Ytterligare ett stolleprov avklarat.

Förra året var vi ett gäng gamla lekkamrater som besegrade Stora- och Lilla berget i Uddevalla. I år var det Hallaberget som stod på tur och efter en kraftansamling och god hjälp av kamraterna lyckades vi bestiga toppen. Då fick jag blodtrycksfall och var tvungen att inta sittläge med huvudet mellan benen för att skapa jämvikt innan svimningsanfallet kom. Jag lyckades och kunde för egen maskin ta mig ner igen. Det var fantastiskt att stå på en topp som jag inte varit på sedan 1956 och utsikten var på flera sätt annorlunda idag.


På toppen

Vårt hus och flera andra finns ju inte kvar idag och nya byggnader hade smugit sig in i luckorna. Huruvida det berodde på svimningsanfallet eller inte har jag svårt att bedöma men fotografierna blev inte särskilt bra. Men vadå, det är ju ingen fotoblogg.


Toppen nerifrån

Efter en rundvandring i barndomens kvarter ställdes kosan mot Anders Knapes utsikt som var lättare att bestiga.

VY

Fin utsikt över Fjordar och broar blev belöningen innan vi fortsatte till Gustafsbergs badortsrestaurant för att inmundiga en alldeles utsökt lunchbuffé till pensionärspriset 85 SEK/pers. Inte blev de sämre av att vi träffade såväl Monica och Roland samt Gunnar med vilka vi växlade några ord med innan de gamla minnena fick fritt spelrum till kaffet. Tack Georg för en minnesvärd dag! Jag hoppas på en återupprepning nästa år. Som om detta var nog för en hjärtsjuk pensionär så fortsatte min dag ute i Rotviksbro där jag skulle hämta Mumien som varit hos goda vänner under tiden. Men där blev det efterrätt och kaffe och prat till längt fram på kvällen så ni förstår att jag var trött vid hemkomsten, även om jag fått vila trekvart i Alingsås där en sportbil förolyckats vilket gav svår trafikstockning.

Klart att pumpa på igen.

En av mina större insatser under förra året var att montera pumpen på brunnen. Dagen före midsommarafton upptäckte Mumien att det inte kom något vatten trots ihärdiga pumpförsök. Det fixar vi efter helgen sa jag. Om vi plockar isär eländet och inte får ihop det innan midsommarstångsresningen med efterföljande danslekar så kommer vi säkert inte ihåg hur och var delarna satt.

Men nu är det klart! Någon idiot hade inte dragit åt stoppmuttrarna till kolven innan han monterade förra året. Så efter stor möda såväl i tanken som med kroppen lyckades vi åtgärda problemet. När det hela var demonterat inspekterades även insugsfiltret och vi kunde till vår glädje konstatera att det var helt och rent. För säkerhets skull sköljdes det ändå av en kunnig person.

Mackmyran har kommit hem.

Ja, här ser ni en del av det som jag har väntat på i fyra år. Kent hade med sig min andel av denna årgång och jag tackar för det. Hans väska märktes med HEAVY på flyget. Tack för att ni orkade både Pettersson och Malmö Aviation. Midsommardagskvällen som vi tillbringade hos Johanssons i Viareds sommarstad gick, som vanligt, inte heller av för hackor. Men jag öppnade inte någon av mina nya reliker. Mumien bar det hele till bilen vid hemgång. Det blir bäst så sa hon och hade säkert rätt i vanlig ordning. Hur skulle det sett ut om jag hade tagit ett snedsteg på den smala och branta gången.

Midsommarafton med sommarsolstånd.

Än en gång har det traditionsenliga midsommarfirandet gått av stapeln. I år rörde vi om lite grann i protokollet.

Det har ju under senare år blivit sämre väder fram på eftermiddag och kväll. Efter samling klockan tio hos Maria och Hans-Olof inledde vi med kaffe och tillbehör samt ett fyrfaldigt för Philip som gjort det till en tradition att fylla år på midsommarafton. Beklädningen av stången gick sedan som en dans och resning blev det bakom vår källare.

Det nya var att vi dansade direkt medan det ännu var varmt och uppehåll. När alla hade tagit ut sig gick var och en hem till sitt och lagade mat som sedan avnjöts i Nymans hö-intag. Här åts egenodlad potatis, Mor Brittas sill, jordgubbar och grädde tillsammans med för detta ändamål lämpliga tillbehör. Det blev t o m lite Whiskyprovning när det helt plötsligt kom fram ett flertal olika årgångar av Mackmyra. Själv skall jag vid kvällens fest äntligen få min andel av det i år buteljerade fatet som jag är stolt delägare i.

Sommarvinjett och ett livstecken.

Nu är det snart sommar och Mumien har tagit en ny vinjettbild till min bloggsida. Det har varit vackert väder och torrt länge så grannen har allt fått in en del hö i ladorna. Själv plågas jag av en värkande rygg och två dåliga knän som har hållit mig från datorn ett tag. Under tiden har vi varit fem dagar i Berlin, Petra har havererat och så även den nyss nämnda datorn. I går var vi på spelmansstämma uppe vid Hembygdsgården och det var jättekul. Massor ned musikanter och buskaspel lite varstans. Själv träffade jag två härliga durspelsvirtuoser som lärde mig flera finska polskor och valser samt några egenkomponerade låtar. Mumien var som vanligt flexibel. Förutom att som kaffekommittéledamot koka kaffe och ställa fram tilltugg hängde hon med på gitarren ganska mycket. Vi gick hem när det var som trevligast och hann knappt lasta ur instrumenten innan det kom världens åskväder. 17 mm på några timmar. Då var det skönt att sitta i stugvärmen och dra några visor för sig själv. Så kan man ladda upp för bytet av väggar och tak på gödselstan som vi kastar oss över i morgon om vädergudarna tillåter. Petrareparatören har också lovat komma och Martin har redan varit här och lagat datorn. Tyvärr var inte kameran med så ni får nöja er med en gammal bild på mig och en på två härliga durspelare som jag lånat på Bertsblogg om Mönsterås.

Ibland tillhör man en utvald skara.

När nöden är som störst....

Tillfällig paus.

Jag tar en tillfällig paus i bloggskrivandet men återkommer säkert efter midsommar. Välkomna åter.

Ovanligt

Det KAN vara varmt även i Nordtorp

Folknykterhetens dag.

En sådan här disig och regnskuraktig dag kan man väl knappast kalla torrlagd. Medan ni njuter av tranorna som äter upp utsädet sätter jag igång med en gryta Dansk sjömansbiff. Dagen till ära blir det inte någon "lille en" men ett gott vin kan väl smaka efter trädgårdsarbetet i ösregn.

Behöver vi vårdcentralerna?

I många år har jag pläderat för att Regioner/Landsting skall läggas ner och deras uppgifter tas över i den största delen av staten. Det är ohållbart med den organisation som finns idag inom sjukvården och hur den drabbar patienter. Jag har i flera år följt debatten på Uddevallabloggen och lokalpressen och är helt övertygad om att det, inte minst inom sjukvården, är en lekstuga för politiker med en mycket ytlig kompetens inom området. Det pratas vitt och brett om att vi kan byta vårdcentral om vi inte är nöjda. Men vad vi byter till är mycket osäkert. Alla dras ju med problemen med stafettläkare och dessa girigbukar är ju grunden till att vi patienter blir otrygga. Remisser sänds och sedan får man mycket professionell hjälp och vård på specialistenheterna. Men vem följer upp att allt går väl efter det att kontakten bryts när man är färdigvårdad. Snarast känner man sig som man besvärar när man vill ta ett EKG eller andra prover. Då måste doktorn säga att det är OK. Vilken läkare har du frågar distriktssköterskan då. Ingen speciell men sist var jag hos en som jag inte hade varit hos förut svarar jag troskyldigt. Då får vi kolla din journal. Ja tyvärr, han är inte kvar längre men jag bokar in dig hos cvbnm så får han bedöma om det behövs. Ner och möter denne läkare som säger vi behöver ett EKG och några blodprover. Men för blodet skall du vara fastande så du får komma tillbaka i morgon. Tiden läggs alltså på att göra en bedömning jag redan gjort.  Förra veckan när jag upptäckte att mina blodförtunnarkapslar var slut så ringde jag till vårdcentalen och bad att jag skulle få nya. Nej, de var så dyra så det fick de inte skriva ut. Ring till Hjärtkliniken på SÄS var rådet. De hade öppet 08.00-11.00 och då var det upptaget hela tiden. Jag gick då in med banklegitimation på Mina sidor och hittade en blankett som skulle fyllas i. Du får din medicin inom fyra dagar stod det och en avisering på din mail. När jag gick in och kollade Mina sidor hade det gått nio dygn  och ändå låg det kvar som oläst. Nej fram med en ny huvudman för sjukvården så att vi medborgare får en värdig, jämlik och adekvat behandling i hela Sverige.

Första maj.

Första maj, första maj varje sliten kavaj blir en mantel i vårsolens ljus..............

För trettioåtta år sedan.
 

Willie Nelson 80 år.

2012

I dag fyller Willie Nelson 80 år. Det om något är väl värt att fira. I år har jag inte sett någon turnéplan men hela förra året var han "On the road" var och varannan dag. Mumien och jag var på konsert med honom för fyra år sedan i Malmö. Han höll igång oavbrutet i två timmar. Jag hade inte orkat tio procent trots att jag är 12 år yngre.

2009



Vad många kanske inte vet är att han förutom sången och skrivandet är en fantastisk gitarrist. Nordtorp säger grattis och har såväl Bohusläns flagga som vimpeln i topp.

Gitarren Trigger är namnad efter Hopalong Cassidys häst.

Återvinning.

Ja, nyckelordet här i Nordtorp är återvinning. Allt som kan användas skall användas. Sedan kvittar det om det är gamla toarullar som man kan så i eller som idag när vi byggde en odlingslåda delvis med gamla golvreglar som vi bytte ut i somras i vagnboden. Golvet som var byggt 1911 var delvis ihoprasat men de stockar vi nu har använt var av ek och helt fräscha.

Bra blev det även om vi fick komplettera med nuvarande golvreglars avsågade rester och inköpt jord förslog inte långt så EKOhallen kommer att tjäna ytterligare tvåhundra spänn på oss. Men nu ser vi fram mot morgondagens fem Travkompanihästar i V75. Minst två måste väl vinna?

Vårt gamla hus i bakgrunden

Te.

Här kokas det inte te, det torkas.

Glasets Hus.

I söndags tog vi en liten Paus i vårbruket. Vi kom på att vi inte hade varit i Limmared och besökt det relativt nybyggda Glasets Hus. Vi gjorde en intressant rundvandring och besåg föremål från olika tidsepoker. Dessutom fick vi möjlighet att titta på när två tjejer gjorde prydnadsglas. För att även få lekamlig spis besökte vi en av våra favoritrestauranter, Limmareds värdshus, där vi bjöds en välsmakande Viltragu. Mums!!

Jag gissar att ni vet vad som är den största tllverkningsprodukten, åtminstone när ni ser glas entrén.

Ny vinjett.

För att anpassa mig till årstiden har jag bytt ut vinjettbilden. Idag ser vi fram emot att Maharaja tar hen Olympiatravet på Åby och att Quality Questened gör det samma i Klass 2 finalen. Maximala prestationer av bägge ger 1 700 000 SEK till Travkompaniet. Jag spelar en Raket på de bägge. 50 SEK blir insatsen.

Orkanvindar över Atlanten.

I flera dagar har vi haft stormbyar över Nordtorp och det är direkt motbjudande att gå ut. Posten blir genomvåt och skräp som plast och papper far förbi i stora mängder. Då kom jag av någon anledning att tänka på vårt besök på Terceira 2008. Vi skulle hämtas på hotellet klockan tolv av en taxi för transport till flygplatsen. När vi kom ner i receptionen för att checka ut fick vi ett meddelande att flyget var uppskjutet på grund av stark vind. Ny tid klockan 16,00. Bagaget togs on hand av portieren och vi gick ut för att njuta några extra timmar i den av UNESCO kulturminnesmärkta staden Angra do Heroísmo.

 Snart gjorde sig hungern påmind och vi gick in på en restaurant och fick en utmärkt lunch. När vi sitter och avnjuter kaffet får vi genom fönstret se några människor som uppförde sig konstigt. De hängde sig fast mot vägmärkesskyltar väggar och vad som fanns till hands. Det tog några ögonblick innan vi förstod men det var orkanen som hindrat vårt flyg som slagit till mot staden. När vi kom ut för att gå till hotellet hade vinden mojnat något, men jag lovar att det inte var helt enkelt att promenera. Taxin kom på utsatt tid men chauffören trodde inte vi skulle kunna flyga så när han levererade oss på flygplatsen kom vi överens om att han skulle hålla koll på läget och vid behov hämta oss så vi skulle slippa att övernatta på golvet. Minuterna vi väntade blev till timmar men vid nioblecket annonserades Boarding ut. Jag tyckte det blåste mer när vi travade ut till planet än vad det gjort i staden. Ombord kom vi i alla fall i ett litet plan för högst trettio passagerare. Starten gick och nu kom alla nöjesfältsupplevelser genom åren på skam. En osynlig hand kastade oss hundratals meter upp i luften för att sedan låta oss falla handlöst lika långt. Rädd var inte rätta ordet för vad vi kände, vi var snarare paralyserade. Men framåt gick det mellan hoppen. Framför mig satt en flygkapten i uniform. han var väl på väg till någon flygning och jag bestämde mig för att så länge inte han såg rädd ut så behövde inte jag heller vara det. Efter en timme lade sig planet i en brant högersväng och när jag tittade ut såg jag Ponta Delgados flygplats rakt under mig. Efter några flaxningar hit och dit samt en ny tvärsväng hoppade det till och vi hade landat. Passagerarna stämde upp en spontan applåd och det har jag aldrig varit med om i ett reguljärflyg tidigare. För att ytterligare höja blodtrycket så trodde hotellet att vi skulle komma dagen därpå så alla rum var upptagna. Men i all hast trollades en bröllopssvit fram som vi fick ha de fyra nätter vi skulle stanna. Den låg högst upp i byggnaden och hade en terrass som jag stegade upp till 56 kvadratmeter så nog fick vi valuta för entrén.

Liknande flygplan men här används det för att ge lejonen skugga.

Rötter.

Härliga rötter på ett härligt träd. Fotograferat 28 mars 2004 i en park på Terceira. En av öarna som bildar Azorerna.

Vilket år?

M/S Traneland i Uddevalla, men vilket år kan det ha varit?

Mot våren.

Nu när gårdagens pensionärsinvigningskalas är över riktar vi all uppmärksamhet mot vårens intåg. Tranorna har ju varit här några dagar och hade faktiskt vänligheten att dansa lite för våra gäster under kaffedrickandet. Ärlorna har infunnit sig. Blåsipporna har också visat sig om än i små horder. Dagens temperatur är 0,3 hetgrader och ett lätt snöfall yr utanför redaktionsfönstret. Varg har varit synlig en kilometer härifrån och sorkhögarna sticker upp rejäla mängder i takt med att snön smälter. Men skam den som ger sig för om drygt två månader lackar det mot mörkare tider igen. Och på denna korta tid skall det hinnas med Valborgsmässoafton med insjungning av vår och kanske någon majbrasa. Sedan är det sparris och något senare midsommarafton. Så nog finns det alltid glädjeämnen att se fram mot. För visst är det så att varje årstid har sin tjusning.