Är vi fornminnen?

Det var en bra idé med dagens bild. Under sökandet av lämpligt foto får man massor med associationer som kan användas till dagens text.

Vår märkliga källare har jag skrivit om förut och det är runt den som majoriteten av våra begivenheter, under den mindre kalla delen av året, ägt rum. När jag kom hit för första gången, 1966, var alla gårdar här omkring aktiva jordbruk och alla grannar kände varandra och umgicks en hel del. I dag är det ett jordbruk kvar, men han arrenderar åkermarken här omkring så att vi, tack för det, fortfarande har ett öppet landskap och milsvid utsikt. De flesta ställena har bytt ägare och vi som finns kvar har blivit äldre och är inte lika aktiva längre när det gäller festivitas. I bland känner man sig som skomakaren i Slas novell, Vem älskar Yngve Frej.

Jag skall i alla fall försöka berätta om hur en typisk midsommar i Nordtorp såg ut på 70-talet.
Vid elvasnåret på midsommarafton träffades vi vid källaren och fördelade arbetsuppgifterna. Det skulle skaffas björkris, blommor etc. Eldstaden tändes så att det skulle finnas glöd för grillning frampå aftonen. Någon spettade ett hål för majstången och säckar skaffades fram till säcklöpningen. När stången var lövad och allt annat ordningställt gick var och en till sitt för att familjevis äta färsk potatis och sill med tillbehör.

Klockan tre träffades vi igen för att till tonerna av fiol, dragspel och gitarrer resa stången så att dansen kunde börja. Folk strömmade till hela eftermiddagen och när det var som mest populärt kunde vi vara bortemot 150 personer i alla åldrar. Det dansades och lektes, dracks kaffe med cognac och andra liquider så det stod härliga till.

När aktiviteterna klingade av gick folk hem för att snygga till sig och bunkra upp för Kvällens och midsommarnattens aktiviteter på vår loge. Här dansades och sjöngs det ända till tidig morgon.

Sent på midsommardagens eftermiddag samlades kärntrupperna vid källaren igen, grillade korv, sjöng och berättade historier innan man bestämde sig för att gå till Vatthultasjön och bada. För transport av medhavda drycker anskaffades en cykel med bagageväskor på pakethållaren. En person cyklade i förväg för att inrätta vätskekontroller på lagom avstånd från varandra. Därefter marscherade alla i små grupper under ledning av musikanterna som hela vägen spelade Bränn-Pers vals. Vattnet var alltid kallt, men kors vad roligt vi hade.