Jag hoppas ingen förlorade på mitt fyrarättssystem till V75 i går. Men ni kanske fick er en fin fiskgryta i stället. Jag påpekade att man kan byta ut torsken mot sej och kände mig härligt miljömedveten.
När jag i morse skulle ge katterna mat ser jag till min förskräckelse att vi fått hem en blandning och tonfisk och torsk. Slarvigt, slarvigt. Men i valet mellan princip och ekonomi serverade jag av det inköpta. Bägge gossarna luktade på röran, rynkade på nosen och gav mig en nedlåtande blick som sa vi äter inte utrotningshotad fisk. Visst är de medvetna! Det belönades med ett torrfoder som knastrade som sorkben mellan käkarna. Nu är det bara att hoppas att Lie Detector och Manna sköter sig lika bra på Axevalla idag.
Har jag för resten berättat om när Skara fick AXE. Dagen till ära döptes Axevalla om till AXE-valla, Telia sponsrade nio lopp och Telia företag hade hyrt större delen av restauranten och bjudit in lokala företag. Bland dessa lottades de företag som fick dela ut Telias hederspriser i de sponsrade loppen. Jag fick uppdraget att eskortera prisutdelarna till vinnarcirkeln. Det innebär att jag i bekantskapskretsen har ett svårslaget rekord. Nio gånger i vinnarcirkeln under samma kväll. De flesta är nöjda om de hamnar där en gång i livet.
2 kommentarer:
Hästar kan jag inget om, men katter känner jag till ganska väl. Har haft flera under åren.
En rödgul hane, stor och kraftig skogkattliknande,modell Gustaf, hette Maximilian. Kallades för Maxi för enkelhetens skull. Han var aldrig särskilt kräsen. En gång drog han i sig 20 strömmingar på raken och försvann sedan i en buske i trädgården över ett dygn. Var rädd för att han skulle bli självlysande. Strömmingen är nog inte helt bra i så stora mängder från ett mindre rent hav. De andra katterna var kräsna och kunde sända blickar när vi ej fått tag i "deras" mat utan serverade "fel sort". Vet hur det känns. Värst var ett brittiskt korthår,Cilla, vackert blågrå men väldigt egensinnig. Vi kände oss alltid tacksamma för att vi fick bo i samma hus som Cilla.
Det är härliga djur men man får inte vara rädd för lite skräp. Det fälls hår och dras in gräs men konstigt nog har man en viss fördragsamhet med dem ändå. Vår gamle Nisse som var blandning mellan bondkatt och perser blev över 18 år.
"Förlusten av liv är omöjligt att ersätta." citat från Dan Qualje som också anses ha gjort detta uttalande "Jag besökte nyligen Latinamerika, men ångrar att jag inte studerade latin flitigare i skolan så jag hade kunnat tala med dessa människor."
Skicka en kommentar