Rörigt skrivbord-virrig hjärna.

Ur alla tråkigheter kommer något gott. Det har jag sagt många gånger i mitt yrkesliv. I bland har eländet varit så stort att jag knappt själv trott på mina uttalanden. Men med facit i hand tror jag ändå att det är riktigt. Nu har jag varit handlingsförlamad några dagar och inte haft lust att skriva något.
Då plötsligt upptäcker jag hur mitt arbetsrum ser ut och kommer att tänka på ett annat gammalt talesätt, om ett rörigt skrivbord tyder på en rörig hjärna vad tyder då ett tomt skrivbord på? För att inte utsätta mig för rykten i någondera riktningen bestämmer jag mig för att gå en gyllene medelväg. Jag kastar allt som har med arbetslivet att göra. Det är inte lite papper man producerat under trettio år med strategier och förhandlingar. Men när det gäller Bonusavtal var jag efter nutida mått en riktig bakåtsträvare. Trots att man fick kämpa med sitt samvete inför VD:s och styrelsens krav var avtalen ganska rimliga. Men inte skulle de tillfredsställt finansvärlden så vitt jag kan se av utfallen i Carnegie och andra banker. Efter att ha varit pensionär i fem år har jag nu bestämt mig för att inte vara före detta utan glider helt in i rollen som aktiv Grå Panter.