Nu Lars Ohly gäller det att förvalta pundet som S-kongressen har givit dig.
Naturligtvis har det fattats många både bra och viktiga beslut och man försöker dra en rågång mot moderaterna. Men det känns ändå som man anknyter till de frågor som varit mest framgångsrika för de blå. Det bör alltså finnas ett stort utrymme att hämta på vänsterflanken och någon måste muta in det reviret då det finns många vilsna socialdemokrater som står undrande inför både vissa beslut och personval. Att det inte var läge att peta Mona nu, ett knappt år före valet förstår jag. Men att det inte kommer fram fler kritiska röster när det finns så stort motstånd mot henne bland partigräsrötterna är helt häpnadsväckande. Alla vet ju ändå att uppslutningen bakom henne enbart är ett spel för gallerierna. Att däremot LO-ordförardamen har mage att sitta kvar med sin så oomtvistade inkompetens berör mig oerhört illa. Här hade det verkligen varit läge att besluta bort LO:s ständiga representation i VU.
Att det neutrala Sverige har hamnat i Afghanistan är ju en dundertabbe av stora mått. Att kongressen sedan har mage att stödja ett fortsatt deltagande i krigshandlingarna gör kväljningarna ännu större. Var skall vi strida härnäst? Jag har inte sett att kongressen har fördömt Israels terror mot palestinierna så det innebär kanske att man ställer sig bakom och godkänner ett utrotande av dessa.
Så käre Lars, om du lyckas markera en stark vänsterpolitik utan att bli dogmatisk. Då kanske det rödgröna samarbetet leda till en valseger trots närvaron av tidigare nämnda damer.
3 kommentarer:
Jag håller med dig i allt,bara
dom inte är så vilsna att klivet
blir ut i det gröna.
Enade vi stå,
söndrade vi falla
Må det mana till eftertanke hos många.
Skicka en kommentar