Lekkamrater i Uddevalla ifrån 50-talets början.

I går var jag i Uddevalla för att deltaga i en rejäl nostalgitripp. Georg Myrström hade lyckats samla ihop sex gamla lekkamrater från tidigt 50-tal i området kring Kämpegatan -Svarte vägen i Uddevalla. Nu skulle dessa glada pensionärer klättra upp i såväl Stora- som Lilla berget. Och det gjorde vi trots att allt var mycket förändrat. Många av husen var borta, Svarte vägen finns inte kvar, nya höghus har ersatt och det vi mindes som ganska kala berg var nu enormt bevuxna med såväl träd som mossor och annat. Av våra klättervägar syntes just inte något men upp tog vi oss. Och en av dammarna där vi fångade vattenloppor och flera av korvgrillningsplatserna kunde vi urskilja. Av Kaninburarna fanns bara en spik kvar i ett av de fåtaliga gamla träden. Vi hittade också grunden till ett av husens utedass. På toppen av Stora berget framförde sedan Georg en för dagen specialskriven visa. Att minnena fanns kvar hos oss visade sig när det berättades den ena skrönan efter den andra där en eller flera av oss förekom. Inte ens när undertecknad blev hjälpt ner från en klippavsats i Halleberget av Bagaren Calle och brandkåren hade undgått de församlade. Själv hade jag förträngt denna händelse från åren någon gång runt 1951-52. Utflykten avslutades med lunch på muséet och ytterligare berättelser med många goda skratt. Kanske ordnas det med en uppföljare i framtiden.

Från Stora Berget mot Regementet.

Från Stora Berget mot Väster i motljus

Georg sjunger.

Georg berättar.

Nyponros på Lilla Berget

Kämpegatan 26. Här bodde jag 1948-56. Då var det ett Bageri i bottenvåningen men nu är hela huset borta.

Här klättrade vi.

Nostalgikerna på Kajkanten.

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Lägg märke til flaskan hos den vänstra elefanten

Häromdagen var vi med Matilda i djurparken. Oj så mycket att titta på mellan regnskurarna. Matilda var i sitt esse och vi såg allt. Men lite beklämd blir man när man ser att människor har kastat ner en Ramlösaflaska så att en stackars elefant fått tag i den och är redo att svälja. De som gör så borde sitta i en bur och skämmas, som vid forna tiders skampåle. Vi som inte behövde skämmas åkte hem och blåste såpbubblor med blåssvärdet som farfar så påpassligt hade inhandlat.

Jag blåser störst

I alla färger flyger de över hela Nordtorp

Är det höjden över havet som gör det.

Utan att någon märkt det har det vuxit upp Edelweiss i en rabatt. Just nu diskuterar vi för fullt om sommarnamnet på Nordtorp skall vara Edelweisspitze. Vi har ju nästan lika bra utsikt också.

Edelweiss. Foto:Mumien

Från Österrikiska Edelweisspitze:Foto: Górski  Swiat

Visst höll det upp!!!!

Midsommarafton började med ett underbart väder om än något blåsigt. Men redan på ett tidigt stadium kunde kepsar och tröjor kastas av. 

Lae plockar Lupiner till Stången.

Kerstin och Rosita binder Kransarna

Maria bjuder på kaffe m.m

Hans-Olof och Peder lövar stången.

Som utlovat restes stången kl. 14.00 här i Nordtorp. Vassa höstråstubbar kittlade tårna på oss som hade skandaler på fötterna. Så skall en midsommar kännas. Trots att vi inte hade fått ihop någon orkester så dröjde det inte länge förrän de gamla sångerna ekade över hela Nordtorp när dansen tråddes runt den traditionella midsommarpålen som med något undantag varit i bruk sedan 1973. Till och med jag hängde med i de flesta danser förutom Björnen sover och Raketen. Kul var det i alla fall och lika roligt som att dansa och sjunga var det att klä stången och umgås med de andra skyttarna över en kopp kaffe. Nollåttorna som varit i selen sedan tretiden på morgonen började att bli trötta och Matilda somnade redan vid 18-snåret. Då beslöt vi oss för att avstå kvällens begivenheter och satt och småpratade hela kvällen medan Matilda sov. På sätt och vis var det väl tur för de andra för jag var på så gott humör att jag tänkt ta med gitarren och terrorisera dem med "Help me make it through the night". Men nu har de den tillgodo vid ett annat tillfälle. Regnet höll sig borta ända till 16.41 precis som jag hade lovat och idag höll det upp när vi provgick en del av den nya vandringsleden. Så påstå aldrig att vi inte har tur med vädret. Fortsatt GLAD MIDSOMMARHELG till er alla från oss alla i Nordtorp.

Stången kilas.

Äntligen på plats

Björnen sover

Björnen är väckt

Vad tar vi nu?

Små Grodorna!

Dansen är slut!

Här skall majstången stå i morgon.

Höskörden i full gång.

Som vanligt har vi tur med vädret inför midsommar! Vi hoppas turen håller i sig över klädningen, resningen och dansandet runt stången. Dagens foto är taget med fel objektiv. Jag var ute och övade med vårt nyinköpta teleobjektiv då jag nämligen inte hade tålamod att vänta på Tomten. Här dyker ju upp nya tillfällen till bra foton varje dag i form av fasaner, rådjur, rävar etc. och man kan inte annat än acceptera att man inte kommer tillräckligt nära med de gamla objektiven. Nu skall det bli andra bullar bara man lärt sig att hantera det 300 mm stora teleobjektivet med möjlighet att även makrofotografera. Men som sagt bra grejor kräver en bra fotograf så jag lär mig så gott det går i min ålder.

Första makroförsöket.

Krattat och klart eller vad är en Skônke?

Gårdsplanen blev större

Vednärbild

 Så var då äntligen alla spår av askhamlingen bortröjda. Det känns i kroppen på oss båda två att vi har passerat 50+och borde hålla oss till kortare promenader i omgivningen istället för att såga ved. Men klart blev de och det är kul att se lagår´n från köksfönstret igen. Jag tror det har stått pallar lastade med olika saker hela tiden vi bott här. Nästa vecka är det två år sedan inflyttningen. För den oinvigde kan meddelas att vi bodde 35 år i ett hus som skyms av lagår´n. Men att Mumien har bott här i 350 år innan hon flyttade med mig till Borås 1971. I går lovades dåligt väder på TV:n och tro mig eller ej, det är ännu sämre. Om det inte snart kommer sol och värme blir ju inte höet slaget och utan slagna ytor fryser Midsommarstången och även stångklädare och dansare inne. Traditionen med Midsommarstång har vi haft sedan 1973 med uppehåll några år. Nu är vi inne på tredje året efter timouten. Den som vet vad en Skônke är berättar det för oss andra under kommentarer.

Även den färdiga resen vill ha tork.

Vedens Härad igen.

Den ena högen har ökat i omfång när den andra har minskat.

Vad månde bliva?

Årets första Vallmo har slagit ut och jag vilar mig från Veden. Det är tur man slipper gå ut då det blåser ishavsvindar. Brrrrrrrrrrrr.

Kort Rapport från Vedens Härad.

Veden

Ett av de sju häradena heter Veden och det är där Nordtorp ligger. Hade det haft ett annat namn hade det säkert varit Stenens Härad. Det på grund av all sten som finns här. Det går nästan inte att stöta ner en spade eller spett utan att stöta på en sten av mindre eller större modell. Däremellan är det så god matjord att till och med Karl-Oskar hade varit nöjd. Men nu är Häradet som sagt Vedens och ved det är vi vana att hantera. I måndags kastade jag mig över högarna som låg utefter ladugårdsväggen sedan Askarna hamlades (viket verkar att ha fått önskad effekt) i mars. De minsta grenarna är sågade och upplagda i en trave tillsammans med en hel del sågat och kluvet. Men det är några dagsverk kvar om någon vill lära sig att trava eller klyva. Sågen är numera ett enmansverktyg då jag efter många bekymmer och flera konsultationer lyckats byta klinga. Den hoppas jag skall hålla min tid ut! Den gamla klingan har varit i tjänst sedan mitten av 80-talet och all härdning var borta. Det såg ut som man hade bränt sig genom stockarna efter varje färdig kubb. Det luktade bränt också.

Klyvobjekt

Fasanfullt i Nordtorp.

Det är många år sedan en Fasan flyttade in i Nordtorp. Inte bara en utan en hel liten familj faktiskt. Vi har sett modern med tre telningar vara ute på promenad. Tuppen sitter mest på stenmuren och skriker. Nästan som en Råbock. Kanske försöker han locka till sig fler hönor. Ja, Ja, vi får hoppas att varken Lodjuret eller räven har upptäck dem. Eller alla måsar som har kommit från Västerhavet för att stjäla våra maskar. Det är sådana här dagar som jag saknar ett 400 mm:s teleobjektiv. Undrar om tomten kommer före midsommar? Än så länge får ni hålla till godo  med denna bild som är tagen med en brännvidd på 200 mm. En exponeringstid av 1/200 och en bländare om 5,31.

Fasan på stengärsgård i Nordtorp.

Växtligheten 6 juni 2012.

I dag blir det endast några bilder av hur växtligheten framskrider.



Potatisen



Rabarberna



Vinbären



Björnbären

Vinrankan

Temperaturen i växthuset

Porslinsveronikan

Vallmo

Bowlingklot med sten

Marscallstenarna och plommonträdet

Violer till mor, eller är det penséer

Pinnved

Slut för idag, Tack för idag.

Nationaldagsfirandet i Götsered.

Som jag antydde i dagens tidigare blogg firade vi Nationaldagen i sällskap med mer än femtio personer vid Sandhults Hembygdsförenings stugor. Underhållningen sköttes med bravur av Backabogänget vilket Mumien påpassligt förevigade med sin fantastiska mobiltelefon. Här följer hennes kortfilm över en av firandets passager och se upp så kanske ni även ser bloggredaktören i den keps som han förärades som gåva av samma Mumie vid Tallinnbesöket förra veckan.

För att det inte skall bli för Svenskt så avslutar jag med Bohusläns flagga och funderar över hur det hade sett ut om inte Karl X Gustav hade förvärvat ovan nämnda landskap vid Freden i Roskilde 1658, eller om P-G Gyllenhammar lyckats med Norgeaffären på 90-talet.

Sten, Venus och Nationaldag.



Knappa 5 meter/sekund

Det gäller att vara om sig och kring sig för att få något i sig och på sig. Häromdagen träffade jag en av Eldsjälarna för våra fina vandringsleder runt om Nordtorp, Götebacka och Bäckabo. Under samtalet framkom att de behövde sten för att fylla ut en surhåla. Jag har några bakom lagårn sa jag och vi gick dit och inspekterade. Precis vad vi behöver sa hon. Jag återkommer med traktorn sa hon när jag fick en snilleblixt. Kan ni inte bottna med lite plåt. Nej det går inte, men sådan plåt kan vi behöva ändå. På så sätt skapas ett win-winprojekt. Klubben fick sten och plåt och jag slapp att hyra en kärra och åka till skroten. Passa förresten på att ta en tur på de härliga spåren när du har tid och kom gärna in på en kopp och för inspektion av Mumiens konstverk samtidigt.

Ordföranden invigningstalar

I dag är det Nationaldag och nestorn på vår härliga stjärnhimmel, Venus, hade lovat att hon skulle skymma en liten del av solen under tidiga morgontimmar. Pettersson hade lärt oss ett behändigt sätt att se det hela utan att riskera synen. Jag tog en kikare och lät solen titta in och så höll Mumien upp en kartong där det hela projicerades. Allt fungerade utom Venus för hon hade redan ångat förbi. Nåväl, vi fick upp flaggan först i Nordtorp vid denna tidiga timme.
Nationaldagen i övrigt skall firas tillsammans med andra fornminnen i Hembygdsföreningens stuga i Götsered. Alla är välkomna säger jag som reklammakare. Jag skickar med en bild över förra årets firande och hoppas vara flitigare med bloggen under kommande dagar. Kanske inte i morgon för då får jag storfrämmande från Eriksberg på Bokenäs.

Backabogänget underhåller