Klara utrymningsvägar!

Under sjuttiotalet stod förändringen av arbetslivet och utvidgandet av demokratin högt på de flesta agendor. Delegationen för fördjupat förvaltningsinflytande (DEFF) utsåg ett antal myndigheter som under en utvärderingsperiod fick agera i stort sett självständigt. Åtminstone med den tidens mått. Televerket var en sådan myndighet, Länsstyrelsen i Gävle en annan. De 20 Teleområdena som med undantag för de tre storstäderna hade ett antal anställda om 1000-2000 pers/område, fick en beslutande företagsnämnd vars fördelning var 50/50 arbetsgivar- respektive arbetstagarrepresentanter. Dock hade teledirektören utslagsröst vid lika röstetal. Vad jag kan komma ihåg utnyttjades det en gång under de tre år provet varade. Det fanns dessutom ett antal utskott och regionala instanser som styrdes på samma sätt, men de kanske vi kan återkomma till vid senare tillfälle.
Det här var faktiskt innan MBL kom så ni förstår att det behövdes ett stort förändringsarbete bland befintliga chefer som i många fall var mer än 50-år gamla. Ekonomichefen i Borås och undertecknad fick ansvaret för att i samarbete med ett konsultföretag inom lednings och organisationsutvecklingsbranschen ta fram lämpligt kursmaterial och genomföra utbildningen.
En av de absolut bästa perioderna i mitt arbetsliv. Jag lärde mig massor som jag haft glädje av i många olika sammanhang genom åren. Jag mötte mängder av på olika sätt intressanta människor, som jag än i dag har utbyte av såväl personligen som yrkesmässigt.
Vi genomförde sexton fyradagarskurser för 12 personer per omgång och jag var närvarande vid samtliga. Det gav mig möjlighet att lära känna källarmästaren lite djupar och vi blev goda vänner. Kurserna som sådana var indelade efter ett mönster som i stort följde våra affärsupplägg. Det ledde i sin tur till att vissa grupper hade en mycket hög medelålder och vissa hade en könssammansättning som skulle fått dagens jämställdshetsapostlar att rysa. Nåväl, utan dessa ingredienser hade det inte blivit någon historia så lyssna nu.
Den näst sista kursen var skräddarsydd för tekniska chefer på staber och det var en kategori som var vana vid studentliv och medelåldern var förvånansvärt låg för att vara chefer vid den här tiden. Jag hade varit ett ärende i Göteborg på eftermiddagen och kom tillbaka lagom till middagen. Det första jag hör när jag stiger ur bilen är hur ett stort antal glas och flaskor går i golvet på ett rum. Det var försommarvärme och de flesta fönster var öppna. Jag hinner knappt in genom entrén förränn källarmästaren kommer och påpekar att stämningen måste kylas ner. Vi lyckades ganska väl med det och det blev en mycket trevlig kväll, även om den var både lång och fuktig. Vid läggdags hade åtminstone en person glömt av att vattnet skulle vara avstängt under natten. Han försökte borsta tanden och när det inte gick glömde han också att skruva av kranen. När vattnet så småningom återvände fylldes snart både tvättställ och badrum med de i Afrika så åtråvärda dropparna. När de runnit ut i hallen tog det enklaste vägen under dörren och ut i korridoren. I hallen fanns en heltäckande matta som svullnade upp så att sex personer ej kunde lämna sina rum. Bland dem fanns naturligtvis såväl Säkerhetschefen som Skyddsingenjören. Efter att dessa herrar luftat sina känslor för källarmästaren måste jag erkänna att vårt förhållande aldrig blev det samma igen.
Sista kvällen var av naturliga skäl ganska avslagen, men de flesta satt och småpratade i en gillestuga. Då kommer skyddsingenjören in iklädd stövlar, flytväst och visselpipa och säger. "Jag går och lägger mig nu, men jag kan vänta lite om någon har tänkt och borsta tänderna"