Bra timing?

Den Norska Nobelkommittén har ju flera gånger tidigare utmärkt sig för att ha utsett tveksamma Fredspristagare. Men frågan är väl om inte årets utmärkelse slog alla tidigare utnämningar med hästlängder. För att understryka hur dåligt beslutet var  passade den svenska regeringen, genom handelsministern Eva Björling, på att utropa ett fullskaligt krig mot Europeiska Unionen ungefär samtidigt som representanter för nyss nämnda union mottog priset och försökte rättfärdiga beslutsgrunderna för det samma. Dessutom passade en gammal ÖB på att föreslå ett gemensamt EU-försvar vilket måste uppfattas som ett led i försöken att skapa Europas förenta stater. Det kanske skall tilläggas att kriget skall utkämpas för att stärka Svensk tobaksexport.

Folk som har sånger kan inte dö.

Detsamma kan sägas om de som kan sin historia. De behöver inte vara rädda för framtiden. Jag hade inte tänkt göra några politiska inlägg på bloggen i valrörelsen. Men, när jag läser insändare och hör folks uttalande i nyhetsproram etc. kan jag inte låta bli. Detta 700:e inlägg blir därför färgat av min övertygelse. En moderat person som utgav sig för att vara klubbordförande i en IF metallavdelning var så irriterad över socialdemokratisk propaganda till de aktiva att han skulle motionera om ett opolitiskt fack vid nästa kongress. En sådan person utstrålar enligt mitt tycke en mycket stor okunnighet då det var LO-facken som en gång initierade det Socialdemokratiska partiet. Även Center- och Folkpartiet är sprungna ur folkrörelser och det gör mig ont att se hur Folkpartiet schabblar bort de socialliberala värderingarna. Att Alliansen har schabblat bort arbetsmarknadspolitiken så att vi i dag ställs inför en arbetskraftsbrist samtidigt som ungdomsarbetslösheten ökar tycker Anders Borg är helt naturligt. I stället för att justera vissa felaktiheter och svagheter i beprövad politik anser han och övriga i Alliansen att det är bättre att slopa den helt och på ideologiska grunder äventyra den framtida tillväxten. Åter till historielösheten. Att människor har olika uppfattningar och inställningar är ju själva demokratins kärna så jag välkomnar alla diskussioner i alla ämnen. Men när arbetslösa människor med dåliga bostäder och utbildning står och tvekar om de skall rösta på sossarna eller moderaterna då börjar jag undra om de över huvud taget har någon kunskap om de olika partiernas respektive ideologier.
Att Fp,C,S och V har förstört akutsjukvården i Västra Götaland komplicerar bilden. Men då flera av de ansvariga försvinner kanske jag skall ge S en chans till rehabilitering med Helen Eliasson i spetsen.
Och i riksdagsvalet gör jag inga chansningar. Jag röstar på Hans Olsson och hoppas på en stark S-regering. Och i nästa val vill jag i demokratins namn se varje parti driva sina egna valrörelser med klara ideologiska ställningstaganden och förhandla med varandra först efter valet.
Dessutom anser jag att de som saboterar valmöten för andra skulle åtalas för brott mot yttrandefriheten

Sök majoriteten där den finns.

I vårt demokratiska land har vi för närvarande sju partier med 348 mandat och en politisk vilde som lämnat sitt f d parti. Jag är fullständigt övertygad om att majoriteten av alla väljare noga övervägt sitt val och inte alls är intresserade av att partierna förhandlar bort sina ståndpunkter redan före nästa val för att kunna gå i allians med andra. Ur demokratisk synpunkt är det också viktigt att det kommande valet får visa styrkeförhållandena mellan partierna och att de sedan kan finna samarbetspartners på olika håll i olika frågor. Det finns blocköverskridande frågor och det finns frågor som man har svårt att ena sig om inom ett block. Det märks faktiskt allt mer i takt med att september närmar sig. För medborgarnas bästa, slopa valsamarbeten. Om inte, behöver vi bara två partier.

Djurvänner eller Huliganer?

Förra veckan släppte s.k. djurrättsaktivister ut ett par tusen minkar på en farm utanför Svenljunga. Det skapar merarbete och stora förluster för ägaren. Många av minkarna kunde fångas in men flertalet går en kvalfylld död till mötes. Vägen mellan Borås och Svenljunga såg ut som en odiskad köttkvarn med alla överkörda djur. Av dem som klarade sig från överkörning är det en försvinnande liten del som lär sig att skaffa föda på egen hand. Övriga svälter ihjäl eller blir mat till andra rovdjur.
Det skulle vara intressant att höra hur dessa flummare, i mina ögon, tänker och vad deras egentliga avsikt är. Minken hör ju inte hemma i vår fauna och de som överlever ställer till med stor skada i naturen. Jämför med mårdhunden i Finland eller Canadagässen här i Sverige.
Visst kan man ha synpunkter på pälsdjursuppfödning och andra företeelser i vårt samhälle men om vi agerar utanför lagar och förordningar i stället för att påverka politiken har vi snart ett samhälle som inte ens flummarna vågar leva i. Eller är det kaoset som driver fram det auktoritära samhället som de hyllar.
Dessutom måste det i vårt klimat vara svårt att leva enligt principen att inte använda något som kommer från döda djur eller djur i fångenskap. Man kan ju inte gå naken i kylan och jag har svårt att föreställa mig att de är barfota på sina missionsraider.
Slutsatsen blir således att de är huliganer eller i bästa fall okunniga, obildade personer vilka samhället bör reagera mot och samtidigt ge dem utbildning i Demokrati och att visa hänsyn såväl mot människor som mot djur.

Klara utrymningsvägar!

Under sjuttiotalet stod förändringen av arbetslivet och utvidgandet av demokratin högt på de flesta agendor. Delegationen för fördjupat förvaltningsinflytande (DEFF) utsåg ett antal myndigheter som under en utvärderingsperiod fick agera i stort sett självständigt. Åtminstone med den tidens mått. Televerket var en sådan myndighet, Länsstyrelsen i Gävle en annan. De 20 Teleområdena som med undantag för de tre storstäderna hade ett antal anställda om 1000-2000 pers/område, fick en beslutande företagsnämnd vars fördelning var 50/50 arbetsgivar- respektive arbetstagarrepresentanter. Dock hade teledirektören utslagsröst vid lika röstetal. Vad jag kan komma ihåg utnyttjades det en gång under de tre år provet varade. Det fanns dessutom ett antal utskott och regionala instanser som styrdes på samma sätt, men de kanske vi kan återkomma till vid senare tillfälle.
Det här var faktiskt innan MBL kom så ni förstår att det behövdes ett stort förändringsarbete bland befintliga chefer som i många fall var mer än 50-år gamla. Ekonomichefen i Borås och undertecknad fick ansvaret för att i samarbete med ett konsultföretag inom lednings och organisationsutvecklingsbranschen ta fram lämpligt kursmaterial och genomföra utbildningen.
En av de absolut bästa perioderna i mitt arbetsliv. Jag lärde mig massor som jag haft glädje av i många olika sammanhang genom åren. Jag mötte mängder av på olika sätt intressanta människor, som jag än i dag har utbyte av såväl personligen som yrkesmässigt.
Vi genomförde sexton fyradagarskurser för 12 personer per omgång och jag var närvarande vid samtliga. Det gav mig möjlighet att lära känna källarmästaren lite djupar och vi blev goda vänner. Kurserna som sådana var indelade efter ett mönster som i stort följde våra affärsupplägg. Det ledde i sin tur till att vissa grupper hade en mycket hög medelålder och vissa hade en könssammansättning som skulle fått dagens jämställdshetsapostlar att rysa. Nåväl, utan dessa ingredienser hade det inte blivit någon historia så lyssna nu.
Den näst sista kursen var skräddarsydd för tekniska chefer på staber och det var en kategori som var vana vid studentliv och medelåldern var förvånansvärt låg för att vara chefer vid den här tiden. Jag hade varit ett ärende i Göteborg på eftermiddagen och kom tillbaka lagom till middagen. Det första jag hör när jag stiger ur bilen är hur ett stort antal glas och flaskor går i golvet på ett rum. Det var försommarvärme och de flesta fönster var öppna. Jag hinner knappt in genom entrén förränn källarmästaren kommer och påpekar att stämningen måste kylas ner. Vi lyckades ganska väl med det och det blev en mycket trevlig kväll, även om den var både lång och fuktig. Vid läggdags hade åtminstone en person glömt av att vattnet skulle vara avstängt under natten. Han försökte borsta tanden och när det inte gick glömde han också att skruva av kranen. När vattnet så småningom återvände fylldes snart både tvättställ och badrum med de i Afrika så åtråvärda dropparna. När de runnit ut i hallen tog det enklaste vägen under dörren och ut i korridoren. I hallen fanns en heltäckande matta som svullnade upp så att sex personer ej kunde lämna sina rum. Bland dem fanns naturligtvis såväl Säkerhetschefen som Skyddsingenjören. Efter att dessa herrar luftat sina känslor för källarmästaren måste jag erkänna att vårt förhållande aldrig blev det samma igen.
Sista kvällen var av naturliga skäl ganska avslagen, men de flesta satt och småpratade i en gillestuga. Då kommer skyddsingenjören in iklädd stövlar, flytväst och visselpipa och säger. "Jag går och lägger mig nu, men jag kan vänta lite om någon har tänkt och borsta tänderna"