Är det någon som minns att jag den förste november förra året bad om hjälp att hitta ett par gamla kompisar? Det lyckades inte även om det var flera läsare som verkligen ansträngde sig. Ett problem var att jag inte kom ihåg Berts efternamn, Johansson. Men allt löser sig om man inte stressar. För några veckor sedan var en annan gammal kompis här och då insåg jag att vissa personers smeknamn ibland har större genomslagskraft än dopnamnen. Margareta det var ju Echset det och när Lennart hade fått klart för sig att det var henne jag syftade på så visste han ungefär var hon bodde och att hon var konsthantverkare. Lastad med ny information kunde jag nu börja söka på nätet igen. Då nappade det bättre, Echset hade en egen hemsida och på den fanns det länk till Berts hemsida. Nu var det bara att ringa upp och sedan var kontakten återupptagen. Bert har jag inte pratat med ännu, men jag var tydligen inte helt fel ute när jag i efterlysningen hade med kortet av vår gamla Sassam och den rostfria fören som Bert hade tillverkat. I dag är han nämligen mästersmed och ligger bakom betydligt större smidesarbeten.
Echset hade gått och funderat på om det skulle gå och trumma ihop det gamla Eriksbergsgänget så det har vi nu som gemensamt projekt. Senaste träffen var 1979 men sedan dess är de flesta skingrade för vinden.
2 kommentarer:
Bert kände jag allt igen, med en bild så kanske jag hade känt igen Echset också. Det kan vara roligt med återträffar i gamla kompisgäng. Åtta år sedan vår gamla gäng i Uddevalla sågs senast. Däremot är jag tveksam till såna där stora träffar som planeras i Uddevalla till sommaren där folk som egentligen inte alls umgicks ska ses och låtsas som de gjorde det!
Rolig vägbeskrivning på Echsets hemsida för resten. Väldigt Västgötsk. Påminner mig om liknande man fått med massor av okända namn. Åkte vilse för några år sedan till en person som ansåg sig bo "mitt i". Beror väl på vart man ska, sa vi när vi äntligen kom fram, från Göteborg. Nä du, sa han, här bor en verkligen mitt i! Och så pekade han ut riktningarna mot Skara, Lidköping och Vara. Längre behöver man ju aldrig någonsin fara i världen. Jo, det skulle ju vara till Skövde då!
Jag är också tveksam till träffar där den enda gemensamma nämnaren att man har bott på ett visst ställe och är i en viss ålder. Men man kan ju kanske träffa någon själsfrände även där.
Förr bodde alla mitt i. Då behövde man inte åka så långt. Jag minns när Dan Korn berättade om en gammal farbror från Bollebygd som till och med hade varit i Göteborg.Det gav en viss berömmelse.
Skicka en kommentar