Skogstankar.

Strålande väder idag. När vi tog en långpromenad med Spike

passerade vi områden där Gudrun, Per och Lae härjat. Faktum är att 1990 kalhögg jag, på lediga stunder, ett litet område utanför Ingriatorpet. Det blev ett antal kubikmeter till såväl massaved som Jabokubb. Året efter vid påsktid planterade Birgitta och Kent, Mumien och jag 200 plantor. Så här ser de ut idag! 24 år senare.

Vid Ingria



Vid själva torpet schaktade man bort matjorden i början av sextiotalet för att använda till gräsmatta på Sjömarkens nya fotbollsplan. Där har granarna självsått sig och det behövs nog gallras lite.

Gallringsbehov

Efter Gudruns härjningar var det inte mycket annat att göra än att ta ner de få träd som stod kvar och sedan plantera nytt. Och faktiskt växer även de plantorna så att det knakar. Men även där behövs det snart röjas runt om där björksly växer minst lika fort. Än så länge är det bra som älgskydd men om några år är det, Röjsåg fram. Vem skall såga? Jag orkar nog inte.

Plantering

Nu är det bara en dryg kilometer kvar till hemmets härd.


Snart hemma







Sista resten av elljusspåret? Eller har Spike legat på sidan?





Arbetssökande.

I dag när Mumien skulle gå ner och hjälpa mig med uppsättningen av en julbock vid lagugården mötte hon en alldeles äkta bock som undrade om han kunde få jobb som adventsbock. Efter viss diskussion kom de fram till att om vi skulle sätta ljus på honom så skulle hans revir, på grund av sladdens längd bli ganska begränsat, så han avstod sitt engagemang till förmån för sina artificiella kopior. Egentligen hade vi så här i ombyggnadstider inte tänkt att sätta upp alla de vanliga dekorationerna då de riskerade att vara ivägen för byggnadsarbetarna och deras utensilier. Men inte kan vi ha en advent i Nordtorp utan någon ljusdekoration så vi gjorde det bästa möjliga. En bock i vedbodsfönstret och en bock med släde hemmavid. Samt, peppar, peppar ta i trä en julgransbelysning i en gran inne i skogen. Sist vi hade det slog Gudrun till och demolerade såväl granen som dess belysning. Men nu är det ju sista julen vi bor i det här huset så då får man väl inte bryta mot för många traditioner. Vi ser fram mot en trevlig ny ägare då det ju också blir en nära granne.

Resterna av Gudrun.

Natten mellan den 8 och 9 januari 2005 blåste det till över Nordtorp och stora delar av övriga Västsverige. Det var Gudrun. Inte hon med triangeln utan orkanen Gudrun. Vi hade precis föryngringsavverkat ett hektar till grannarnas stora glädje. Timret ivägkört, telefonledningar lagade och de flesta inblandade utskällda efter noter eller om det var efter kakrecept. Den fina lövparken som vi hade sparat för framtida majningar blåste ner och ur spillrorna reste sig ett virrvarr som inte ens ett riktigt styrelseproffs hade kunnat ställa till med. Skogsinspektören från Södra Skogsägarna som mot rundlig provision skall hjälpa oss i liknande situationer beordrade fram 10 kubikmeter grus för att skydda vägen och beordrade mumien och mig att såga de nedfallda träden i längder om cirka 5 meter så skulle de komma en maskin och köra ihop riset i högar vilka sedan skulle flisas. Skynda er för han kommer i morgon ringde det i våra öron då vi med risk för livet sågade långt in i mörka natten. Efter några veckor kom skotaren och körde sönder underlaget och plockade ihop en hög om några hundra kubikmeter ris. Den högen har sedan legat och retat gallfeber på både de närboende och mig. Varje månad har jag ringt inspektorn för att säkerställa att han inte glömt av projektet. De kommer nästa månad har han sagt varje månad sedan dess. I min enfald har jag undrat om inte riset blir förstört när det ligger så länge. Ingen fara vi har täckt det med papp. I går, så hör och häpna, kom flisaren. Men nu låg riset på fel ställe och marken var för blöt så det kanske kan få ligga kvar till det har multnat ner på egen hand. I sin enorma godhet har i alla fall Södra lovat att inte påföra oss några kostnader. Men vinsten vi skulle gjort nämndes inte något om. Det var nog sista gången vi anlitade Södra Skogsägarna till ett avverkningsuppdrag! För vissa av de här gubbarna borde det vara aktuellt att byta livsbana. Då kanske de har en tillräckligt dålig meritlista för att bli styrelseproffs. Eller varför inte ekonomisk rådgivare till regeringen.

Stormvarning.

Jag läser i Tidens kalender från 1984 att i dag för 25 år sedan drog en våldsam snöstorm in över södra Sverige. I byarna uppmättes 40 m/sekund. Samtidigt uppmättes det högsta vattenståndet i Östersjön sedan 1886. Det var 119 cm över medelnivån. Vi får se om dessa siffror håller när den av SMHI utlovade stormen når in över Västsverige fram i kväll. Den har inte fått något namn än då man ännu inte är säker på om den utvecklas till orkanstyrka.

Namnen Gudrun och Per som vi har i ganska färskt minne kommer inte från SMHI, utan dess norska motsvarighet, Meteorologisk institutt. De ger namn åt varje extrem väderyttring efter en särskild ordning som går efter alfabetet. Den senaste hette Rita, så om det blir något namn kommer det alltså att börja på S.

Här i Nordtorp hade vi precis gjort en sistagallring när Gudrun tog ner hälften av det som var kvar. När allt var utkört konstaterade vi att det var lika bra att ta resten också och plantera nytt. Det var tur det, för när slutavverkningen var klar och virket utkört kom Per. Eftersom träden var borta kunde ju inga blåsa ner.