Skogstankar.

Strålande väder idag. När vi tog en långpromenad med Spike

passerade vi områden där Gudrun, Per och Lae härjat. Faktum är att 1990 kalhögg jag, på lediga stunder, ett litet område utanför Ingriatorpet. Det blev ett antal kubikmeter till såväl massaved som Jabokubb. Året efter vid påsktid planterade Birgitta och Kent, Mumien och jag 200 plantor. Så här ser de ut idag! 24 år senare.

Vid Ingria



Vid själva torpet schaktade man bort matjorden i början av sextiotalet för att använda till gräsmatta på Sjömarkens nya fotbollsplan. Där har granarna självsått sig och det behövs nog gallras lite.

Gallringsbehov

Efter Gudruns härjningar var det inte mycket annat att göra än att ta ner de få träd som stod kvar och sedan plantera nytt. Och faktiskt växer även de plantorna så att det knakar. Men även där behövs det snart röjas runt om där björksly växer minst lika fort. Än så länge är det bra som älgskydd men om några år är det, Röjsåg fram. Vem skall såga? Jag orkar nog inte.

Plantering

Nu är det bara en dryg kilometer kvar till hemmets härd.


Snart hemma







Sista resten av elljusspåret? Eller har Spike legat på sidan?





Ett fyrfaldigt leve för Kent!

I dag jubilerar allas vår Kent. Mumien som alltid är snabb ut sjöng "ja må han leva" redan i påskas. Hur som helst grattar hela Nordtorp. Som födelsedagspresent bjuder vi på nummer 7 Lovelock i V75-4 som går som lopp 8 på Åby idag.

Välkommen till Sandareds ostmässa!

Sandhults hembygdsförening har sin årliga ostmässa 30-31 oktober i skolan i Sandared. Bägge dagarna kl.12-16. Då får du inte missa chansen att provsmaka ur det stora utbudet och sedan ladda upp med ostar av varierande styrka och smak till julbordet. Förutom ost finns det många andra godsaker och begivenheter för den intresserade. Allas vår Kent kan tyvärr inte deltaga i år men vi andra håller ställningarna i hans anda.

Grattis Kent.

Det är väl ingen som kan tro att den här stilige unge mannen fyller sextiofem år den 17 december. Men det vet vi och hoppas han får en trevlig födelsedag i Melbourne där han firar tillsammans med hustrun och besöker Sara med hennes Grankvistar. Ett fyrfaldigt från oss alla till dig Kent och en skål skall vi utbringa i morgon kväll, du fyller ju åtta timmar för tidigt i år. Present har du redan fått. AIK blev ju svenska mästare. Vi kanske ses på Skype.

Kräftfiske förr.

Vid tiden före kräftpestens stora utbrott i Ätran hade jag under flera år förmånen att få deltaga i fisket helgen efter premiären. Det var en av årets höjdpunkter som vi med spänd förväntan såg fram mot. Ett år utspann sig följande episod. Två linor med tio burar/st. fästa i varandra lades ut en bit från strandlinjen med hjälp av en båtliknande farkost. Därefter lades ett ytterligare ett antal håvar ut i strandkanten. Vid stranden fick endast den fiska som hade fiskerätten men ute i ån fick alla som var mantalsskrivna på orten vara med. Därefter var det dags för medhavd matsäck bestående av revben, smörgås, öl, kaffe och Old Glen Whisky. Till Whiskyn inbjöds en äldre ortsbo som med kännarmin och på en dialekt som Stefan och Krister skulle avundats, utbrast-de va fina grejer de här. En annan har ju bara druckit Ballantine och sån skit förut.
Välmående efter mat och dryck vittjades håvarna vilka lades ut igen och vi kunde åter borda flytetyget för att hämta in burarna. Det var becksvart när vi lade ut. Kent och jag satt längst akter och drog upp och staplade burarna framför oss. Det blev en enorm hög och jag ropar till markägaren, tillika roddaren, och frågar hur många burar var det egentligen? Tjugo svarar han och Kent säger vi har redan fått upp tjugofem. Samtidigt hörs en röst i mörkret "Pappa, de knycker våra burar". Gissa om det blev en upprörd diskussion om vem som gjort fel. Men som vanligt ordnade sig allt till det bästa och vi kunde ta oss tillbaka till civilisationen och koka kräftorna. Men visst var det roligare med fisket än med kräftskiva!

Lördagskväll

I går kväll var vi hos sonen d y nere i Haga. Vi inledde med en fantastiskt god middag på en turkisk retaurang som heter Tara och ligger på Södra vägen. Tolv smårätter och ett utmärkt Turkiskt vin stod på menyn. Därefter gick vi hem till Haga och åt en jättegod glass till dessert. Till detta ett portvin följt av kaffe. Tack för en trevlig kväll.

När vi vaknade i morse såg det ut som om det skulle klarna upp, så vi bestämde oss för att promenera bort lite av gårdagens kaloriöverskott.

En rejäl promenad blev det, men solen kom av sig och sista biten duggregnade det.

Vi önskar också vår svåger Kent lycka till när han idag påbörjar en två veckor lång insats för mänskligheten. En rapport om resultatet kommer så småningom.