Roligt på jobbet.

Det slår mig när jag tänker tillbaka, att många av de roliga episoder jag minns är från den tiden då jag hade praktiska arbetsuppgifter. Var det roligare då? Jag tror inte det, men kanske var de människor man mötte på golvet mer direkta i både tanke ord och gärning. Ofta på ett intellektuellt plan som vår kulturelit ibland har svårt att nå upp till. När man hela tiden måste vara garderad för att uttrycka sig och tänka på rätt sätt är det lätt att levnadsglädjen och improvisationsförmågan undertrycks. Vi får inte vara så förtvivlat rädda att göra bort oss utan i stället se det som att vi bjuder lite på oss själva. Med ett sådant tänkande hittar vi guldkornen i alla episoder och kanske kan vi förbättra historien en aning i efterhand. Slutsatsen blir att det finns något intressant hos varje människa, det gäller bara att se det. Här finns också respekten för medmänniskan. Vi skall skratta med varandra inte åt varandra.