Valar.

Pilotvalar

Om jag får välja vill jag se en kaskelot på nära håll nästa gång. Men det blir väl som vanligt, delfiner och pilotvalar.


Catamaran för fulla segel mot Funchal

Tack för det Televerket!

Då fanns det resurser

När telefonen som fungerat dåligt i bortemot ett år helt plötsligt började fungera oklanderligt kom jag att tänka på det gamla reklaminslaget i rubriken. Men när jag tänkt efter tror jag det är Relacom vi skall tacka. Och Telia som fortfarande tar emot felanmälan. Ungefär samtidigt dök Insecta upp och sprutade bort getingarna som skrämde ner sotaren från taket. I det bolaget var det service inom tjugofyra timmar. Där har telefonmicklarna mycket att lära sig. Telefonin var bättre förr. Ju förr dess bättre!

Är det inte det ena så är det det andra.............

..........sa kärringen som blödde näsblod. Här är det sotningen som har blivit ajournerad på grund av ilskna getingar. Vi hade våra funderingar om sotaren överhuvudtaget skulle våga sig ut i ösregnet. Han kunde ju blivit lika ren som älgen vilken gick över ån. Men han dök upp punktlig som ett SJ-tåg och äntrade den framställda stegen i ett huj. Men väl uppe på taket slogs det stopp i framfarten. Under skorstensfoten hade Vespula vulgaris byggt en större boning som de nu upplevde som hotad och ställde därför upp en frontlinje för att effektivt mota ner sotaren samma väg som han kommit. Nu blir det Insecta som får göra en utrensningsaktion så kanske vi får sotat nästa vecka.

Sommarens bästa vecka!

Ulkhålet

Kortholmen

Eriksbergsviken

Recept

Hela sommaren har vi pratat om att i morgon blir det bättre väder. Och det har det blivit ibland men det har som man säger "Vart kallt i vinn". Hur som helst skulle det bli fantastiskt väder när jag skulle ut till Lennart på Bokenäs för några dagars all inclusive. Och tror nån det, men så blev det! Vi inledde med att gå ner till Eriksberg och till Esbeth och Larsas nya trevliga hus. Där fägnades vi med kakor och kaffe och en ytterst trevlig samvaro så tiden bara rann iväg. När vi så småningom hade vett att gå hade förutom vanliga samtalsämnen släktforskningsfrågor hemmahörande i Lane-Ryr, Valbo-Ryr och Torp avhandlats. Helstekt torsk bjöd sedan Lennart på och när jag frågade vad jag kunde göra blev svaret, ta fram glas och då kom jag på att jag hade med mig ett Alcasevin som skulle göra sig utmärkt till fisken. Än en gång finner man att världen inte är så stor. Denna vinsort hade jag för inte så länge sedan blivit presentad med av två gemensamma goda vänner. Numera saknas det aldrig i vår vinkällare och som tur var föll det även Lennart på läppen. Så nu får systemet i Torp ladda upp med detta vin. Kvällen avnjöt vi nere i Lennarts vik där vi satt vid ett runt bord några meter från sjön och löste världsproblemen tillsammans med Svante, en mycket sympatisk granne, som tyckte vi skulle fortsätta i hans trevna tjäll när ginet hade sinat vid stranden. Hur det nu var så kom vi både i säng och upp ur den samma för att ta en halvdagskryssning ut till Nordströmmarna. Vid ett stopp mitt ute på fjorden för att prata med en annan bekant höll vi på att bli seglade in i evigheten då en ung man med allt för stor segelbåt höll på att ramma oss. Ibland har man mer pengar än vett. På menyn stod det sedan älggryta som jag för säkerhets skull fotograferade receptet på i fall om att jaktarrendatorn som brukligt är kommer med en stek till oss frampå höstkanten. En sväng till Bengt och Maggan hann vi också med och där presentades jag med en vinranka som Bengt lovade skulle växa och ge druvor även uppe på vidderna i Nordtorp. Tänk så många fina vänner man har. Kvällen ägnade vi åt fiske och faktum är att lyckan stod oss bi även här. Sex fina makrillar drog vi upp innan det blev helmörkt. Gissa om Mumien blev glad när hon kom hem i fredags och möttes av doften av stekt makrill. Potatis, dill, sallad och morötter från egen odling. Smaskens! Innan hemfärden på torsdag kväll tyckte Lennart att vi behövde ett Spärlingsträd också. Så det var nästan fullpackat på hemvägen. Det enda som blev dåligt med var fotograferandet för jag hade så kul att jag glömde kameran för det mesta. Helgen har gått åt till att vila upp mig plus en svamprunda som räckte till Mumiens goda fläskköttsgryta. Så hade jag int haft ont i knät och ryggen hade allt varit bra.

Skomakare bliv vid din läst.

Att jag är för gammal och för dum har ju kommenteras vid många tillfällen. Men att jag har svårigheter att hantera Facebook inser jag av egen förmåga. Facebook i all ära men nog är tempot lite lugnare här på bloggen. Men nu när jag har hittat den fantastiska gruppen "Det vet att du är från Uddevalla om" så vill jag ju kunna följa den och själv lägga in en och annan bild från Göstas arkiv som jag ju förfogar över. Men det krånglar hela tiden. Lyckas jag lägga in blir det dubbelt eller ibland inte något alls och dessutom hamnar det ibland på min egen Facebooksida. Ja, ja jag lär mig nog men skall försöka bli bättre på min eftersatta blogg också.
I går var vi med tjugo kamrater från Sandhults Hembygdsförening och såg en fars med allvarlig underton på Äskhults bys uteteaterscen. För det hela stod EBBE-projektet i Kungsbacka Kommun. Himla bra! Med plus för scenarbetarna som gjorde ett kanonjobb. Skådespelarinsatserna varierade något inte minst när det gällde tonsäkerheten i sångerna. Men på det hela taget var det positivt. De kunde ju inte hjälpa att inte min rygg är konstruerad för tre timmars planksittning.
I morses när jag var uppe för att låta mitt vatten hamnade jag mitt i en trandans på åkern utanför. Jag tog några kort genom fönstret och visst blev det ganska bra!

I dag har vi spenderat dagen med RLF Tran(!!)emo på Matens dag vid Hofsnäs herrgård som vad jag förstår ägs av Borås Stad men ligger i Tranemo kommun. Där hittade vi en renoverad kopia av traktorn vi sålde till Valter förra året. Vi köpte dessutom lite godis men det var inte lika bra som gottestrutarna som konsumerades vid gårdagens Teaterbesök. Men en god middag blev det i Herrgårdshuset och efteråt har jag t o m sett Sverige ta silver i handbolls OS. Hade Magnus Wieslsander varit med hade det säkert blivit guld!! Nu ser jag fram emot Ulviksbotten.

Rubrik

Ekonomisk oro när båtpriserna dyker.
 -Borås tidning i dag!
Det kan bli ännu värre. Tänk om de sjunker.

Herr Kantarell står i.

Inspirerade av ett tillfälligt uppehållsväder gick vi iväg på en liten motionsrunda. Redan efter trehundra meter såg vi några kantareller lysa i dikesrenen. Mumien som alltid är påpasslig hade natturligtvis en bärpåse(!!!) i fickan och vi bytte motionsrundan mot en svamprunda. Vi kunde snart konstatera att vi för en gångs skull var ute rätt dag. Skogskantarellerna hade verkligen skjutit fart och ingen annan hade varit där än. Lika påpasslig som hon var med påsen var hon med sin excelenta mobiltelefon med plektrum och kamera. Fotot blev som en reportagebild i BT:s söndagsbilaga. Fyra liter blev det så småningom och morgondagens förmiddag är räddad med svamprensning.

Torgdag.

Torget i Uddevalla                                                                                                          Foto: Gösta Krantz

Så här kunde det se ut en torgdag i Uddevalla i slutet av femtiotalet.

Vinjett och Tranor!

Idag har jag bytt vinjettbilden så att den blir mer lik den sommar(?) vi har. Växthuset har dock fyllts på lite och humöret är fortfarande på topp fast Handsome Fayline skändligen misslyckades på Hagmyren i går kväll. Han var säkert sjuk. Om vi får lite uppehåll fram på eftermiddagen kanske vi tar en svamprunda och ser vad allemansrättarna har lämnat till oss.

Tranorna

Nu när höet är bärgat har tranorna återvänt till åkern utanför så att vi kan sitta och se dem från första parkett i solrummet eller från balkongen.

Naturens egna konstverk.

När vi klöv de hamlade askarna blev vi nästan stumma av den skönhet som fanns inuti stockar och grenar. Här ser ni kärnved, kvistar, svamp, insektsangrepp, fuktskador och kanske ett och annat blixtnedslag.

Vilken vecka.

Kors vad mycket vi hunnit med. Besök i Väjern, eller som Pelle alltid sa Världens ände. Besiktning av Berths utställning CHAOS i ett skyddsrum på gamla Uddevallavarvets område. Berth är precis som Mumien, alltid nya projekt på gång, och det är det som ger oss lite tröttare karaktärer stöd i livet. Lite stöd kan man ju vara själv när man genomför källardörrsprojektet (nu är det bara själva påhängandet kvar!), vedbetäckningsprojektet och den avancerade gräsklippningen som inte Petra klarar. Men det värsta för min stackars kropp är att sitta på den gamla åkgräsklipparen, Ojojoj kan ingen stjäla den? Nog var det lugnare förr när Lasse drog hölass och kyrkskjuts?

Lasse