02 februari 2008

Eskadersegling

När jag skulle välja ut ett foto som dagens bild, hittade jag i pappas gamla bilder det foto ni ser under dagens bild. Det var Sjöscouterna i Uddevalla som arrangerade en eskadersegling och jag minns mycket väl när vi satt där i båten innan vi seglade iväg. Om ni ser båten bredvid så sitter det en man i sittbrunnen, det är musiklöjtnat Edvin Jacobsson. När jag nån gång i tioårsåldern skulle börja spela trumpet fick jag gå upp till honom på intervju. Han hade ett litet kontor på Margretegärdeskolans vind. Intervjun avslutades med att han slog en stämgaffel i bordet och då skulle jag sjunga samma ton. Så enkelt var det att bli antagen till den tidens musikskola.
Åter till eskadern. Jag minns också att vi låg i natthamnar på en av Kornöarna, Resö och Hjältön. Men seglingen som sådan och övriga hamnar är som bortblåsta. Vad jag däremot minns mycket bra är att det var tradition att eskaderseglarna den sista kvällen skulle riva tälten för de vanliga scouterna som hade läger på Kalvön under samma tid. Vi rodde från Hjältön till Kalvön, smög upp till lägret när vi trodde de gått till kojs. Där trädde vi ståltråd i tältens dragkedjor för att försvåra utrymningen. När vi sedan skulle börja riva tälten hördes indiantjut och vi anfölls av landscouterna, vilka visa av tidigare års erfarenheter väntat på oss i skogen.

Vi fick en ordentlig omgång och bands sedan fast vid var sitt träd där vi fick stå till dess vi bad om ursäkt. På något sätt får man väl säga att vi fick vad vi förtjänade.

3 kommentarer:

Anonym sa...

När jag var med i sjöscouterna i början av femtiotalet seglade vi en gammal livbåt döpt till Sleipner. Den var ruffad, tvåmastad och förde fem segel. Kölen utgjordes av ett par meter järnvägsräls! Ett muskedunder att segla med! Det gick inte att vara färre än fyra man för att segla henne. Trögt gick det och det var inte många meter att vinna per slag på kryss i Byfjorden, så det tog tid att passera ut genom Sunninge sund, men roligt hade vi. Vår lägerplats var oftast belägen på Bårholmen, n. Henån. Vi råkade aldrig ut för några speciella "exter" där, som väl var.
De segelbåtar du visar verkar ju vara av klass.
Hälsningar!

Lae i Nordtorp sa...

Jag minns Sleipner mycket väl. Var det inte KFUM som ägde henne. Det var i båtar med dessa seglingsegenskaper man verkligen lärde sig att utnyttja både vindar och strömmar. Om jag inte minns fel hade även IOGT en segelbåt för ungdomarna att låna. En nästan rund svart koster som läckte som en gammal grind och drev ännu värre än vad Sleipner gjorde. Där myntades talesättet att man måste vara minst tre man ombord. En som seglar, en som öser och en som ropar på hjälp.
Scoutförbundet hade en koster som hette Anita och var av modernare snitt. Men även hon hade en viss avdrift.
På Bårholmen har jag varit många gånger och badat. Då rodde vi från Eriksberg på Bokenäset.

Lae i Nordtorp sa...

Jag glömde säga att alla deltagarbåtarna i eskadern var privatägda utom scouternas egen Anita. Det gav ju två-tre mindre bemedlade killar/båt möjligheten att få känna på seglarlivets tjusning och vedermödor.