Islandsberg har jag skrivit om tidigare och hit återvänder jag alltid i mina tankar när vädret trycker ned mig i botten. Som idag.
Det som är så fantastiskt med Islandsberg är att vi seglat förbi hundratals gånger men aldrig varit i land där. Men när vi nu av hälsoskäl var tvungna att sälja båten, hyrde vi lägenhet i Grundsund under en vecka sommaren 2006. Vi hade under ett antal år Skaftö som hemmahamn, men inte hann vi med att uppleva så mycket som vi borde gjort på på själva ön. Nu tog vi dock skadan igen och vi kan säkert, vid senare tillfälle, fylla ytterligare några veckor med intressanta begivenheter.
Faktum är att promenaden från Grundsund med en rundvandring på Islandsberg är en lagom dagsutflykt. För den som vill bada finns det möjlighet till det också. Här passerar man genom de olika naturtyper som ger Bohuslän dess speciella charm. Tät lövskog i en dal med branta stup på bägge sidor innan du kommer ut på berget med en matta av ljung, som bryts av snår med vildros, slån etc. Ju närmare vattnet du kommer ju mer tar klipporna över och när du kommer fram till ett kummel kan du med gott samvete sätta dig ner och njuta av den medhavda matsäcken. Här följer en länk så ni kan följa med runt. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Islandsberg
Faktum är att på ställen som detta, vilka det finns flera av utefter vår vackra kust, ger oss ro i själen vid alla vädertyper. Men jag mår särskilt bra när blåsten friskar i ordentligt.
3 kommentarer:
Jaha, ett nytt resmål! där har jag aldrig varit. Ett stort problem när man är uppväxt i Bovall, man var där och ingen annan stans!
Hej lae!
Tack för ditt mycket vackra bildspel. Får många associationer av detta.
Bl.a. en segling 1955 med en kompis föjande rutt: från Uddevalla via Malö strömmar-Islandsberg-Lysekil och in i Nordsströmmarna och hem igen med en halvrutten J10a.
Fick rorkultshaveri i frisk vind några sjömil väster om Lysekil (vad vi nu skulle så långt ut att göra där). Det blev ett fruktansvärt slit att styra och segla oss in i Gullmarsfjorden. Det gick skapligt till slut som väl var. Vi var två inte särskilt seglingsvana 17-åringar som fick oförglömliga minnen. Rorkultshaveriet var jobbigt, men det var ingen lek heller att kryssa sig genom Malö strömmar med nämnda båt.
Vidare tankar till Nösund på Orust där familjen under många år haft sommarviste. Utsikten från Arekullen därstädes är milsvid och underbar.
Hälsningar!
Så är det, men man blir aldrig för gammal att upptäcka nya vyer.
Nu för tiden är det förbjudet att segla i såväl nordströmmarna som Malöströmmar. Hur gör de som ingen motor har? Sådana fornminnen har säkert förjudits även de. Men den som en gång kryssat i maximal motström på dessa ställen glömmer det aldrig.
Nösund är också vackert. Där åt vi en utsökt plattfisk på värdshuset för några år sedan.
Skicka en kommentar