när det är besiktningsdags visar vädergudarna sitt missnöje. Här snöar vertikalt just nu. När jag nu ändå är i gång måste jag berätta att Öbarnas konsert i Seglora bygdegård i lördags var en höjdare. Trots det var det få ungdomar i lokalen, det är ju bra synd när halva programmet bestod av Janne Magnarssons egna visor och resten av Taube. Janne som med sina såväl lyriska och kluriga visor mer och mer framstår som en modern Evert. Dessutom var Eva Jarnedahl i toppform. Konstutställningen var bra men ett intet mot den ni kommer att inbjudas till nästa år då Mumien gör debut.

Stätte Brygga på Flatön.

Jag trodde det här var en svårlöst bild, men Rolf Olsson och Solnasnackar´n hade som vanligt rätt. Eller nästan rätt. Att det var Stätte Brygga på Flatön stämmer ju och att handelsman Flink huserade i huset i Evert Taubes visa Maj på Malö är också riktigt. Men i verkligheten var det handelsman Gustav Johansson som hade affären och som också har fått visan sig tillägnad. Evert tyckte han var något sävlig, därav namnet Flink. Jag har faktiskt träffat denne man på sommaren 1955 då jag var på utflykt med en kompis och hans föräldrar i en eka med utombordare typ NV. Ett mera modernt minne är från 1999 då jag satte fast en dragg vid bryggan. I dag är gästhamnen upprustad och har plats för 20 båtar. Ett besök vid såväl gästhamn som restaurang kan varmt rekommenderas.
http://www.vastsverige.com/templates/product____120.aspx?prodId=18039
Vem vet, jag kanske får höra Maj på Malö i dag när vi skall till Seglora Bygdegård för att lyssna på Öbarna samt se en konstutställning där bl.a Mumiens målarlärarinna Helén Liz Stenberg medverkar.