Kaos i Gamla stan. Men jag hittar en röd tråd.
1965 öppnade Saga Sjöberg http://sv.wikipedia.org/wiki/Saga_Sj%C3%B6berg en viskrog i en gammal affärslokal på en av Nygatorna i Gamla Stan i Stockholm. Lokalen var ganska omöjlig ur såväl akustisk- som planlösningssynpunkt men blev ändå på mycket kort tid ett populärt ställe för alla visentusiaster. Och sådana fanns det gott om på den tiden. Hon sjöng själv på många olika språk och hade någon trubadur där varje kväll. Dessutom fanns det möjligheter till spontana inhopp vilket uppskattades av dem som ännu inte själva hade nått berömmelsens höjder. De flesta kom väl inte heller att nå i närheten senare heller. Saga var uppmuntrande men också rak med kritik vilket inte alltid uppskattades av de drabbade. Vid ett tillfälle gick en ung man upp och sjöng en visa på ungefär fem minuters längd helt utan rim eller reson varken i text eller musik. Det var en sorglig visa sade Saga, vem har skrivit den? Det har jag sa den unge mannen och syntes aldrig mer på Kaos. Med tiden skaffade han sig ära och berömmelse med såväl egna som andras låtar och jag återsåg honom vid ett midsommarfirande i Dalarna på åttiotalet. När jag försynt påminde honom om episoden tittade han mig i ögonen och sa ”Jag har aldrig varit på Kaos i hela mitt liv.”
2 kommentarer:
Jo, jo, jag hade kontakter, kontakter med stort K. Saga Sjöberg var faster till min storasyrras bästis så jag spenderade många kvällar på Kaos under min ungdom. Och kronor på simpelt rödvin.
Hej1
Ja, det var tider det.Jag var där ofta under vintern 65-66 men därefter var jag sällan i Stockholm under många år, men jag hann med ett par gånger på sjuttiotalet innan stället försvann. Hur många liter rödtjut det blev vågar jag inte ens tänka på. Men trevligt värre var det för det mesta.
Skicka en kommentar