Sol, Vind och Vatten.

Vi hann komma hem innan födelsedagen var till ända. Tack alla gratulanter på olika media. Det kunde ingen tro att det var så många som kom ihåg mig. Men kallt var det här i Nordtorp. Vi har ju vant oss vid att det skall vara minst 19 hetgrader vid läggdags och högst 25 likadana mitt på dagen. Azorerna är ett utmärkt ställe att bli bortskämd på. Grönare än Irland är det både på San Miguel och Terceira. Härliga berg och bra vandringar. Matkulturen är god och de portugisiska vinerna och ölen som kommer från fastlandet är riktigt bra. När man sedan är i sällskap med sådana vinkännare som Johanssons hamnar lätt de bästa vinerna i våra glas. Utflykter och bad hanns också med trots att en liten orkan trängde sig in och vätte ner under halva måndagen och tisdagen. Men det var varmt och gott fast det blåste och regnade. Jag återkommer med utförligare rapporter senare när kräftkalaset är avklarat och tankeverksamheten är lite klarare igen.



Laes ö.

Jag satt för en stund sedan och tittade på ett program i TV om släktforskning. Det visade sig att Måns Herngren hade sitt efternamn för att någon förfader kom ifrån Norra Härene.
Kan det då vara så att jag kommer från Läsö?

Exotiska skyltar.

Tyskar tycker det är kul med våra älgvarningsskyltar. Vi blir lite impade av en varning för dromedarer.

Om jag får välja blir det val.

Valsafari har jag varit på vid flera tillfällen med blandat resultat. Delfiner är nästan garanterat och jag har sett Kaskeloter i kikare från land på San Miguel. Men att komma nära de stora rackarna i båt är förenat med en hel del tur och så krävs det en kunning båtbesättning med bra kontakt med spanare i land.

Det närmaste jag varit en riktigt bra bild var på en katamaran utanför Madeira. Då hade jag riktat in mig på ett gäng som kom rakt emot oss. Jag skulle knäppa när de hoppar nästa gång. Vad händer då? Jo, en stor tjock gubbe hoppar upp framför och jag fick ett kanonfoto på hans ryggtavla. Nu vill jag se en lika stor som den konstgjorda som hänger i taket på varuhuset Modello i Ponta Delgado. Eller får jag nöja mig med de mindre. Vad spelar det egentligen för roll? Det roliga är ju att komma ut på sjön i vackert väder och njuta av vågor och vind och hoppas på något vackert.

Fler banker än pengar.

I dagens ekonomikris kommer jag att tänka på en taxichaufför i Ponta Delgada som pekade på bankkvarteren och sa "Här finns fler banker än pengar". Kanske var det symptomatiskt för hela Portugals ekonomi.

Fast mitt i bilden är ju stadshuset.

Höstluft.

Idag ser det nästan ut som Norrland här i Nordtorp. Dessutom är det hög fin luft och klara höstfärger. Morgontemperaturen var sex hetgrader så nu måste snart potatisen tas upp. Men vi hoppas ännu på en brittsommar även om solbrit(t)sarna har tagits in.

Bländare 6,92  Slutarhastighet 8,97  Brännvidd 55 mm Exponeringstid 0,002 sek
Ser ni GSM-masten en fjärdedel från vänster.

Att det är så svårt.

Häromdagen kom Mumien hem med en trumpet hon lånat till mig. Inte kunde jag tro att det skulle vara så svårt att få ett bra ljud i en sådan tingest. Det lät ju fint för fyrtiofem år sedan. Det är att trycka med rätt tryck mot läpparna och sedan stöta ut tonerna som är så svårt. Men jag skall ge det några veckor och se om det blir några framsteg annars lägger jag ner. Katterna blir räddare när jag tutar än de blev när Mumien började spela dragspel, men blir jag bättre vänjer de sig säkert utan att bli trumpna även vid en trumpet. Annars är det ju ett bra sätt att få dem att gå ut och lufta sig. Frågan är vad jag hinner med för efter förra veckans Torpresa blev det fart på släktforskningen igen. Och nu pockar kvällens Solvalla på uppmärksamhet. De värsta förberedelserna är ju redan gjorda så vi får väl se om det blir som jag tänkt.

Kolbullar vid Trummesjön.

Idag var det dags för ytterligare en av Sandhults Hembygdsförenings klassiker. Kolbullar serverade vid Trummesjöns vackra strand ackompanjerad av Backabogänget. Vad passar väl bättre i dessa sammanhang än Helgdagskväll vid timmerkojan med föreningens ordförande Gunnar Toresson som solist på klarinett. Eller som svågern vanvördigt uttryckte det, blåsrör. Vi skickar stafettpinnen vidare till Gunnar i Uddevalla. Inledningsvis var väl vädrets makter inte riktigt på vår sida men när Backabogänget visat att de kan spela även under paraply så tinade makterna upp och vi fick lite sol med tonvikt på lite. Trevligt värre alltså och då måste jag kanske berätta vad kolbullar är och det gör jag med hjälp av Wikipeda.
Själv tänker jag på kroppkakor eller rårakor när jag känner smaken och det är inte så dumt det heller. Som avrundning av den trevliga tillställningen och all musik kom det en storlom insimmandes och var hur sällskaplig som helst.

Att den inte är rädd för alla människor? sa en dam varvid en lustigkurre utbrast "den kanske är lomhörd".

Klicka gärna på bilderna så blir de större!

Släkttorpinventering i Torp.

Då är jag hemma igen efter en helt fantastisk dag i Valbo-Ryr, Ellenö och Färgelanda. Lennart hade lyckats lägga upp en idealisk färdplan från Torps köpcenter till Torps församling. Dessutom hade han engagerat Tommy och Anita, Margareta och Ove som förutom hjälp i torpvisning och släktforskning även bjöd på lekamlig spis av yttersta rang. Ibland när jag är riktigt självgod tycker jag att jag uträttat en hel del inom släktforskningen, men nu måste jag konstatera att det som återstår att få på pränt vida överstiger det som hittills uträttats. Men nog sorterades ryckbara trådar ut på ett fantastiskt sätt igår. Tommy tog oss bl a med till det gamla torpet Hultet som var helt uppslukat av skog och endast gjorde sig påmint genom stengrund- och källarrester men dessutom var utmärkt med en skylt av Hembygdsföreningen. Många bilder blev det trots att jag lyckades missa att fota tre av ciceronerna. Jag ber om ursäkt men det ger mig ju ytterligare en orsak att återuppleva dagen snart igen. Kul var det att se Stabbered där Lisa Kajsa föddes. Det var en krutgumma det. Jag minns hur hon satt och rökte i en kritpipa när jag var fem år. Ytterligare en av dagens höjdpunkter var när vi på hemvägen lyckades leta upp skogsvägen som ledde till gården varifrån det var ytterligare minst tio minuters promenad genom skogen till min morbrors gård. Snacka om skolväg för kusinerna och hur tog man sig fram på vintern?

Nordtorpare på Dal.

Så här kanske något såg ut. Bilden lånad på nätet.

Nöden är uppfinningarnas moder. I avsaknad av de kompetenta personer som har skämt bort mig med färdigprogrammerade datorer har jag tvingats att på egen hand utföra en massa stresshöjande nerladdningar och överföringar av både hård- och mjukvaror inför min förestående torpvandringsturné i Dalsland. Jag skall nämligen tillsammans med Lennart besöka ett antal av de platser som jag stött på i mina släktforskningsansträngningar genom åren. Färgelanda, Ödeborg, Torp och Valbo Ryr är de församlingar som i första hand skall inspekteras. En del av torpen har skattat åt förgängelsen men jag hoppas det finns några kvar som jag så småningom kan presentera här på bloggen.

Skatteavdrag på gåvor, hur dum får man vara?

Efter att ha läst E 24:s nyhetsbrev i går morse och artikeln om att Göran Hägglund hade nått sitt stora mål i livet var det så att hjärtat börja flimra. Till min hjälp kom då Annika Creutzer som hade formulerat mina funderingar i ämnet bättre än jag själv skulle klarat. Läs därför gärna hela hennes artikel http://www.e24.se/pengar/din-ekonomi/skatter-och-deklarationer/sankt-skatt-for-gava-i-budgetpropositionen_3029722.e24?utm_source=apsis&utm_medium=email&utm_campaign=E24+Nyhetsbrev

Ineffektivt utan mus.

Att hantera min laptop som jag köpte häromsistens var ingen lek. Jag trodde jag skulle skrapa sönder naglarna på den där plattan som styr alla rörelser (den måste vara en ergonomisk katastrof). Jag är dessutom för gammal och för dum att lära om så idag har jag varit inne i Knalleland och köpt en mus med sladd. Då behöver man inte riskera att batterierna tar slut när man är på turné. Och vips, nu har jag lagt in både släktforsknings- och fotoprogram och är både nöjd och glad. Av bara farten rensade och förvällde jag gårdagens svamp och lagade falukorv i ugn med äpplen och lök till Mumien. Men visst är det tur att man kan det mesta så man slipper lära sig något nytt?