Den g(l)ömda kilen.

Vid mitt senaste besök på akuten pockade en souvernirtavla på uppmärksamhet. En av mina allra bästa vänner, som förresten likt Kungen har en kurva uppkallad efter sig, slet med veden (som sig bör när vi bor i Vedens Härad) och klöv vresiga stubbar med slägga och kil. Det slutade med att en bit av kilen lossnade och trängde in under huden varvid blodvite uppstod. Besök på Vårdcentralen följde och benet tråcklades ihop utan större problem (kanske hade sömmerskan jobbat på Algots före medicinkarriären). När allt var klart kommer läkaren på att det kanske borde röntgas så att inga metallföremål var kvar i benet. In till lasarettet och röntgen visade mycket riktigt att metallflisan satt kvar. Den stiliga sömmen som gjorts i Sandared fick nu klippas upp och till ackompanjemang av här otryckbara ord från den nu ganska luttrade klyvaren plockades en vacker järnbit ut ur den nu ganska ömmande vaden. Men tack vare det kunde jag läsa om bravaden och se flisan på souvernirtavlan och han kan resa till Australien utan att fastna i säkerhetskontrollen.