Dagen före julafton 1966 var reparatör L. och jag ute på Smögen för att laga ett kabelfel. Vi lokaliserade felet till en spridningspunkt, som var belägen ganska nära den gamla lotsutkiken. Där tvingades vi byta ut en så kallad plint. Temperaturen låg runt nollstrecket och vinden var ganska, för att inte säga mycket besvärande. Vi förbannade vår otur att hamna på detta ställe under dessa väderförhållanden. Jag stod uppe i stolpen och flyttade över trådarna som ledde ut till anonnenterna samtidigt som reparatör L. skarvade ihop kabeln nedanför. Det var oerhört kallt och blåsigt tio meter ovanför marken och det blev för klumpigt att ha vantar på sig när man handskades med de tunna trådarna. Det blev alltså nödvändigt att med jämna mellanrum stoppa händerna i fickorna för upptining. När jag står där och värmer mig öppnas ett fönster och en upprörd sommargäst på helgfirande skriker åt mig. "Stå inte där med händerna i fickorna utan sätt igång att arbeta så jag kan ringa igen".
I samma minut kommer en äldre dam ur lokalbefolkningen fram till oss och säger vänligt. "Är ni inte kloka pojkar som står här och arbetar i den här blåsten. Kom med mig in skall jag bjuda på kaffe". Den uppmaningen behövde inte upprepas. Behöver jag tillägga att vi satt länge och njöt av det goda kaffet och de rejäla smörgåsarna innan vi kunde lägga sista handen på skarvningen och åka hem och fira helg.
Det är skönt att det finns trevliga människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar