Trelleborg-Sassnitz

Om bilden i torsdags var från Trelleborg, kan då dagens vara från Sassnitz i samma femtiotal?

Byggdokumentation.

Nu har jag lagt in ett extra bildspel med de senaste bilderna från ombyggnaden. Dubbelklicka gärna på det för att se bilderna i större format och i din egen takt. Om vädret tillåter så hoppas vi på gjutning nästa vecka.

Månadens utflykt avverkad.

När jag inledde mitt pensionärsliv var det en fantastisk känsla att själv kunna bestämma om jag ville umgås med någon och bara göra det jag ville och kunde. Nu har jag blivit mer pratsjuk igen och när jag då p g a dåligt väder blir i det närmaste instängd och inte heller orkar hjälpa till som jag borde med ombyggnaden så smyger sig depressionen på och det blir ännu tommare mellan öronen än vanligt. Men då heter ljuset i tunneln Berättarafton på Bohusläns museum i Uddevalla. Då passar jag på tillfället att hälsa på gamla kompisar och prata och sedan avsluta dagen med att njuta av gamla Uddevallabilder och få lyssna till ett antal människor som vet mycket mer än jag om staden. Jag har dessutom fått ett antal nya bekanta så det blir ju ännu mer prat innan mötet kommer i gång. Det enda tråkiga är att köra bil så långt.

I dag skulle jag haft besök av en miljöinspektörska som ville se vårt provhål för avloppet. Den stackarn blev sjuk och samtidigt som jag oroar mig för hennes hälsa tackar jag min lyckliga stjärna att jag slapp klafsa omkring på åkern i blåst och regn och fundera över markens genomsläpplighetsförmåga avseende infiltrationen. Bättre tider skola komma och i dag är allt mycket roligare. Jag kan då lägga energi på att planera inköp i samband med nästa veckas Ungötsleverätarresa till Helsingör. Det ni.

Carpe diem!

Hoppas ingen rönnbärsätare fastnar fångstredskapet!

Lågt tryck.

En liten påminnelse att det kan vara mörka moln även på sommaren,
som här i Grenaa.

Hade rönnbären fel.

Det var ju så fruktansvärt många rönnbär för några månader sedan. Vi förde då som vanligt diskussionen, blir det mycket snö när det är så många rönnbär? I dag får vi väl vara glada att den nederbörd som hitintills har kommit har varit i form av regn. Annars hade jag varit ännu mer insnöad än vanligt. Nu håller vi håller tummarna för att nederbörden upphör och den stora gula skivan visar sig resten av vintersäsongen. Temperaturen får gärna hålla sig på rätt sida om mollstrecket.

Bilder för renoveringsintresseklubbens anteckningar.

Jag vet att många av bloggens läsare är intresserade av hur renoveringsarbetet framskrider. Här följer några bilder som är tagna fram till och med i går. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091121?feat=directlink

Hela tiden nya överraskningar. I sågspånen över Mumiens gamla rum hittade snickarn prototypen till de utsirade brädorna på räcket som finns runt verandan på kortet här. Vi hittade också en igenspikad dörr mellan vardagsrummet och sovrummet. Här har fru Johansson i Borås påpassligt presenterat ett foto där familjen är uppställd med dörren och sovrumsfönstret som bakgrund.

Kökspannan var så sönderbränd att det måste varit rena turen att huset inte brunnit ner för länge sedan. Två hål var det på baksidan. Och oj en sådan skillnad det blev när rören försvann på vinden. Bara av brännbart avfall är hitintills borttransporterat runt 25 kubikmeter.

Dagens blåsning.

I anslutning till protesterna mot vindkraften i vår kommundel kan jag bara konstatera att svenska folket har förts bakom ljuset(!) i energifrågorna ända sedan Fälldins tid. Om inte ännu tidigare?

Vad jag vill säga är att vi nu måste satsa på energiforskning när vi glömde det efter det så kallade kärnkraftsvalet. För inte vill vi ha ett antal landskapsförfulande, vinande iskastarmaskiner i vår närhet. Om vi inte hittar några nya lösningar är såväl utbyggd vattenkraft som kärnkraft att föredra. Jag hoppas Matts Andersson i Stora Skedvi har överseende med att jag använder hans gamla teckning. Den håller bra än i dag tycker jag.

Här bränns med tillstånd!

Här är etiketten till den tomma halvlitersflaskan vi fann i sågspånen under golvet nere i gården. Hur gammal den är vet jag inte, men jag har hört utan att lolla upp det att den finns i nytillverkning.
Hur som helst passar den in bland hembrännartillstånd och annat. Kanske följande visa också passar in .

"Ja en visa vill jag sjunga,
och den handlar om vårt brännevin,
Det vinet vill jag prisa
då det gör mig glad till sinn.
Så hej och hå för dig du gamle jägare
kom hit och ta en bägare
så blir du glad till sinn."


Glöm inte att klicka på bilderna så att de blir större och läsbara.

Kansanvalistusseura (Folkbildning)

Ett märke dök upp ur gömmorna och satte igång fantasin i Nordtorp. Jag drog slutsatsen att det var ett gammalt deltagarbevis på en kongress eller liknande. Då det också fanns vissa likheter med en gammal bolsjeviklogga jag sett vid något tillfälle och jag håller på med en research om svenskars deltagande på den röda sidan i Finska inbördeskriget låg det nära till hands att tro på en sossekongress eller liknande i Karelen. När det gällde politiken hade jag fel men ett deltagarbevis var det. Jag har fått hjälp av Mumiens släktingar Vuokko och Eero Hokkanen som kan berätta att det var en Sång och musikfestival. Festivalen anordnades i Karelen den 15-17 juni 1906 och därför är Karelens vapen i avbildat i märket .

Kansanvalistusseura (Folkupplysningssälskapet), en finländskorganisation för folkbildning grundades i Jyväskylä år 1874. Till en början var syftet att utge billig och populär litteratur på finska och svenska, men många andra projekt i folkbildningens intresse har genomförts.Sällskapet ordnade regelbundet sång- och musikfestivaler i Finland mellan åren 1884och 1935. Vid varje festival togs fram ett märke som deltagarna bar för att markera sin delaktighet och Hokkanens har varit vänliga nog att bifoga flera märken där medlemmar av familjen har deltagit.

Den nionde festivalen hölls även den i Karelen den 18-20 juni 1896, med Storfurstendömet Finlands vapen samt Karelens vapen och notrader.

Den tjugonde sång- och musikfestivalen hölls i Sortavala, Karelen, den 28 juni 1926 och här var var två medlemmar av familjen representerade med olika nyanser av samma bild. Kanske var det blå för män och rosa för kvinnor?

Visst kan man riktigt höra ljudet från kantelen som syns på de nedersta bilderna.

Riskgrupp?

Här har ju varit ett himla pådrag om att vi medborgare skall välja vårdcentral. Orsaken har aldrig framkommit ordentligt, men det är väl en del i dagens stora valfrihetstänkande. Jag vet inte vad som var bra med mitt val men i fredags tänkte jag att de vet säkert om jag är riskgrupp för baconinfluensan och vad jag då skall göra. Men oh hemska tanke, det hade de inte en aning om. Varför skall jag välja er om ni inte ens vet om jag är riskgrupp eller inte frågar jag lite irriterat? Jag skall höra efter blev svaret. Och tro mig eller ej efter tre timmar ringer en tant och säger att doktorn har sagt att jag är HÖGRISKgrupp så då får du komma på måndag efter tre tillade hon. Jag skall se om jag vågar och om Mumien kan tvinga iväg mig i samband med bankbesöket i eftermiddag. Kan man hoppas att vårdcentralen skaffar sig ett dataprogram där de kan lägga in patienternas olika sjukdomar och risker eller är det ett alldeles för stort intrång i integriteten. (Integriseten?) Det är väl i alla fall bra att ha en bild av patienternas sjukdomsbilder. Och antagligen hade det inte varit bättre med någon annan vårdcentral heller.

Minneskonsert.

I går kväll höll Lénbergs begravningsbyrå en minneskonsert, i Gustaf Adolfs kyrka i Borås, över de av deras kunder som avlidit under det senaste året. Det var ett varierat och finstämt program med allt från Atle Burmans dikter till jazz, visor och psalmmmusik. Allt var mycket väl avstämt där det vi ville minnas kom i focus utan att sorgen trängde sig på och tog överhanden. Med andra ord ett ljust minne för framtiden med Karin i högsta grad närvarande.

Ved, Epatraktor och fasadrenovering.

I går blev det ingen blogg skriven. Kvällen gick åt att leta upp ett album från 1995 som var stört omöjligt att hitta. Jag brukar klaga över att vi har en mängd Dia-bilder som saknar anteckningar, men vad är det mot alla gamla Extrafilmsalbum som man dessutom fick dubletter av. Till slut låg det där i alla fall och då tar Mumien på sig den där "det var ju det jag sa hela tiden minen" som om den legat där hela tiden. Det var i alla fall ett kul album. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Fasadrenovering1995?feat=directlink

Några bilder från den årliga inkastningen av femton kubikmeter ved efter det att den sågats och klyvts. Två bilder på Tobias gamla EPA-traktor. Den var ju riktigt snygg. Sedan det vi egentligen letade efter. Bilder på timret från den första renoveringsinsatsen som vi gjorde 1995. Som synes var det en massiv mobilisering av arbetskraft. Vi var som man säger i Nordtorp fôlkätta. Vi hittade en kniv och några andra metallföremål infogade i timret och dess mossisolering. Man gjorde så förr i tiden för att hålla undan troll och annat underjordiskt från husen. För säkerhets skull lät vi det ligga kvar och så vitt jag vet har det inte spökats än. Vi hittade klotter på timmerstocken under fönstret och vad jag tror är det samma handstil som hos den som har klottrat under ett fönster på övervåningens insida vilket vi fann i veckan. Himla intressant var det att se hur många lager av olika material som man byggt om med eller som använts till isolering genom åren. Det är precis som på insidan men där är det tapeter och tidningar i stället. Tänk så effektiva vi var och dessutom hann vi med några bärs borta vid grillen.

Dränering, tapeter och gömmor.

Att det är besvärligt med dräneringen av trädgården får vi stå ut med. Men faktum är att i den takt väggskivor och annat som täcker timret rivs bort så får vi en historielektion i tapeternas värld. Det finns upp till elva lager tapet som blandat med tidningar är klistrade direkt på timmerväggarna. Varje bit är ett konstverk i sig och man gör hela tiden nya upptäckter som i sig ger nya associationer. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091111?feat=directlink
Att det dessutom finns såväl anteckningsböcker, brev och gamla kort gömda i väggarna kittlar fantasin ännu mer. Akvarellen jag frågade om i går hittades bland gamla tidningar i sågspånsisoleringen i ett golv. För att inte nämna den lucka som fanns i väggen i ett sovrum och mynnade i i en klädkammare. Kanske var det där någon förvarade sina flaskor? I dag fann vi en tom halvlitersflaska, med en jätterolig etikett, som hade innehållit jägarbrännvin. Skall försöka mig på att föreviga den på något sätt. Nu skulle det vara bra med en filmkamera. Men det får bli en annan dag då det nu stundar en helkväll på Solvalla framför TV-apparaten. Huvudattraktionen är förstås Credit Fayline i lopp 6 (V64-3).

Kan någon identifiera akvarellen?

Är det någon av bloggens kunniga läsare som kan identifiera konstnären till akvarellen härovan? Jag kan avslöja att det inte är Mumien men att förslag finns om att det kan vara Hannes Ståhlberg. I alla fall är det fint ljus i den gamla färgen. Om någon knäcker nöten är jag tacksam.

Full fart i Nordtorp.

Ombyggnadsarbetena fortsätter i högt tempo. Jag har tagit det lugnt i dag men det händer en massa saker ändå. Jag kunde inte låta bli att ta några kort så att ni kan följa förändringarna.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20091109?feat=directlink

Aj aj min ögg min ögg, sa Lejons Maja-Stina!

I dag har den gamle och Mumien slitit hårt. Om någon undrar varför väggen, där entrédörren fanns, är kvar, så är svaret enkelt. Det gick inte att koppla in byggström som vi hade tänkt oss så mätaren sitter kvar på andra sidan väggen. I morgon kommer grävmaskinen som skall gräva grund och skopa upp ett provhål åt miljökontoret. Då får han samtidigt gräva in en ny elkabel så att vi kan flytta mätaren provisoriskt och riva väggen. Men vi har burit bort allt byggmaterial från det gamla tillbygget och sanerat resten av eterniten. Inte konstigt att vi är trötta. Vi fick ju förutom reglar och brädor bära bort isoleringen som till stor del bestod av gamla tidningar. Vi bar dessutom bort ett gammalt borr. http://picasaweb.google.com/lh/photo/SIlAN6JcnV8ZpecKOT6xRw?feat=directlink I morgon är det byggmöte och då kommer Mumien att presentera den ritning som gäller i dag och den underbara täljstensspisen som vi skall köpa för vinsterna på Credit och Famous Fayline. Vem vet, kanske det blir en fåtölj också efter onsdagstävlingarna på Solalla. Förresten...vem har bôrt bôrt bôrt?

Starten har gått.

I dag drog arbetet igång med restaurering och tillbyggnad av mangårdsbyggnaden från 1818 här i Nordtorp. En stund var här så mycket folk att vi har inte har sett något liknande sedan midsommarafton 1973. Nu skall det bli spännande att se om vi flyttar in före midsommarafton 2010 eller om tidsplanen följs. Vi håller dessutom tummarna för att vi får sålt vårt nuvarande hus så att inte flytten går till fattighuset i stället. Om ni hör en explosion så är det utgiftstaket som sprängs men det skapar i alla fall några arbetstillfällen så här i krisens efterdyningar."Tänk um dum gamle hade fått stå upp å sett´et" som Mumiens farfar sa när han såg självbindaren första gången (1942).

Resor i Österled.

Mumien och jag är riktiga vanemänniskor. Vart tionde år åker vi till huvudstaden i vårt östra grannland, Helsingfors. Nu är det i och för sig inte mer än tio år sedan vi började med denna vana, men trevligt är det. Förra gången var det en modern uppsättning av Mozarts opera Trollflöjten som var anledningen till resan, men vi hann även med den akustiskt fulländade Tempelplatskyrkan och den gamla konstnärskrogen Kappeli. Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink

Under utbytet av släktforskningsresultat fick vi också en hel del nya kunskaper i hur kyrkobokföringen gått till genom åren. Här hemma tror vi att de finska kyrkböckerna är översatta till svenska medan det i realiteten är så att de redan i originalet är försvenskade och att de finska namnen försvunnit ur källan. Jag kände mig som en representant för den svenska kolonialmakten och gjorde direkt jämförelsen med hur engelsmän uppträdde i sina kolonier. Mönstret går igen i Südtirol också. Jag är glad att jag får leva med- och träffa människor som är människor och inte bara värderar ens ursprung. Oj, oj, oj vad långrandig jag blir. Sveaborg och Totikki får jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Hemma igen.

Trötta men nöjda är vi tillbaka från en minnesvärd utflykt. Detaljerna återkommer jag med, men är det någon som kan se var vi varit?