Klämrisk.

Det gäller att hålla alla kroppsdelar innanför relingen. Annars kanske de inte kommer med hem igen.

Skräpmat!!!!

Att Mc Donalds är synonymt med skräpmat har jag kunnat konstatera många gånger. Men något med så dålig service, smutsigt, flugrikt och kompetenslöst som MC Donalds i Trollhättan får man verkligen leta efter. Det som retar mig mest så här i efterhand är att jag var där för några år sedan (men det hade jag glömt) och det var likadant då. Undrar hur ofta kommunens miljöinspektörer gör inspektion där? Det blir väl inte så ofta då de dessutom skall ansvara för djurhållningen inom kommunen. Kanske de kan få hjälp med personalplaneringen av DSB? Om inte så kunde de väl göra några studiebesök hos Mc Donald  i USA. T ex. i Palm Springs.

Rubinbröllop.

Tack för alla gratulationer i form av kort, brev och telefonsamtal med anledning av vår högtidsdag.

Dalslands kanal.

Äntligen infann sig dagen när vi med båten Storholmen skulle besiktiga Dalsland mellan Håverud och Bengtsfors. Visst är det märkligt att denna resa var en av de vita fläckar som fanns i vår upplevelsevärld. Jag har ju jobbat en hel del på Dal under början av 60-talet och Akvedukten i Håverud hade vi bägge två besökt. Men att få trampa båtdäck i landskapet var för oss en fram till nu okänd begivenhet.

 Ett underbart väder var beställt och vi fick bland de bästa fotograferingsplatserna förut i solen. Efter sex slussar och sjön Åklången var det dags att bänka sig i den lilla matsalen på undre däck. Majestätsill med grönsaker och potatis till förrätt. Huvudrätten bestod av skivor av såväl nöt- som fläskkött. Smaskens! Men det var som bekant inte maten som var huvudsaken utan den fantastiska vyerna. Så vi skyndade tillbaka till vår fina plats som trots kvarlämnad kameraväska hade ockuperats av turister med främmande tungomål. Vi flyttade genast till aktern där det visade sig att man hade lika bra utsikt fast tvärt om. Efter ytterligare sju slussar anlöpte vi Långbron där nästan hälften av passagerarna gick av och sedan blev det himla gott om plats både fram och bak. Därefter tror jag den vackraste delen av resan började. Bl a passerade vi de två sista outbyggda forsarna i Upperudsälven.

Efter att ha färdats genom 18 slussar, vackra sjöar och njutit av såväl flora som fauna gick vi iland i Bengtsfors för återtransport med rälsbuss till Håverud. Det var dock inte mer bråttom än att vi hann och se den vackra Eko-parken som byggts upp mellan Hamn och järnväg. Här fanns blommor, skulpturer och historiebeskrivning av förr och miljösynpunkter för framtiden. Tänkvärt och bra initiativ. Glöm inte att klicka på bildrna så de blir större!

Är det en nattviol?

Det blev en liten promenad idag också. Är det någon som vet var orkidén här heter? Kan det vara en nattviol?

Blåklockor fanns det gott om.

                                                                                               

Även prästkragar fanns det många.

För att inte nämna dagens kantareller som genom ett trollslag förvandlades till  smultron. Glöm inte att klicka på bilderna för att få dem större.                                                                                                                                                                                           

Nu lutar jag mig tillbaka................

..............trodde jag. Efter Danmarksturnén och festen med Eriksbergsgänget lämnade barn och barnbarn oss ensamma i Nordtorp i morse. Mumien och jag gick ut och plockade av skogens gula gåvor. Det var då jag kom på att i morgon är det fyrtiofem år sedan hon sprang på mig på Smögenbryggan. Och på söndag har vi varit gifta i fyrtio år. Då måste jag ju hitta på något. Jag har ju köpt alla presenter jag kommit på genom åren och kan inte komma på något nytt. Men vad är väl det mot en tisdagskväll i Vedbäck? Jag tror det får bli Dalslands Kanal istället, romantiskt eller hur? Samtidigt kan man konstatera att vi är priviligerade som har en familj och en mängd av gamla och nya vänner att umgås med. Snart kanske krämporna avtar också. På festen i lördags lyckades jag komma ihåg hela låten "Help me make it through the night" utan att staka mig med varken text eller musik även om det var en något knackig början. Men som sagt vad var väl det när man hade gamla yrkesmusiker som Bosse Westling och Lennart Norberg att luta sig mot. Det ni, är bättre än Lae någonsin varit. Vet ni vad som stuckit upp i vårt nya land förresten? Jo, Edelweiss och Kinesisk smörboll.

Det är ett yndigt land.

Här kommer en kort bildrapport från vår Danmarksresa med besök i Skagen, Kolding, Billund samt en liten avstickare till Flensburg. Gissa om Matilda hade kul?

Deltagarna poserar längst ut på Grenen. Rödspätta på Bröndums Hotell följde men till min stora besvikelse hade de slutat servera den med inpackade räkor.
I morgon är det Eriksbergsgängsdag på Rörbäck, men nästa vecka kanske det blir ordning på mina skriverier igen.

Midsommar 2011.

Traditionen med midsommarstång är igång igen. Efter att ha legat i träda några år väckte Maria åter liv i vår gamla tradition igen . Det följdes upp i år och takterna satt i både när det gällde klädning, resning och dansande. Björnen sov lugnt i sitt bo ända till dess den skrämdes upp. Vädret var traditionsenligt gott även om själva solen lyste(?) med sin frånvaro. Trevlig samvaro följde i bägge gårdarna och och inte förrän det korta mörkret ljusnat spred sig sömnen över det vackra Nordtorp. Den som vill njuta fler bilder klickar på länken här. https://picasaweb.google.com/105892258677834045317/Midsommar2011#

På kalas!

I går hade vi förmånen att vara med på en jättetrevlig lunch där vi fick många nya bekantskaper och massor med god mat. Är det någon som kan gissa var vi var? Här följer några bilder som vägledning.

Jag läste i Bohusläningen....

..... att det rapporterats ovanligt många kantarellfynd så här tidigt på säsongen. Nyfiken som jag av naturen är, var jag tvungen att gå min runda för att se om tecknen håller i sig även här på höga inlandet. Nu är det ju så att alla kalhyggen häromkring har reducerat lokalerna för matsvamp, men ändå hittade jag tre små gulingar. De nio rödlistade såg jag som vanligt inte ett spår av vilket styrker min teori om att det bara var överklagningstillhyggen. Långt från hemmets härd och endast iklädd T-shirt upptill började det ösregna och om jag såg ut som en dränkt katt innan jag kom hem så var det bara förnamnet. Då var det skönt med en varm dusch innan jag uppfann en ny fiskgryta att överaska Mumien med när hon utarbetad av lönearbete anlände hemmet för att sätta igång med sömnadsarbete. Här syr vi hellre om fem sittdynor än köper en ny. 

Lie sökes!

Mumien tar sig friheten att under Laes kreativitetstorka använda hans blogg till ett ovanligt ändamål. Jag har sökt på "nätet" för att se var man kan få tag i en lie. Ni vet ett sånt där gammaldags jordbruksredskap som man medelst handkraft och finess slår av gräs med. Nu hör det till saken att jag redan har 2 exemplar av denna geniala uppfinning (och även kunskapen som far lärde mig.) Problemet är bara att bladen är för långa. Vadå, säger experten. Ska dom inte vara det? Jo, det beror bara på vad man ska slå. F.d. grannen kom härom dagen och visade sitt exemplar som hustrun köpt på auktion. Först hade han undrat vad han skulle ha missfostret till men tog tillbaka när han upptäckte hur bra den var till dagens ändamål. Med lätthet och korta bestämda drag finputsade han runt pioner och förvildade jordgubbsplantor och humle. Beundrande åsåg vi denna konst och då fick jag idén att det kanske fanns något dylikt att hitta på "tradera" eller "Blocket" eller vad de heter. Jo pyttsan, det fanns ALLT utom just liar. Dessutom var alla gamla saker (mycket skräp också) mycket åtråvärda och fantastiska enligt säljaren. Missmodigheten spred sig när jag "rullat" igenom allt från bonader, yxor och gamla spinkfåglar. Nå, är det nån som har en kort lie ståendes oanvänd någonstans? I så fall är jag intresserad!

Okastrerade hankatter ett gissel.

Nu har Jambo fått stryk igen. Ja inte av oss utan av en sådan där styrykarkatt som ingen vill kännas vid. Som vanligt slutar det med hopp på tre ben, bölder och infektioner. Dessutom är det inte roligt för den lille stackaren att gå omkring med en strut runt huvudet. Mumien får ägna åtskilliga timmar till att transportera sjuklingen och sedan vänta och betala. Det är tur att gossarna är försäkrade för den här gången kostade det 2500 SEK plus mediciner. Självrisken blev cirka 600. Det är ju så onödigt för vad har en ägare för glädje av en katt som stryker omkring med två intressen. Betäckning och slagsmål. Vi har nu beslutat att försöka ta ett foto på marodören med teleobjektivet så att någon kanske vet vem som äger den. Hittar vi ägaren finns det två alternativ. Antingen kastrerar de sin katt eller också blir den avlivad.  

Helg med reset.

I torsdags var vi ju och hämtade lökar i Stadsparken. Efter ett styvt arbete lyckades vi gräva ner mer än ett sjuttiotal på avloppsvallen. Lökar av okända sorter varvades med plantor i nya landet innan vi något övermodiga slängde vi oss över den gamla stencirkeln runt Mumiens Rhododendron, vilken sjunkt ner cirka 1 dm lägre än gräsmattan och således dolts under gräset. Vi klarade hälften och törnade in med värkande kroppar för att avsluta arbetet på lördag. Men lördagen infann sig med lika rådbråkade kroppar så vi beslöt oss för en inköpsrunda. Mumien köpte sådana där byxor som han i Kalles klätterträd har och säg vad som inte kläder en skönhet. Kombinerat med diverse överdelar blev hon riktigt nöjd. Själv hittade jag inte något jag ville ha så där vi sparade in några kronor som istället kunde användas till plantjord och topdressing. Efter en god måltid övergick jag till TravTVtittande medan Mumien topdressade och gjorde fint. Söndagen skulle sedan ägnas åt att färdigställa Rhododendronstenkanten men då sade kroppastollen till. Flimmer igen, men nu var det faktiskt elva månader sedan senast så det blir ju bättre. När man ringer in och undrar om det går att konvertera direkt så jag slipper äta ödletabletter blev jag ålagd att åka ambulans. Det kändes lite löjligt eftersom Mumien gärna hade kört mig. Samtidigt är det skönt att veta att det finns resurser när man behöver dem. Fantastisk omvårdnad och elbehandling gjorde att jag var hemma i egen säng 00.30 och efter en god natts sömn kunde jag fira Nationaldag med de andra ungdomarna i Sandhults Hembygdsförening uppe i hembygdsstugan på Götsereds fjällar. I dag har jag varit i Skene och röntgat det bråkande knät. Ännu ett bevis på bra sjukvård. Jag hann inte sätta mig i väntrummet innan jag blev uppropad. Jag hoppas det går lika bra för Yamboree som är hos veterinären just nu, för att komma på fyra ben så snabbt som möjligt efter förra veckans stora kattslagsmål.

Sveriges nationaldag.

Skall gå i blått och gult så vi försöker återspegla det hela i blåsten.

Ovanlig skatteåterbäring.

Borås kommun har bytt ut växterna i stadsparkens rabatter. Då bjöd trädgårdsmästaren in kommunens medborgare att fritt hämta de upptagna vårlökarna. Det kallar jag återanvändning och nog kommer avloppsvallenvallen att se bättre ut nästa år med prunkande tulpaner, påskliljor och andra mer eller mindre kända lökväxter. Det kan man kalla skatterabatt. Tack för det Borås Kommun! Eller heter det Borås stad? Nu undrar jag bara om vi kan få RUT-avdrag om vi hyr in en seriös planterare från något callcenter.

Dragspelskonsert.

Som jag tidigare berättat har Mumien tagit en paus i målandet för att bli en kvinnlig Bengan Jansson. Nu var grundkursen överstökad och hon och andra elever skulle visa sina kunskaper på Jularbomaskinerna inför ett hundratal åhörare på en grillkväll i Länghems Prästgårdscafé. Nu ville ju vädrets makter annorlunda men man lyckades flytta det hela till Församlingshemmet i stället. Där spelades det allsköns musik under ledning av lärarna Eva och Ingvar. Ingvar är förresten en gammal kompis från Televerket och han och jag m fl. har jammat visor och folkmusik under mången god natt i anslutning till kurser och konferenser. Även en fortsättningsgrupp visade framfötterna vid konserten och efter att ha avnjutit en grilltallrik av hög kvalitet spelades och dansades det i flera timmar. Jag fattar inte hur så många människor i sina bästa år kan lära sig så mycket på så kort tid. Men än har de en bit kvar till Eva och Ingvars nivå. Där kan man tala om hög klass eller som Solnasnackarn uttryckte det vid ett annat tillfälle "Calle Jularbo kan slänga sig i väggen, med eller utan Avestaforsens brus". Jag kan inte heller undanhålla er några äldre bilder på Eva och Ingvar när de uppträdde för Televeteranerna.(Foto:Bosse Larsson)

De sistnämnda har för övrigt sitt sista månadsmöte före hösten idag. Vi samlas som vanligt vid Pub Fähuset i Vänga på familjen Ylvings trevliga gård.

Springband.

Nu när är det lika kallt och blåsigt som det varit de senaste dagarna har vi tagit fram springbandet igen. Det är ju bättre att motionera inomhus nu. Jag har dessutom ställt ut ett askfat på altanbordet om molnet skulle komma för nära.

Så kan det gå.

Fru Johanssons diskmaskin gick sönder och hon tog kontakt med en
servicefirma, som lovade skicka en tekniker nästa förmiddag. Fru
Johansson hade avtalat ett möte samma förmiddag och instruerade
därför teknikern:
"Nyckeln ligger under dörrmattan. Laga diskmaskinen och lägg fakturan på bordet. Ni behöver inte vara rädd för hunden, han kommer inte
att röra er. Men tala absolut inte med papegojan!"
När teknikern anlände dagen efter, fann han nyckeln under dörrmattan, öppnade dörren och stod öga mot öga med den största och mest
skräckinjagande hund han någonsin hade sett. Hunden var dock
genomsnäll och tittade lugnt på, medan teknikern lagade
diskmaskinen.
Papegojan däremot kastade nötter på honom, skrek, skällde och överöste honom med obsceniteter. Till slut kunde teknikern inte bärga sig längre utan röt åt papegojan:
"Håll käften, din svarta kråka!" Då svarade papegojan: "Hugg,
Karo!".

Bob Dylan 70 år.

Vi i Nordtorp gratulerar.

Helig service.

Månne man kan köpa ett avlatsbrev direkt i automaten?

En kruka guld vid regnbågens slut.

Det gamla talesättet i rubriken har vi väl hört lite till mans/kvinns. Men nu är det upp till bevis. Är det Birger eller jag som blir rik? Utgrävningarna påbörjas snarast.