Mot Yosemite National Park!

Efter de fantastiska dagarna i Grand Canyon hade vi nu vilat upp oss i Glendale varit i Disneyland samt sett Los Angeles äldsta hus. Kan ni tänka er att denna sevärdhet är två år yngre än bostadshuset i Nordtorp? Förväntningarna kunde nu börja skruvas upp igen för nya naturscenerier. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/YosemiteNationalPark

Men först lite andra stolleprov. Vi gav oss i väg på midsommarafton och vad kunde då vara lämpligare än att besöka Vasa Lodge i Agoura och dansa runt midsommarpålen tillsammans med en himla många andra svenskar. Vi träffade bl a en familj från Alingsås som vi tidigare mött i jeansaffären. Små grodorna dansades på samma sätt som hemma men hamburgarna var godare här. Vi fortsatte dock snart och passerade det berömda nöjesfältet Magic Mountain. Färden gick nu norrut genom enorma jordbruksområden. Vi kunde känna igen en del stadsnamn som vi sett på gamla konservburkar från Del Monte, vars logo också kunde ses här och varr utmed Highway 99.

I Kingsburg där vi tog en bensträckare kunde vi förutom det lustiga vattentornet även se en affish som proklamerade att Frista´he´sextetten från hemkommunen skulle uppträda därstädes. Nattkvarter fick vi på Motel six i Fresno där vi inte fick en blund i ögat förrän efter tre när festen i grannrummet slutade tvärt.

I Wawona som är porten från söder till Yosemite (gammalt indianskt namn som uttalas ungefär som det stavas, inte Josimajt)mötte oss nästa stora överraskning då seniorpasset som utfärdats för June i Grand Canyon även gällde här och vi andra fyra var vårdare. Härifrån går en liten återvändsväg upp till Mariposa Grove of Big Trees. Området anses vara den största ansamlingen av Sequoiaträd utanför Sequoia National Park. Här kände man sig som en flugskit för att citera Jan Fridegård. Det största trädet som kallas The Grizzly Giant är mer än 2700 år gammalt och fortsätter ännu att växa trots att det är bortemot 40 meter högt och har en diameter på drygt nio meter. Den nerfallna Massachusetts Tree som var på bild i gårdagens blogg mätte ytterligare några meter i höjd.

Vid Chinquapin möter vi nästa återvändsväg som är ett måste bland varje sann alpinists referenser. Efter en stigning, som får oss att känna "Alperna släng er i väggen", möts vi av en hänförande utsikt mot Half Dome, Clouds Rest, Mount Watkins och ett antal övriga toppar. För mig var det här nästan i klass med Grand Canyon och dagen är räddad.

Nu kunde vi med gott samvete åka runt i själva turistdalen, titta på vattenfall, turstfällor, floden och äta god mat på ett hotell. Sista bilden i bildspelet skall symbolisera att man aldrig släcker skogsbränder i nationalparker i USA. Mot vår vilja måste vi sedan på vackra vägar fortsätta mot väster och övernatta i Tracey. Ytterligare en av dessa småstäder med barserveringar som får mig att tro att jag kommit in i en femtiotalsfilm.