Yrkesstolthet.

Jag minns när jag hösten 1964 av en något skeptisk dirigent sändes ut på ett avbrottsfel. Det klarar du aldrig sa han uppmuntrande, men vi har inga andra fel just nu. Fast besluten att visa vem som kunde vad grep jag mig (tele)verket an. Jag mätte från Högås station och räknade fram felet till en skarv på luftkabeln som hängde utefter vägen vid den långa raksträckan före Berghogens affär. Mätinstrumenten var ju inte lika tillförlitliga på den tiden så det var säkert mer tur än skicklighet att jag lyckades pricka in felet på decimetern. Jag hade ytterligare tur då det gick att stå på en bergknalle och på bekväm arbetshöjd laga felet. Då passerar Rep.O på väg mot Fiskebäckskil. Han stannade för en pratstund vilken avslutades med följande konstaterande. "Hit kan du ta med barnbarnen när du blir pensionär och visa dem den fina skarven du gjort." Visst säger det en del om hur en annan generation såg på sin yrkesroll. Emellertid kommer det aldrig att bli utrett huruvida barnbarnen skulle varit stolta över farfars skarv eller ej. Kabeln grävdes ner redan på sjuttiotalet och då var de inte ens påtänkta.