Julbord.

På den tiden när jag var i arbetsför ålder var julborden ett nödvändigt ont. Det bjöds hit och dit och när julen äntligen infann sig var jag så trött på julmat att jag satt och önskade mig spaghetti med köttförssås. Mumien har alltid varit mer ståndaktig och i stort sett vägrat all förtida julmat. Men vi är inte sämre än att vi kan ändra oss. När vi skjutsar gossarna till kattpensionatet, där de brukar bo när vi är bortresta några dagar, passerar vi ett trevligt ställe som heter Storåns Värdshus. Dit skulle vi åka och äta någon gång har vi sagt varje gång vi passerat i fem år. I går bestämde vi oss och kollade om det fanns plats vid deras julbord. Det var ett beslut vi inte behövde ångra. Hemlagade skinkor, köttbullar, korvar, patéer, massor med inlagda sillar, Jansson, lutfisk osv. osv. Till och med rökt hjortstek fanns på ett bord. Jag tror bara det är ris á la Malta som saknas säger Mumien. Precis i samma stund öppnas köksdörren och kocken kommer in med Maltan som sätts i högsätet. En kulinarisk höjdpunkt i vintermörkret och vi ser fram mot den egna julmaten med tillförsikt.