Ångest.

Jag borde vara glad. Vi har ju haft en underbar sommar. Vi hade Matilda här när föräldrarna var i Alperna. Matilda fick vara med när vi firade midsommar i Viared med sol, sill lekar och stångresning under tiden som myggen lyste med sin frånvaro. Därefter hjälpte bl a Kent, Maria och Andreas oss att flytta ner till gammelgården. Tack för det. En kompisträff på Rörbäck med det gamla Eriksbergsgänget blev det också innan Hagaborna kom och förgyllde tillvaron för oss. Sedan orkade jag inte mer. Då blev det infektioner, hjärtflimmer och knäckta revben så när Agneta och Bengt kom var jag en dålig värd som mest låg i ryggläge. När sedan vädret växlade över till höst för några veckor sedan infann sig depression och ångest. Jag har blivit inaktiv och får varken ordning på bloggen eller den uppackning och möblering som återstår. Det är tur jag har Mumien som tar initiativ och försöker hålla igång mig. Så det blir säkert bra igen. Jag hoppar tillbaka upp på räkmackan och åker vidare genom livet. I första hand med svågrar och svägerskor till de gamla svenska provinserna i Nordtyskland för att fira Birgittas och min 135-årsdag. För trettio år sedan firade vi 200-årsdag men två av jubilarerna har fallit ifrån sedan dess så faktum är att vi blir bara yngre. Televeteransträff skall det också bli och det är alltid kul att se gamla vänner sedan den tiden då Telia fungerade, det inte fanns konkurrens och man visste vart man skulle ringa.(90 100, 90 200) Svar fick man på tre signaler. I dag får man vara nöjd om man är 64:a i kön när man har hittat ett gångbart nummer.