När du drar omkring på Cliffs of Moher får ögat en upplevelse och är Tina Mulrooney där med sin harpa blir även örat förnöjt.
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Ja nog är det vackert alltid! Även om det "var bättre förr" när det inte var så turistanpassat men heller inte så välbesökt. Såg förra sommaren att många turister söker den lite vildare oinhägnade farligheten. Trots kraftig blåst var det många som tog sig igenon avspärrningar för att se mer, komma högre, längre ut.
Det är ju inte nog med att det blåser och är brant. I vissa partier hänger ju jorden tämligen löst över stupen. Dumdristighet är ordet. Men att en solig dag med en ljum vind(händer inte så ofta) få ligga i gräset och se ut över Atlanten och drömma sig bort är en nåd att stilla bedja om. Får man sedan en Guinness till dessert är dagen fulländad. Här får vi hålla till godo med underkylt duggregn och en Sort Guld.
Ja, vi såg faktiskt ett inte så litet jordskred ena gången vi var där.
Om du inte varit där så kan jag även rekommendera en färd längre norrut till Giants Causeway. Sonen som såg båda för första gången föredrog den senare eftersom man där som han sa "kunde röra sig mitt i allt det fantastiska, inte bara titta på en utsikt!" Personligen föredrar jag båda.
Tack för tipset. Jag har, bortsett från Belfasts hamn, aldrig varit på Nordirland. Jag googlade på Giants causeway och hittade otroligt fina bilder. Du som är intresserad av Irland och musik, har du läst mitt inlägg från 29 mars 2008?
4 kommentarer:
Ja nog är det vackert alltid! Även om det "var bättre förr" när det inte var så turistanpassat men heller inte så välbesökt. Såg förra sommaren att många turister söker den lite vildare oinhägnade farligheten. Trots kraftig blåst var det många som tog sig igenon avspärrningar för att se mer, komma högre, längre ut.
Det är ju inte nog med att det blåser och är brant. I vissa partier hänger ju jorden tämligen löst över stupen. Dumdristighet är ordet. Men att en solig dag med en ljum vind(händer inte så ofta) få ligga i gräset och se ut över Atlanten och drömma sig bort är en nåd att stilla bedja om. Får man sedan en Guinness till dessert är dagen fulländad. Här får vi hålla till godo med underkylt duggregn och en Sort Guld.
Ja, vi såg faktiskt ett inte så litet jordskred ena gången vi var där.
Om du inte varit där så kan jag även rekommendera en färd längre norrut till Giants Causeway. Sonen som såg båda för första gången föredrog den senare eftersom man där som han sa "kunde röra sig mitt i allt det fantastiska, inte bara titta på en utsikt!" Personligen föredrar jag båda.
Tack för tipset. Jag har, bortsett från Belfasts hamn, aldrig varit på Nordirland. Jag googlade på Giants causeway och hittade otroligt fina bilder. Du som är intresserad av Irland och musik, har du läst mitt inlägg från 29 mars 2008?
Skicka en kommentar