10 november 2008

Solnedgång över Sinai.

För några år sedan hade Mumien och jag möjliget att delta i en halvdagsutflykt med kamel för att få se solnedgången i bergen. Vi skulle möta upp vid en avtagsväg med en skylt Camel Ranch mitt i obygden mellan Eilat och Taba. Vi tog Taxi dit och var i god tid. Inte en människa i sikte och efter en stund börjar tvivlet gnaga. Har vi blivit lurade?
Hur kommer vi tillbaka? Men då kommer den ena taxibilen efter den andra och till slut är vi femton personer av sex olika nationaliteter som får så fullt upp med att bekanta sig med varandra att vi knappt märker att tre Landrovers dyker upp för att transportera oss över första bergskammen oc ner till Ranchen som ligger mellan Wadi Shlomo och Wadi Zfahot. Nu väntar en fantastisk upplevelse. Men först måste vi lära oss hur man sitter på en kamel och de vanligaste kommandoorden. Läraktiga som vi är är vår lilla karavan snart i rörelse och efter en bit på något som liknade en skogsväg utan träd bar det rätt ut i stenöknen. Uppåt gick det och alla hade vi kameler som lunkade lugnt. Alla utom mumien som hade fått ett ungsto som hette Samira och inte alls ville gå samma väg som de andra. Jag tror mumien red dubbelt så långt som vi andra. Dessutom med risk för livet då Samira skulle längst ut vid bråddjupen och under de enstaka träd som fanns utefter färdvägen. Men som gammal ryttare och hästmålare klarades alla hinder galant även om instruktören hade hjärtat i halsgropen och ibland ropade åt kamelen på ett språk som det kanske var tur att jag ej begrep. Till Mumien ropade han mest bend over när buskagen kom i ansiktshöjd. Då tänkte jag på alla organisationsförändringar jag varit med om och då personalen lärde sig säga BOHICA (Bend Over Here It Comes Again).
Så småningom kommer vi upp på en topp där vi ser Röda havet, Egypten, Sinaiöknen, Jordanien, Israel och Saudiarabien samtidigt om man gör en 360-grades sväng. Att stå här och uppleva skymning och solnedgång är nog en av de mäktigaste upplevelser vi haft. Vid nerfärden bland alla stenar och grus var det så mörkt att vi fick leda kamelerna för säkerhets skull. När vi kom ner i dalen var det becksvart men beduinerna hade gjort upp en eld där vi slog läger bakade tunnbröd på stenhällar och drack mintté. Därefter fick vi lära oss lite om Beduinernas liv och historia innan det vanliga historieberättandet kom igång. Allt ackompanjerades av rasslande ljud från skorpioner och ormar samt fågel- och schakalskrik. Som avslutning skulle var och en berätta en historia på sitt språk och då valde jag den här. "När jag var stadd på vandring mellan Israel och Judéen mötte jag en kvinna som ville bliva helbrägdagjord. Jag tog min vahdringsstav och stötte den i Sarons dal så att Oljeberget skakade och Himlens härklockor klämtade. Och sannerligen säger jag eder. Aldrig har en kvinna blivit helbrägdagjord så som denna."
Vid återkomsten till ranchen sent på kvällen mötte oss en overklig syn. Utanför flera personalhus satt folk och tittade på TV. Antagligen var det för varmt inne eller för att man ville ha koll på kameler, hästar och åsnor samtidigt som man vilade sig inför morgondagens turistinvasion.
Jag hoppas verkligen det lugnar ner sig politiskt i denna fel av världen så att fler människor får uppleva vilka skatter det gömmer sig några mil från badstränderna.

3 kommentarer:

rolf ohlson sa...

Vilket äventyr! Mycket målande och humoristiskt berättat. På en bild tror jag mig se bloggaren själv sittande ihopkrupen. Undrade då om kamelsadeln har någon form av ryggstöd, för det tycktes behövas. Sedan såg jag på den översta bilden att sadeln har liksom ett par "pollare" att hålla sig i, men räcker verkligen dessa för en säker och bekväm ritt (bortsett från buskar och grenar)?

Lae i Nordtorp sa...

Hej Rolf!
Om du tittar på bild två uppifrån så ser du att alla sitter med ena benet över "pollaren". När man sedan lägger det andra benet över smalbenet på det första sitter du fast. Det går inte att ramla av. Det hjälper dock inte mot obehagskänslan när djuret ställer sig på knä för att resa eller lägga sig. Ryggstöd saknades, i alla fall, på den här ranchen.

Anonym sa...

Secket stölleprov!