Paus

Som den uppmärksamme läsaren redan har upptäckt är jag mitt inne i en bloggpaus. Orsaken är att mitt hjärtflimmer givit större trötthet för varje dag samt att även Mumien varit lite krasslig. En dag när jag var lite piggare skulle vi ner till Backabo och hämta bräder. När vi står där lutade över släpkärran fick hon en störtblödning i näsan så det blev att stuva in Mumien i bilen, lasta av de få brädor som lastats och därefter koppla bort kärran och köra hem. Då jag inte tycker det är riktigt juste att semesterstänga den avdelning som har hand om hjärtkonventeringarna har jag legat i fejd med AK-kliniken en längre tid med ökat flimmer som följd. Men trägen vinner och i veckan fick jag prata med den läkare som skrev remiss till elkonvertering. Han var, om man säger, något missnöjd med att den inte redan var utförd, tittade i sin agenda och sa: Jag har en tid på onsdag så då gör jag det själv. Onsdag av alla dagar, då skulle vi åkt till Bokenäs på ladjazz och det hade jag sett fram emot ett helt år. Men hjärtat är viktigare och får de ordning på det kan jag ju åka på ladjazz nästa år om det blir någon då. I går var vi i stället på Vänga Kvarncafé och lyssnade på Corona Jazz Band från Göteborg och det var ingen dålig ersättning. Sämre blev det på hemvägen när Mumien, tillika chauffören, återigen började blöda näsblod och en yr fick ta över tömmarna. Det är inget farligt med henne men det är ju himla otrevligt när det börjar blöda helt plötsligt. Följande association dyker upp: Jag var i Örebro för att ha ett anförande på ett möte en onsdagskväll och skulle vidare till Stockholm med tåg vid sextiden nästa dag. Vid Örebrobesöken bodde jag alltid på Stora Hotellet och var följaktligen lite bekant med portieren. Nu skall det bli skönt att sova några timmar sa jag vid hemkomsten, du kan väl väcka mig klockan fem. Jag hoppas du kan sova sa han för det bor ett spelledigt teatersällskap på din våning och de har varit lite högljudda i kväll. Ingen fara sa jag lite skämtsamt, blir jag störd går jag in och rensar upp. Efter en stund på rummet behövde jag snyta mig och fick en näsblödning som inte var av denna världen. Efter en halvtimma fick jag ringa ner till portieren och be om hjälp. Han kom upp på mitt rum, tittade på mig och säger allvarligt: Du skulle inte bråkat med dom ensam. Det slutade i alla fall med att jag fick bränna i näsan på Örebro lasarett och hann precis med tåget till Stockholm där jag naturligtvis inte gjorde någon nytta i alla fall. Ingen sömn, ont i näsan och varför åkte jag inte hem direkt? Jo, min sämsta egenskap (och även den bästa)är att jag är så envis och då blir konsekvenserna ibland oövertänkta.
Om konverteringen går bra återkommer jag snart.