Herr Kantarell står i.

Inspirerade av ett tillfälligt uppehållsväder gick vi iväg på en liten motionsrunda. Redan efter trehundra meter såg vi några kantareller lysa i dikesrenen. Mumien som alltid är påpasslig hade natturligtvis en bärpåse(!!!) i fickan och vi bytte motionsrundan mot en svamprunda. Vi kunde snart konstatera att vi för en gångs skull var ute rätt dag. Skogskantarellerna hade verkligen skjutit fart och ingen annan hade varit där än. Lika påpasslig som hon var med påsen var hon med sin excelenta mobiltelefon med plektrum och kamera. Fotot blev som en reportagebild i BT:s söndagsbilaga. Fyra liter blev det så småningom och morgondagens förmiddag är räddad med svamprensning.

Torgdag.

Torget i Uddevalla                                                                                                          Foto: Gösta Krantz

Så här kunde det se ut en torgdag i Uddevalla i slutet av femtiotalet.

Vinjett och Tranor!

Idag har jag bytt vinjettbilden så att den blir mer lik den sommar(?) vi har. Växthuset har dock fyllts på lite och humöret är fortfarande på topp fast Handsome Fayline skändligen misslyckades på Hagmyren i går kväll. Han var säkert sjuk. Om vi får lite uppehåll fram på eftermiddagen kanske vi tar en svamprunda och ser vad allemansrättarna har lämnat till oss.

Tranorna

Nu när höet är bärgat har tranorna återvänt till åkern utanför så att vi kan sitta och se dem från första parkett i solrummet eller från balkongen.

Naturens egna konstverk.

När vi klöv de hamlade askarna blev vi nästan stumma av den skönhet som fanns inuti stockar och grenar. Här ser ni kärnved, kvistar, svamp, insektsangrepp, fuktskador och kanske ett och annat blixtnedslag.

Vilken vecka.

Kors vad mycket vi hunnit med. Besök i Väjern, eller som Pelle alltid sa Världens ände. Besiktning av Berths utställning CHAOS i ett skyddsrum på gamla Uddevallavarvets område. Berth är precis som Mumien, alltid nya projekt på gång, och det är det som ger oss lite tröttare karaktärer stöd i livet. Lite stöd kan man ju vara själv när man genomför källardörrsprojektet (nu är det bara själva påhängandet kvar!), vedbetäckningsprojektet och den avancerade gräsklippningen som inte Petra klarar. Men det värsta för min stackars kropp är att sitta på den gamla åkgräsklipparen, Ojojoj kan ingen stjäla den? Nog var det lugnare förr när Lasse drog hölass och kyrkskjuts?

Lasse

Hamstadsresa med överraskande slut.

Igår var vi i Halmstad. En vacker stad som lyckats undgå någon mer ingående granskning av mig. När jag varit där tidigare har det varit Tylösand för konferenser eller travet för högtidstunder kring ovalen. Nu var vi där för att besöka en kusin och hade en hellyckad dag med god mat, många minnen och foton. Mumien körde de trettiotvå milen med bravur och GPS:en hade förutsagt hemkomsten till 21.29. När vi kom fram till Nordtorps gamla skola pågick det förberedelser för ballonguppstigning och det kunde vi ju inte missa. Det var samma företag som Mumien och sönerna åkte med för några år sedan. Kvällen var som gjord för ballongfärd och vi stod där på första parkett och inspekterade förberedelserna. Nu har vi sett både uppstigning och landning i Nordtorp. För många år sedan sommarjobbade sonen d ä på Posten. Passet började redan klockan fem och med mopedresa till stan blev det tidiga morgnar vilket innebar tidigt sänggående. Det var en varm kväll och han sov för öppet fönster när ett oväsen hördes utanför och en ballonggondol glider förbi fönstret. Hela familjen rusade ut och ner till en av hagarna där man gjorde en elegant landning. Jag ljuger inte när jag säger att inom en kvart var det minst 100 personer som ville titta närmare på spektaklet.

Över trädtopparna.

Ljudupplevelse.

Nu är vi hemma igen efter en utflykt till Stockholm. Mumien hde bjudit mig på konsert med Paul Simon i Globen. Det var en upplevelse av högsta dignitet. Paul var lika fantastisk som vanligt och hans band var av högsta klass. Men ljudteknikerna hade totalt missat sin uppgift! Hade de ens försökt sig på en soundcheck? Tankarna gick till den gamle rolighetsministern Krister Classon som en gång sade"stoppa plågsamma ljudförsök, stoppa Radio Halland". Det här var i samma klass. Instrumenten överröstade Paul ända fram till extranumren då vi fick höra en gammal låt med bara Paul på gitarr. Dé ni!! Idag hann vi med en snabbvisit hos Petterssons för leverans av Åkes Fiskarkaka från Hönö. Det utvecklades till rena byteshandeln när vi fick fyra liter 08-kantareller av 5-stjärning kvalitet. Hoppas inte skattemyndigheten upptäcker detta. Pettersson var ju på extra bra humör eftersom AIK hade tvålat till ett välspelande Åtvidaberg med hela 1-0. Faktiskt såg vi början av matchen på TV i Quqlity Globens Hotellbar där vi muntrade upp oss före konserten med Tjeckiskt öl, Engelsk cider och Irisk Whiskey. Matilda, Maria och Andreas hade tydligen inte tröttnat på oss efter förra veckans besök utan kom över till Petterssons där även de yngsta Granqvistarna dök upp och vi hade trevligt. Därefter följde besök på nyinköpta tomten i Barkarby. Dår blir nästa generationerna Krantz Järfällabor precis som Petterssons. Och nu är vi som sagt hemma igen!

Till minne av Karin.

Idag är det 95 år sedan Karin föddes. Vad passar väl då bättre än ett foto från hennes 85 årsdag vilken firades på Skottek utanför Ulricehamn. Vi har henne att tacka för mycket och vi använder än idag hennes bevingade ord t ex när man frågade hur mycket man skulle krydda då sa hon "det ser du". Eller "ta med er dörrarna när ni går" viket betydde att vi inte skulle glömma att låsa. Omtanke och gästfrihet var nog hennes mest karikteristiska egenskaper som vi nu har fått klara oss utan i snart tre år. Tack för att du fanns!

Som en parantes kan nämnas att halsbandet på bilden är tillverkad av en Hopi indian i Arizona.

Mycket historia i en bild.

Jag upptäckte den här bilden av en slump när jag letade efter något annat. En av mina mindre bra sidor är nämligen att glömma skriva text på korten. Här följer det historiska.

1.Hatten jag har på mig blåste i sjön vid Kråksundsgap under en segling mellan Mollösund och Käringön 2003.
2.Stubben jag stödjer benet på kommer från en ek vilken blåste ner i den stora stormen 1969. Den stod tillsammans med tre likadana vid vår grillplats vid källaren 1970-2008, alltså 39 år! Snacka om gott virke! Nu är de utbytta mot fyra askstubbar. De är nog inte riktigt lika hållbara men bör räcka min tid ut.
3. Byxorna jag har på mig lyckades jag lägga i fel påse när vi packade ihop efter en segling. De åkte med soporna i en container på Lyckans slip i Fiskebäckskil.
4. Den rödmålade plankan använde vi 2008 som underlag för att kunna ta oss över ett dike med en grusbil och göra en skogsväg. Det blev lerigt och alla underlägg försvann.
5. Det lilla snapsglaset vid foten är en doseringsmugg som vi fått på Apoteket. De har återanvänts många gånger men nu är de borta.
6. Sist men inte minst stövlarna. De inköptes i Henån på nittiotalet och skattade inte åt förgängelsen förrän påsken 2011.
7. Jackan som köptes billigt på den tiden Televerket sponsrade Svenska skidåkare har jag kvar tillsammans med mitt goda humör. Gitarren är också kvar sedan fornstora dar. Den köpte jag i Kålltorp, Göteborg 1966 för 325 kronor. Numera används den sporadiskt.

Mellan skurarna.

Vi gick en liten kantarellrunda mellan skurarna.

Kantareller övervakade av vår skyddsängel.

Luften gick ur mig men så kul jag hade.



Hög Stämning

Echset och Mumien

Vilken trevlig kväll vi hade i lördags! Echset och jag hade ett uppdrag från förra träffen med det gamla Eriksbergsgänget att ordna en ny nostalgitripp. Tjugoåtta personer hade hörsammat inbjudan och slöt upp på Bokenäs Hav och Spa som det numera heter. Vi gamla säger ju fortfarande Flygmotor. Men med ett sådant gäng hade man ju kunnat vara var som helst för det är åldringar som vet hur man med enkla medel höjer stämningen många grader. Precis som vid de tidigare träffarna hade vi tur med vädret och kunde sitta utomhus en stor del av tiden. Fram på kvällen när några hade andra engagemang tyckte Lennart att vi kunde gå hem till honom för en fortsättning med Kaffe och Kaka mm. Det blir för långt för en etapp tyckte Anita och Håkan! ”Vi tar en vätskekontroll hemma hos oss på vägen”. Ojojoj vad skönt det var att vara på altan och uterum och njuta stillheten som hade lagt sig över Eriksberg. För att inte tala om gästfriheten med allt som behövdes för att hålla vätskebalansen på rätt nivå. Sedan fortsatte vi hemma hos Lennart till halv två på natten. Som tur var hade vi vårt logi där också och på morgonen bar det av för njuta av blomhavet på Westgarden i Bokenäs och konsthantverksutställningen i Bygdegården där Echset var gästutställare. När vi så småningom kom kunde vi bara konstatera att vi är inte vana vid nattsudd och för många nya intryck så det blev till att sova ut ordentligt och i dag har jag inte orkat mer än att olja ett bord och byta knivar på Petra. En del släktforskning blev det också mellan skurarna och nu gäller det att samla kraft inför nästa trevlighet som blir redan på torsdag.

Vätskekontroll.

Med Kortholmen i bakgrunden.

Senaste nytt från Sandared!

Sandaredsöl

När vi trotsade höstregnet idag och åkte till Köp´et-en bra affär som det står i reklamen, kunde vi upptäcka en för våra ögon ny ölsort, Sandaredsöl. Trots att den var dyrare än Sort Guld på monopolet kunde vi naturligtvis inte låta bli att köpa hem ett par för provsmakning. Om de går genom censuren blir det väl till att köpa en back i morgon. Det framgår icke av etiketten vem som har tillverkat men det är väl lokalt hemkört eller också har Grebbestads bryggeri ökat ut sitt revir. Under alla omständigheter var det en limiterad upplaga så det går nog åt hur det än smakar. Efter kylning och provsmakning återkommer jag med en kommentar om vår bedömning.

På spåret.

Under våren blev vi kontaktade av SOK 68:s eldsjälar Britt-Marie och Ulla. De ville fylla ut ett vattensjukt område i norra ändan av hemmanet för att kunna dra fram en ny vandringsled. Det tyckte vi var jättebra och när de även ville ha en massa spillsten som vi hade bakom ladugården så kändes det som en riktig Winwinsituation.





Lae efter tre km.

I dag hade vi för första gången möjlighet att gå det nya spåret och gissa om vi blev imponerade. Man hade verkligen lyckats utnyttja förutsättningarna med skogsvägar, gamla skidspår och stigar. Mycket information om såväl flora som fauna och kroppens behov av motion fanns det utefter spåret och till och med en gästbok som visade att många hade gått där trots att det varit i bruk mindre än en månad. Även om både Mumien och jag kände av att vårt motionerande tagit stryk av årets ihärdiga regnande och att knä och höftleder värkte efter målgång så var det en av årets höjdpunkter. Jag ger därför en eloge till de eldsjälar som drivit projektet och de frivilliga som lagt spångar, fyllt ut och allt annat som behövs för att det skall fungera och ge ett proffsigt intryck.

Lekkamrater i Uddevalla ifrån 50-talets början.

I går var jag i Uddevalla för att deltaga i en rejäl nostalgitripp. Georg Myrström hade lyckats samla ihop sex gamla lekkamrater från tidigt 50-tal i området kring Kämpegatan -Svarte vägen i Uddevalla. Nu skulle dessa glada pensionärer klättra upp i såväl Stora- som Lilla berget. Och det gjorde vi trots att allt var mycket förändrat. Många av husen var borta, Svarte vägen finns inte kvar, nya höghus har ersatt och det vi mindes som ganska kala berg var nu enormt bevuxna med såväl träd som mossor och annat. Av våra klättervägar syntes just inte något men upp tog vi oss. Och en av dammarna där vi fångade vattenloppor och flera av korvgrillningsplatserna kunde vi urskilja. Av Kaninburarna fanns bara en spik kvar i ett av de fåtaliga gamla träden. Vi hittade också grunden till ett av husens utedass. På toppen av Stora berget framförde sedan Georg en för dagen specialskriven visa. Att minnena fanns kvar hos oss visade sig när det berättades den ena skrönan efter den andra där en eller flera av oss förekom. Inte ens när undertecknad blev hjälpt ner från en klippavsats i Halleberget av Bagaren Calle och brandkåren hade undgått de församlade. Själv hade jag förträngt denna händelse från åren någon gång runt 1951-52. Utflykten avslutades med lunch på muséet och ytterligare berättelser med många goda skratt. Kanske ordnas det med en uppföljare i framtiden.

Från Stora Berget mot Regementet.

Från Stora Berget mot Väster i motljus

Georg sjunger.

Georg berättar.

Nyponros på Lilla Berget

Kämpegatan 26. Här bodde jag 1948-56. Då var det ett Bageri i bottenvåningen men nu är hela huset borta.

Här klättrade vi.

Nostalgikerna på Kajkanten.

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Lägg märke til flaskan hos den vänstra elefanten

Häromdagen var vi med Matilda i djurparken. Oj så mycket att titta på mellan regnskurarna. Matilda var i sitt esse och vi såg allt. Men lite beklämd blir man när man ser att människor har kastat ner en Ramlösaflaska så att en stackars elefant fått tag i den och är redo att svälja. De som gör så borde sitta i en bur och skämmas, som vid forna tiders skampåle. Vi som inte behövde skämmas åkte hem och blåste såpbubblor med blåssvärdet som farfar så påpassligt hade inhandlat.

Jag blåser störst

I alla färger flyger de över hela Nordtorp

Är det höjden över havet som gör det.

Utan att någon märkt det har det vuxit upp Edelweiss i en rabatt. Just nu diskuterar vi för fullt om sommarnamnet på Nordtorp skall vara Edelweisspitze. Vi har ju nästan lika bra utsikt också.

Edelweiss. Foto:Mumien

Från Österrikiska Edelweisspitze:Foto: Górski  Swiat

Visst höll det upp!!!!

Midsommarafton började med ett underbart väder om än något blåsigt. Men redan på ett tidigt stadium kunde kepsar och tröjor kastas av. 

Lae plockar Lupiner till Stången.

Kerstin och Rosita binder Kransarna

Maria bjuder på kaffe m.m

Hans-Olof och Peder lövar stången.

Som utlovat restes stången kl. 14.00 här i Nordtorp. Vassa höstråstubbar kittlade tårna på oss som hade skandaler på fötterna. Så skall en midsommar kännas. Trots att vi inte hade fått ihop någon orkester så dröjde det inte länge förrän de gamla sångerna ekade över hela Nordtorp när dansen tråddes runt den traditionella midsommarpålen som med något undantag varit i bruk sedan 1973. Till och med jag hängde med i de flesta danser förutom Björnen sover och Raketen. Kul var det i alla fall och lika roligt som att dansa och sjunga var det att klä stången och umgås med de andra skyttarna över en kopp kaffe. Nollåttorna som varit i selen sedan tretiden på morgonen började att bli trötta och Matilda somnade redan vid 18-snåret. Då beslöt vi oss för att avstå kvällens begivenheter och satt och småpratade hela kvällen medan Matilda sov. På sätt och vis var det väl tur för de andra för jag var på så gott humör att jag tänkt ta med gitarren och terrorisera dem med "Help me make it through the night". Men nu har de den tillgodo vid ett annat tillfälle. Regnet höll sig borta ända till 16.41 precis som jag hade lovat och idag höll det upp när vi provgick en del av den nya vandringsleden. Så påstå aldrig att vi inte har tur med vädret. Fortsatt GLAD MIDSOMMARHELG till er alla från oss alla i Nordtorp.

Stången kilas.

Äntligen på plats

Björnen sover

Björnen är väckt

Vad tar vi nu?

Små Grodorna!

Dansen är slut!

Här skall majstången stå i morgon.

Höskörden i full gång.

Som vanligt har vi tur med vädret inför midsommar! Vi hoppas turen håller i sig över klädningen, resningen och dansandet runt stången. Dagens foto är taget med fel objektiv. Jag var ute och övade med vårt nyinköpta teleobjektiv då jag nämligen inte hade tålamod att vänta på Tomten. Här dyker ju upp nya tillfällen till bra foton varje dag i form av fasaner, rådjur, rävar etc. och man kan inte annat än acceptera att man inte kommer tillräckligt nära med de gamla objektiven. Nu skall det bli andra bullar bara man lärt sig att hantera det 300 mm stora teleobjektivet med möjlighet att även makrofotografera. Men som sagt bra grejor kräver en bra fotograf så jag lär mig så gott det går i min ålder.

Första makroförsöket.