Det kunde gått riktigt galet.

I går skrev jag att det alltid var ostlig vind annandag pingst förr i tiden. Vad fick vi idag, jovisst blev det östanvind och kallt som bara den. Men vädret är fortfarande vackert. Det tackar vi för.

Vi har ett uttryck här i Nordtorp som är användbart i många sammanhang. Nu skall jag berätta för er hur det kom till. Som jag tidigare berättat har påsken i Nordtorp alltid varit en sprakande upplevelse med raketer och annat otyg. Då pingsten alltid infaller 50 dagar efter påsk passar väl den här historien som utspann sig i början av sjuttiotalet. På påskdagen gick barnen runt på åkrarna och letade raketpinnar. En numera välartad yngling kom hem till sin mormor med ett antal begagnade raketer, romerska ljus och andra pyrotekniska produkter. Den största tingesten var så smutsig att mormodern tog hand om den och kastade den i spisen. Det smällde om man säger så och köket blev sotigare än vad projektilen varit. Som tur var hände ingen större olycka, men vid påskelden året efteråt berättade min svåger historien för en annan äldre man i grannskapet. Då kom den bevingade frasen "Hurs, de kunde ju gått riktigt gaert."

Här var det länge sedan någon eldade, det växer förgätmigej i själva eldstaden.