Ny energi.

I går var jag på Healing. Även om jag inte riktigt förstår hur och varför så gick jag hem med mindre smärta än vanligt. Det håller i sig idag också. En massa energi har jag och det resulterade i en lång promenad och två liter kantareller. Dessutom smed jag planer för röjning uppe vid Ingria. Den som lever får se. Ingria är ett gammalt torp där korna betade ända in på femtiotalet. Sedan schaktade man bort all matjorden vilken blev fotbollsplan i Sjömarken. Ingen skog planterades men idag är det verkligen i behov av röjning.

Tillbaka till öknen!

I dag hade vi ett celebert besök här i Nordtorp. En gräshoppa som var 7-8 cm lång. Vid kontroll på nätet, kunde jag hitta många arter som finns i Sverige men ingen som var så här stor. Den här påminde mer om den som satte sig på Mumiens ben när vi satt en kväll i mörkret och lyssnade på beduinhistorier i Oman 2005. Kanske var det den som längtade efter henne?http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur/insekterochspindeldjur/ovrigainsekter/grashopporvartbitareochsyrsor/bildgallerioverdesvenskaarterna.468.html

C

Rainbow strings.

Så här såg det ut i Nordtorp igår. Inget snack om "red sky in the morning is the sailors warning" eller "red sky in the night is the sailors delight" alltså. Men jag associerade till några underbara gitarrsträngar av stål som jag hade på 60-talet. Varje sträng utom den tunnaste E-strängen var lindade med nylontråd i olika färger. Avsikten var att man lätt skulle se vilken sträng som var vilken, men det bästa var att de var så underbart skonsamma mot fingertopparna i förhållande till vanliga stålsträngar. Jag har sett på nätet att de fortfarande saluförs i Staterna men här är de omöjliga att få tag på. Kanske läsarna har tips.

Ångest.

Jag borde vara glad. Vi har ju haft en underbar sommar. Vi hade Matilda här när föräldrarna var i Alperna. Matilda fick vara med när vi firade midsommar i Viared med sol, sill lekar och stångresning under tiden som myggen lyste med sin frånvaro. Därefter hjälpte bl a Kent, Maria och Andreas oss att flytta ner till gammelgården. Tack för det. En kompisträff på Rörbäck med det gamla Eriksbergsgänget blev det också innan Hagaborna kom och förgyllde tillvaron för oss. Sedan orkade jag inte mer. Då blev det infektioner, hjärtflimmer och knäckta revben så när Agneta och Bengt kom var jag en dålig värd som mest låg i ryggläge. När sedan vädret växlade över till höst för några veckor sedan infann sig depression och ångest. Jag har blivit inaktiv och får varken ordning på bloggen eller den uppackning och möblering som återstår. Det är tur jag har Mumien som tar initiativ och försöker hålla igång mig. Så det blir säkert bra igen. Jag hoppar tillbaka upp på räkmackan och åker vidare genom livet. I första hand med svågrar och svägerskor till de gamla svenska provinserna i Nordtyskland för att fira Birgittas och min 135-årsdag. För trettio år sedan firade vi 200-årsdag men två av jubilarerna har fallit ifrån sedan dess så faktum är att vi blir bara yngre. Televeteransträff skall det också bli och det är alltid kul att se gamla vänner sedan den tiden då Telia fungerade, det inte fanns konkurrens och man visste vart man skulle ringa.(90 100, 90 200) Svar fick man på tre signaler. I dag får man vara nöjd om man är 64:a i kön när man har hittat ett gångbart nummer.

Undrens tid är inte förbi.

I förra veckan skrev jag om våra adressändringsbesvär. Jag hade viss förståelse för tekniken, men tyckte ändå att det var bättre när man hade personlig kontakt med dem man hade att göra med i olika sammanhang. Då visar det sig att adressändringar.se är ett humant företag! Eller är det så att de har en för dessa tider sällan skådad serviceanda bland sin personal! Hur som helst, en trevlig kille ringde upp Mumien som är administrativt ansvarig här i Nordtorp. Han hade till och med läst min blogg och förstod vår irritation. Självklart skall ni inte behöva betala 410 SEK för eftersändning när ni har kvar samma postlåda. Heder åt honom och hans företag.

Pengar skall ju omsättas och då kom jag ihåg att getingarna som stack Mumien förra veckan skulle utrotas. Jag ringde Insecta och tro mig eller ej, de dyker upp redan i eftermiddag så att Walter kan hämta traktorn och Mumien plocka hallon utan risk för sveda och värk. Kanske vågar jag mig till och med dit med gräsklipparen. Att ha en getingfri lagård är absolut värt två eftersändningar.

Jag måste ju också berätta att vi i fredags fick markis till uteplatsen och persienner där sådana behövs. Flera lådor packades upp så det finns visst hopp om att allt är klart och utlovade kalas går av stapeln innan pensioneringen.

Adressändring, eftersändning.

Här har ni två uttryck som hänger ihop som ler och långhalm, Vad jag inte tänkt på är, att har man gjort en adressändring så sorteras posten redan på ursprungsorten. Och på flera ställen till. Har man då inte betalat 410 SEK för eftersändning skickas posten tillbaka till avsändaren eftersom den kloka sorteringsmaskinen ser att jag flyttat.Vad maskinen inte vet är att jag har kvar samma brevlåda som tidigare. Allt som hänt är att det står Nordtorp 29 Gammelgården i stället för Nordtorp 31. Visst blev jag misstänksam när vi inte fick någon post men Travronden kom ju som den skulle. Arbetsredskap på plats alltså. Men så helt plötsligt dyker det upp mer eller mindre vänligt skrivna kravbrev. Hur skulle jag ha kunnat betala när jag inte visste att posten slutat lägga posten i min låda? Efter att ha talat med en grinig kärring på posten centralt och en serviceminded lokal postis förstår jag nu att om jag betalar in eftersändningsavgiften om 410 SEK så återkommer posten och alla blir glada utom Kronofogden som får mindre att driva in. Men nog var det bättre förr när man pratade med Britt-Mari och sa att från och med i morgon har jag ny adress men samma låda. Javisst går det bra sa hon. Tack för alla år med posten punktligt på plats.

Leveransproblem.

Ja nu har även Walter upptäckt att det inte bara är att gå in och köpa ett nytt 6-voltsbatteri till Bosse Linder. Änej, rejäla leverenstider mår man bäst av då blir det inga snabba affärer. Idag har Mumien dessutom fått besked att affären inte kan godkännas då den är anmäld på ett för gammalt underlag. Vi tyckte det var kul med gamla papper och har väl tagit 1975:s årgång. Vi hittar ingen annan så om inte Walter fick med den hem blir jag väl tvungen att skaffa en kopia för att fullfölja Mumiens skyldigheter. Försäkrad är den i alla fall så den kan ju både krocka och brinna upp utan större olägenheter.

I går var vi på turné och var jag fotograferade Mumien då är det väl ingen som kan gissa. Tack för kaffe, dopp och frukt Lisbet och Kurt.

Konstverket på plats.

I går var det dags för en ny Kinnekulletripp. Jag var och hämtade dörrplåtarna som Therese smitt åt oss. Här ser ni hur det såg ut före och hur det blev efteråt. Jag kunde inte heller undanhålla konstnären för er. http://www.smedjatherese.se/ Visst är det ett kanonfint arbete? Dessutom fick jag äta av Echsets patenterade våfflor med västkustsallad. Det smakade görgött. Om ni har vägarna förbi så pröva. http://www.echset.se/ Att vi dessutom hann med att minnas

och prata om den fantastiska festen med Eriksbergsgänget i början av juli, ja, det var en ren bonus.

Ett år går fort.

Idag är det ett år sedan jag slutade röka.

Har kommit till insikt.

Allas vår alacoa, Maud Olofsson gjorde ett uttalande igår. Jag fattar ingenting lät budskapet. Vi andra har förstått det länge.

Cirkeln är sluten.

1957 inhandlade Erik i Vatthult en ny Bolinder Munktell Terrier. Den har genom åren gjort sin tjänst på ägarens gård men även varit andra behjälplig. T ex när det skulle göras gräsmatta hos Mumien och Lae 1975. Då kan man säga att det kördes med sladd och gräsmattan var länge den finaste i Nordtorp. Hos oss dök Bo Linder med sin Volvo B-16 motor upp 1994 och gjorde en hel del dagsverken i skogen. När nu Lae börjar bli för uttjänt att hantera mekaniska tingestar har det varit svårt att hitta en köpare på nära håll. Då dyker Walter upp och köper utan att tveka hela ekipaget. Trots att han egentligen bara ville ha kärran. Han gjorde en kulturgärning och får han nu bara tag i ett batteri så kommer Bosse att framleva sina dagar en kilometer från det Vatthult där han inledde sin karriär.