GOTT NYTT ÅR!

ETT GOTT NYTT ÅR önskas alla Bloggens läsare

God Jul.

Nordtorpstankar önskar alla
God Jul

Adventsdekoration.

Som traditionen bjuder har Mumien även i år gjort en härlig ljusinstallation.

Det är upp till var och en att tolka vad den föreställer. Tala gärna om vad ni tänker. Om några dagar kommer jag avslöja konstnärens tanke.

Lutfisk.

I dag när lutfisken skall blötas går tankarna tillbaka till 50-talet och den syn man såg i framförallt Mollösund. En viss arom spreds ju dessutom och detta tillsammans med måsarnas störtbombning av fiskstackarna gjorde att jag inte åt lutfisk förrän jag var över trettio år. Men numera går den att skölja ner med lämpliga drycker.




Ett tidigt minne var när jag såg Lutfiskarna stå på golvet, lutade mot disken i Rössebo lanthandel. Då trodde jag att det därför de kallades lutfisk.

På fiskmarknaden i Funchal fanns det också torkad fisk men där låg den och såg så här trevlig ut.

På Stormarknaden låg den ännu prydligare staplad. Så nu förstår jag att den kan luta(s) även när den har legat.

Jubileum

Idag har Nordtorpstankar passerat 70 000 besökare under 71 månader vilket innebär 985 besökare per månad eller 32 stycken per dag. Trots att jag inte har så mycket att berätta numera finns det tydligen intresse. Jag får skärpa till mig. För att fira 70000 kastade jag mig över snöslungan och lyckades röja upp både väg och gårdsplan lagom till att det började snöa igen. Allt talar för att det snart blir en ny vinjettbild snart.

Vinter-Ny bakgrundsbild.

Jag erkänner, nu är vintern här och bakgrundsbilden har ändrats. Jag hoppas det inte blir mer snö så att jag får ändra fler gånger innan våren. Så här såg det ut på solrumsfönsterna efter Sven.

 

Nu väntar vi bara på tomten.

 

Hur man blir av med måsar och duvor i trädgården.

En intressant nyhet på vårt stamhotell Porto Mare i Funchal var att de hade skaffat sig ett avtal med en falkenerarfirma.

Tre timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen skickade de upp sina fåglar som effektivt höll duvor och måsar borta från turisterna. Jag tror säkert de nafsade till sig en och annan mus eller ödla i förbifarten också. Hur som helst så följde vi intresserat förloppet under någon timme.

Falkeneraren var mycket social och berättade gärna om hur man från späd ålder uppfostrade fåglarna och hur de blev knutna till sin förare. Nästan som ett äktenskap sa han. Ett problem var mathållningen. Inte för mycket mat för då blev de lata och fullföljde inte sin uppgift. Fick de för lite mat så blev de aggresiva både mot människor och djur. Tanken var ju att de skulle skrämma bort oönskade flygfän utan att döda dem och äta. Tre kycklingar per dag var tydligen en lagom diet. På vår fråga vad det var för sorts fågel sade han att den i Amerika kallades Azoresfalcon. Jag har googlat på detta men inte hittat någon som liknar den vi såg. Men det löser väl de välinformerade fågelskådare som finn i läsekretsen?

Första attacken på gång.

Det var en himla tur att Valter och jag lyckades slutföra det sista utomhusarbetet med elen uppe vid Hembygdsgården i går. Idag är det ju vinter.

Depression, USCH. Jag vägrar att gå ut så vi får väl försöka oss på bokföring efter det att Mumien förbarmat sig över ett antal kyrkoanställda för att de skulle få sin novemberlön. Därefter har hon lovat klippa mig på såväl huvudet som ansiktet.
Jag vill inte heller undanhålla er en vy från Funchal Madeira  över Ronaldos uppväxtkvarter och Kyrka.

En trotjänare har gått ur tiden.

När jag 1996 fick en hemarbetsplats erhöll jag denna fina stol som fick stanna kvar hos mig efter pensioneringen. Den har hållit uppe såväl min som Mumiens lekamen i mer än 17 år. Dessutom besökande som barn och barnbarn så snacka om kvalitet. Sträck på er Kinnarp. Nu har den gått av på mitten men skulle säkert ha kunnat användas som tandläkarstol ett tag till. I alla fall när det gäller tygkvaliteten. 365 dagar på ett år, någon har säkert suttit i den minst 250 dagar fem timmar per dag. Det betyder att den har hållit i runt 23000 timmar.

Ostmässan en succé!

Årets ostmässa i Sandhults hembygdsförenings regi var den trettiofjärde i obruten ordning och  nog en av de bästa som jag deltagit i eller besökt. Urvalet av ostar var excellent och flera av höjdarna såldes slut redan på lördagen. Drygt trettonhundra besökare kunde räknas in och det rekordet slås väl inte förrän nästa år? När brandlarmet gick på lördagen på grund av att en av de professionella utställarna kokade soppa som rann över visade det också på en bra krishantering och att utrymningsvägarna fungerade. Men att det sedan tog mer än en halvtimme innan brandkåren lyckades få tyst på larmet som tjöt i besökarnas öron är märkligt. Hade det brunnit hade ju lokalen varit jämnad med marken innan brandkåren dök upp.


Sågning av fårost.

Kö till avsmakning av morfars brännvinsost

Skribenten hade tilldelats uppdraget att sälja boken om torpen i Sandhults socken och det var inte helt enkelt då de flesta som behövde boken redan hade köpt den. Och det är ju så att utsocknes av förklarliga skäl inte är så intresserade. Men genom att referera till släktforskning och andra intressen lyckades jag sälja femtio procent fler böcker än jag hade haft som målsättning. Hurra!

Skribenten i action

Nu är det dags att besöka Hembygdsföreningens ostmässa. Den arrangeras i år för trettiofjärde året i sträck.

 

Välkomna!!!!!!!!!!!

 

Höst och ny bakgrundsbild.

Höst och kyla men även härliga färger. Jag brukar ju ändra Profilbilden allt efter årstiderna för att ni skall känna igen er när ni kommer på besök. Här är resultatet som Mumien tog härom dagen. Jag kan inte heller undanhålla hennes fantastiska rabatt som också den ändrar sig efter årstiderna.

Evighetslandet.

En som däremot inte ändrar sig med årstiderna är Hans Helighet Gandalf. Han skall vara med överallt. Till och med när blommorna skall vattnas.

 



Kommer det aldrig något vatten. Jag är ju törstig.

Som om det nu inte skulle räcka med mörker, kyla och elände så har jag dessutom drabbats av grå Starr. Tur i oturen är kanske att det inte är vår för då kanske det blivit grön starr, vilket vad jag förstår ger blindhet. Inom 14 dagar skall jag in på en ny undersökning och sedan får vi se vad det blir för åtgärder.

 





Vid grå starr grumlas linsen.

Vid grå starr grumlas linsen.



 

Hmm... jag får väl göra som min gamle chef sa. Ta en whisky, det hjälper inte men det blir roligare att vara sjuk. På lördag skall vi dessutom prova Mackmyran som lades på fat 2009. Gòtt, gòttigòttigòttgòtt.

 

Stirrar vi oss blinda på kWh-priset?

Jag får erbjudanden från höger till vänster om att byta till billigare elpris. Det är ju bra, men det vi inte kan byta är ju nätinnehavaren. Vi är låsta till den som äger vårt förträffliga nät, som vi i och för sig är nöjda med. Men valfriheten saknas och jag konstaterar att trots att vi gjort av med 150 kWh mindre under perioden juli-augusti än motsvarande period förra året. Med oförändrat kWh-pris blev ändå årets räkning 80 SEK högre! Finns det några fler områden än el där man betalar moms på skatten?

Sista helgen i september.

Matilda fyllde sex år och farfar 68. Eftersom det vid bordet satt ytterligare ett antal personer som var födda i slutet av september blev det över 250 år att fira . Före kalaset hade Petterssons och jag en förövning på Solvalla där vi så när kunde jobba in deras uppfödning Credit Fayline i Silverdivisionen. En andraplats värd över Hundratusen är dock inget att förakta. Bättre gick det i Guld där Travkompaniets Panne de Moteur på enkelt sätt sprang in trehundra lax. Oddset här rättade till minuset efter Credit. 

Här får Credit en välförtjänt dusch efter värmningen.

Kalaset var ju också inflyttningskalas för hela sonen d.ä:s familj som nu bor i Barkarby i ett fantastiskt fint hus. En stor del av det gamla flygfältet är nu en byggarbetsplats men mellan grushögarna kan man se Matildas förskola. Skönt att ha så kort väg dit.

Förskolan är den gula låga byggnaden
 

Viva Espana?

Nu har Mumien och jag invaderat vårt 29:e land tillsammans. Det blev Spanien eftersom vi länge har velat se den gamla Moriska borgen i Alhambra. Det blev dock en hel del bussåkande för att infria denna önskan. Vi hade nämligen så här på ålderns höst unnat oss en paketresa med tre utflykter och halvpension. Så efter en vilodag med promenader och bad i Aguadulce bar det upp i Sierra Nevada med en trång buss framförd av en som körde, som man säger, som en biltjuv. Det var inte så lustigt i serpentinbackarna utan varken vägräcken eller skyddsnät. Ett par stopp blev det, först vid ett krukmakeri och sedan vid en vingård.

Lunch fick vi också och vinet gjorde oss lite kaxigare i de utförsbackar som återstod. Annars var vinet inte mycket att skriva hem om.

 

Efter en lång dag blev vi hörsel och tålamodsprövade i Hotellets restaurang. Maten var alldeles utmärkt men service hade de inte tagit hem, den skulle nog bara ha blivit liggande på hyllorna i alla fall. Personalen hade en vagn på cirka tre meters längd med en bestickskorg i ena änden och en behållare för överbliven mat i den andra ändan. Mellan ändarna staplades flaskor, tallrikar och glas. Troligtvis hade personalen en tävling om vem som kunde kasta besticken hårdast i korgen och slå tallrikarna så hårt som möjligt i skulhinken. Det gällde dessutom att inte lämna bordet samtidigt för ombackning i buffén. Det var nämligen flera gäster som återvände till ett omdukat bord och undrade var deras vin, öl etc. hade tagit vägen.
Dagen efter var det till att gå upp i ottan för att resa till Alhambra. Vi åkte så tidigt för att vi skulle få en timmas egen tid i Granada. Vad gör man på en timma? Vi fikade och Mumien köpte en väska. När vi sedan anlände till vårt mål fick vi verkligen valuta för pengarna. Intressant och kanonbra guide.

Men det var inte lätt att fotografera. Antingen kommer man för nära eller för långt ifrån. Jag bar omkring mitt tunga teleobjektiv och önskade att jag hade haft ett vidvinkelobjektiv i stället. Sammanfattningsvis blev det en hellyckad dag och vi kunde åka hem till middagens slammer med ett gott humör. Fredagen innebar vila och nya dopp i det ljumma Medelhavet. En promenad på några kilometer orkade vi också. Det var tur det var inlagt en vätskekontroll för varmt var det även i luften. En utflykt återstod och den tog oss till den närbelägna staden Almeria där vi besiktigade en försvarsanläggning och drack öl på en gatuservering. Som om inte all denna kultur hade räckt så fick vi se en staty av John Lennon.

Han hade tydligen medverkat i någon film som spelats i spagettivästerns förlovade land. Jag har alltid trott att spaghetti syftade på Italien men man lär så länge man lever.
Hemma igen vidtog resa till 08området för barnkalas, trav och eget fyllande men det får jag återkomma till.

Femtiotal?

Jag hittade ett kort som måste vara taget från Lilla Torget västerut.

Kungstorget i Uddevalla

Ur den här vinkeln ser det ut som statyn står närmare rådhuset än i dag. Men det är kanske objektivet som luras. Med andra ord är det inte så objektivt.

Vem fixar årtalet?

Mästarverk.

I dag fick vi äntligen upp vindflöjen med trana som regerande Nordiska kontsmedsmästaren Therese Engdahl (Smedja Therese AB) såväl designat som smitt åt oss. Tranan har ju nästan blivit en symbol för oss i Nordtorp och som ni ser så går den in för landning. En bild framifrån kommer när ljusförhållandena har ändrats.

Gårdagens svalor i dagens tappning.

Julamaryllis som Mumien drivit upp i komposthögen. Vi får väl se om den kan blomma till jul också.

Ladusvala.

Film: Eva-Karin Krantz.
Ladusvalan vill gärna bygga sina bon in i lador eller andra uthus och är på det sättet beroende av en levande landsbygd. Vi har ju alltid haft en population här i Nordtorp så när vi för några år sedan fodrade lagår´n med plåt var vi noga med att det blev en ingång högst upp i nocken på bägge sidor så de kan flyga igenom och även bygga sin bon däruppe. För varje år ökar antalet och i år har vi räknat till över hundra när de sitter på elkabeln utmed vägen. För någon dag sedan räddade Mumien En stackare som hamnat på marken och Gandi förberedde ett anfall. Men Mumien var först och kastade upp den i luften. Trots skrämselhickan var den snart borta hos sina kompisar på kabeln igen.

Undrar hur många de är nästa år? De återvänder ju gärna till samma ställen både här och i Africa. I början av sommaren brukar det även vara tornseglare här. De jagar runt husen i sin jakt på insekter men en regnig dag är de putz weg. Undrar var de har sina bon och varför de försvinner så tidigt? Svalorna brukar inte ge sig iväg före 1 september.

Inget motorfel där!

Än en gång visade Travkompaniet vilken klass hästarna håller. Jubileumspokalen och 1Miljon SEK på Solvalla togs igår hem på ett fantastiskt sätt av femåringen Panne De Moteur. Att sedan Ruhuna Tea avslutade kvällen med att vinna ett treåringslopp med 50000 SEK i prissumma var grädde på moset. En hyllning till den engagerade tränaren Stefan Hultman och skötaren Sara Sundeqvist är på sin plats. Örjan körde briljant men honom ser vi ju varje dag. Tilläggas kan att bägge hästarna gav hyfsade odds.
Nu ser vi närmast fram mot att obesegrade treåringen Rolling Stones tar hem korta E3-finalen på lördag. Loppet går i Örebro där vi även kommer att få se Oolong i silverdivisionen loppet innan. I silverdivisionen startar även Stall Faylines uppfödning Credit Fayline som måste ses som favorit och som jag kommer att satsa en del av hemmanet på.

Tisdag den 13:e.

Efter vad jag hört så anser spanjorerna att tisdagen den trettonde är den värsta otursdagen. I Sverige håller vi i nämnda ärende på fredagen den trettonde. Det får vara hur det vill men det regn, hagel och åska som har drabbat oss i Nordtorp idag kan nog beskrivas som något otursbetonat. På bara någon timme mätte jag 25 mm regn och drivor av hagel. Som landsbygdsbor har vi inte vågat ha på datorn heller p g a åskdånet som rullat runt hela dagen. Nu trodde jag det var över men jag hade inte tittat åt syd så det blir väl att runda av fort.