Som jag vid tidigare tillfällen berört var sjuttiotalet en tid när alla skulle överträffa varandra i att vara samhällstillvända, arbetsmiljömedvetna och demokratiska. Mobbing var bannlyst till och med inom kyrkans värld. I denna anda skulle skyddsingenjören med bifogad skyddstjänsteman avhjälpa att mörkrets makter spred sig över en felanmälningsexpedition i en av de större orterna utefter Viskan. De hade ett antal instument till sitt förfogande och störde personalen i flera timmar genom att exprimentera med att rikta ljuskällor i olika vinklar. De syntes stå på stolar, stegar och bord och helt plötsligt händer det oundvikliga. Med ett brak faller ett gammalt lysrör tillsammans med ingenjören rakt ner i huvudet på en icke ont anande expeditör. Blodvite uppstod, ambulans tillkallades och några stygn fick sys i huvudet. Som tur var klarade hon sig utan framtida men. Nu återstod dock det oundvikliga, har arbetarskyddet ställt till en olycka skall den ju vara ett gott exempel och dokumenteras exemplariskt. Vi belastades alltså i statistiken av en olycka som kunde undvikits genom ett mindre aktivt arbetarskydd.
Hjälpsamma arbetskamrater upprättade en instruktion över hanterandet av personalen på skyddsavdelningen. Allt i avsikt att personalen på egen hand skulle lära sig känna igen skyddstjänstemännen och därmed kunna hålla sig undan från framtida olyckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar