1946 skrev den amerikanske barnläkaren Benjamin Spock boken "The Common Sense Book of Baby and Child Care". Anledningen till skrivlusten var att han upptäckte att tidigare litteratur i ämnet var alldeles för auktoritär. Boken blev snabbt en bestseller och ansågs mer eller mindre oundgänglig på varje småbarnsförälders nattygsbord. Om det finns något skrivet om sunt förnuft i äldreomsorg vet jag inte. Men det borde finnas någon som har något att tillföra som grundar sig på människors behov. I dag verkar allt gå ut på att utan ekonomiska och personella resurser skapa så små problem som möjligt för den fåtaliga personal som trots allt finns. Flertalet av dessa är riktiga pärlor och har goda kunskaper i yrket, men saknar tid att utföra uppgifterna. Övriga anställda är resultatet av alliansens arbetsmarknadspolitik, de tvingas att arbeta inom områden som de varken passar för eller vill vara i. Alternativet är att inte kunna försörja sig.
En annan grupp som jag inordnar i omsorgsfacket är Apoteksbolaget. Där har man inte tagit hem sunt förnuft av den enkla anledningen att efterfrågan är så låg att det bara blir liggande på hyllorna och samlar damm.
I går skrev jag om det ständiga utbytena av fabrikat och därmed namnet på burken. Jag är medveten om att det i yttersta ändan är politiska beslut som styr. Men faktum kvarstår det är svårt att se de små bokstäverna som säger att "denna ersätter det och båda har samma innehåll av det verksamma ämnet" I går fick vi ytterligare ett exempel på auktoritärt behandlande av kund när vi skulle hämta medicin till en äldre dam. Hon hade av läkaren per telefon fått dosen på ett läkemedel dubblerad. Det innebär ju att tabletterna tar slut dubbelt så fort. Eftersom medicinen av principiella skäl ej kunde få tas ut förrän om tre dagar fick vi rådet att ringa läkaren och få ett nytt recept som kunde hämtas ut i morgon till en kostnad av 120 kr. plus resa. Vår invändning var att det verkar märkligt att ringa och belasta sjukvården för att få ett recept som redan fanns samt att det innebar merkostnader för oss att åka ytterligare en mil till apoteket igen. Tänk på miljön också!!! Till pjäsen hör att det var inget beroendeframkallande läkemedel, då hade vi säkert haft en mer förstående attityd. Som tur var har jag samma medicin så hon fick låna tre dagars förbrukning av mig.
3 kommentarer:
Tack för att du finns som en barmhärtig samarit för en gammal människa!
Hur ska den gamla skutan Svea kunna vändas och stäva åt rätt håll?
Till det behövs mycket och kunnigt folk med livserfarenhet.
Retar mig också på dessa medicinutbyten varje gång man skall hämta nya doser. (Använder sex olika sorter). Nya fabrikat varje gång. Man hinner inte lära sig känna igen dem. Prisskillnaderna kan vara stora, ibland mer än fyrahundra kronor för en förpackning, så det blir ju plånboken som får avgöra.
Sedan är det ibland idiotiska förpackningar. Det blir ibland som att spela "loppspelet". Man trycker ut tabletterna som genast hoppar och far och man får ofta krypa omkring på golvet för att hitta dem. Ibland går tabletterna sönder.
Undrar om tillverkarna verkligen testat förpackningarna.
Funderar nu på att köpa en dosa som täcker veckobehovet och sedan ägna en kväll i veckan åt ovannämnda "loppspel". På så vis behöver man kanske inte reta upp blodtrycket varje dag.
Förpackningskonstruktionerna av den digniteten att de ställer till med besvär även för unga människor. Din liknelse med loppspelet var pricksäker. Det är inte bara tabletterna som hamnar på golvet utan även små aluminiumbitar från förpackningarna. Men det är bättre än att få dem på golvet än i svalget. Jag införskaffade en sådan som dosa du nämner och eftersom jag numera endast tar medicin på morgonen kan jag ladda för tre veckor i stöten. Det finns fyra fack per dag men har man laddat den innersta blir det svårigheter att få ut samtliga piller.
Skicka en kommentar