Älgkött har hittat hem.

Onsdagen var en sådan där dag när elementen inte förstår om de skall arbeta eller vila. När jag dessutom skulle infinna mig hos tandläkaren klockan åtta för att byta ut surt förvärvade slantar mot ilningar och provisorisk lagning så steg ju inte temperaturen mot några hisnanade höjder precis. Om fjorton dagar skall en krona sättas in till mer än dubbla priset. Min fråga om det inte gick att sätta in en femtioöring istället avvisades och de tandvårdspersonalen tittade menande på varandra. Sådana här dagar behöver glädjeämnen så när Mumien föreslog ett besök på Restaurant Oliven i Borås köpte jag det rakt av. Problemet var att det kanske skulle komma en traktorspekulant före mörkrets inbrott, så vi fick avvakta detsamma. Inte kom det någon spekulant men vi var både mer hungriga och frusna när vi till slut satt bakom det dukade bordet och frossade på grekiska rätter. I bland har Mumien en förmåga att ytterligare höja stämningen genom att föreslå att hon kunde köra hem. Det gjorde min kropps värmeåtervinning snabbare och hon fick äta dessert hemma. När vi så småningom återvände till hemmets trygga sköte står vår viltvårdararrendator där med sin bil och en tung bärkasse med älgkött med hela skalan, från färs till stek. Vi tackar och gläds åt att älgstammen har växt till sig igen. Tre vuxna och två kalvar hade nedlagts och vår leverantör hade skjutit en av dem. Grattis.

Ett grattis skickar vi också till Ullviksbónn och Lennart som skjutit tre på egen hand. Nu skall jag gå ner och försöka få liv i traktorn så att spekulanterna kan strömma in i eftermiddag och bjuda över varandra. Tre stycken har aviserat sin ankomst.