GOTT NYTT ÅR

Alla Läsare av Nordtorpstankar

ÖNSKAS ETT GOTT NYTT ÅR

av Tänkaren och hans fru.

Vad är vackert?

Motsatser lever vi ständigt med. Jag sitter här och tittar ut genom fönstret och ser en fantastisk vinterdag därute. Men inte vill jag gå ut och frysa så då är det väl inte så vackert. Efter halva snömängden gav dessutom snöslungan upp och vi blev informerade om det faktum att den varit med några år. "De e ente säkert de finns grejer te en sån gammel maskin" var de trösterika ord vi fick av reparatören som hämtade den. Nu har ju snickarna ledigt i mellandagarna men vi får väl försöka ragga upp en traktorskottare innan dess. När vi var i Norge 1951 hittade fadern denna fula buss som skulle förevigas. För att riktigt framhäva hur ful den var beordrades modern med sin skönhet att stå som motpol i arrangemanget. Det blev som det blev och därav rubriken.

God Jul

Från alla oss till alla er önskas en riktigt

God Jul

Fred på jorden.

En nåd att stilla bedja om är väl att alla får utöva sin religion utan att extremister, som har lika lite gemensamt med religionen som huliganerna har med fotbollen, förstör deras liv.

För gammal och för dum för Facebook.

Jag har provat på Face Book. Det blev ingen succé. Jag misslyckades totalt med att få en överblick och förstod inte riktigt vad jag skulle skriva och när. Hoppas ingen blev sur för mitt dåliga engagemang och hoppas vännerna fortsätter att läsa min blogg. Jag tror den blir bättre när jag inte har annat att tänka på. Men nu har jag annat att tänka på. Matilda är här och julen skall firas. Vi SMS:ar med Hagborna som är på Kanarieöarna. Vi Skypar med Petterssons i Australien och blir det några minuter över skottar vi snö. Tyvärr har snödjupet ökat minst en decimeter sedan i går morse men vi gläds åt att taket är på och att temperaturen har passerat durstrecket.

Skinka och sill.

Nu står det mesta klart. Sillen lades traditionsenligt in i förrgår och igår hade turen kommit till skinkan. Lae briljerade hela eftermiddagen med skinkuslingen och vips var den griljerad. Därefter tog vi det säkra för osäkert och tog in årets gran. Det har ju snöat och stått i så vissa farhågor fanns att den annars inte skulle hinna torka innan påklädningen i morgon kväll. För säger traditionen att den skall klädas kvällen innan julafton så gör vi det. Katterna är sura för att deras liggplatser är färdiga men de har ännu inte fått se bilderna på hur Annaas katter gör. Jag fick en kattversion av "Silent Night" från goda vännerna Bosse och Ann-Marie. Om någon vill lyssna, skicka ett mail så levererar jag. Nu ger jag mig ut i halkan för bank-glögg- och julklappsbestyr. Sedan lämnar jag inte idet i onödan.

Vasaloppsträning.

Här går jag omkring och fryser. Men det är ett väldigt skidintresse häromkring. Trots att vi inte fått många centimeter snö och att det är kallt och blåsigt har klubben redan kört upp ett spår till entusiasterna som verkar njuta av att späka sig. Nu när det är mörkt kan jag från mitt

skrivkammarfönster se små ljus som hoppar upp och ner på åkern. Vid närmare studium kan man förstå att det är skidåkare. Olika falla ödets lotter. Jag som hatar snö bor i ett skidparadis medan det finns de som har 20 durgrader och önskar att de fick vara här och åka.

Tisdagsfrågan.

Frågorna var kanske väl svåra men med lite handledning så hamnade Jan i rätt land, stad och öl men att konstverket skulle heta Fire ball har jag aldrig hört. Det korrekta namnet är Universal Links on Human Rights och gjort som det är av taggtråd med ett ljus i är det Amnesty International som ligger bakom. Det ligger som sagt i Dublin och i närheten av fjärrbusstationen vid korsningen mellan Amiens Street och Memorial Road. Allt detta ligger inte långt från Conolly Station som Annaa Mattsson skrev så målande om den 15:e december. Att jag var på väg till Drogheda var ju inte så himla lätt att veta, men så var det. Där bedrev jag intensiva studier i Engelska samtidigt som jag gjorde en jämförelse mellan Eirann telecom och Telias två enheter Företag och Nära. I mina förmåner ingick att åka till och bo på hotell i Dublin under veckohelgerna. Det var faktiskt rätt skönt att dra iväg på fredag eftermiddag då jag bodde i en familj i Drogheda. De var jättetrevliga men det kan bli för mycket av det goda utan pauser. Så mycket kultur som jag insöp under dessa helger har jag inte fått i koncentrat varken förr eller senare. Inte blev det sämre av tisdagskvällarna hos Mrs Cairbre med alla musiker och annat trevligt folk. Där framförde jag Evert Taube´s Västanvind a capella och gjorde stor succé. Nu kommer jag varken ihåg engelskan eller Everts texter så jag får vara glad att jag kommer ihåg att jag var där.

Tisdagsfrågan.

De var svåra kan jag tänka mig. Här är några ledtrådar. 1. Staden ligger i ett tvåspråkigt ö-rike som blev självständig republik så sent som 1949, platsen är fjärrbusstationen inte långt från en järnvägsstation som nämndes i en blogg häromdagen vilket inspirerade mig till detta tilltag. 2. Liknande konstverk kan du finna i många städer. 3. Jag var på väg till en stad, något mindre än Uddevalla, som på den tiden hade 67 registrerade pubar. Där kunde du varje söndag och tisdag njuta av alla sorters musik till min favoritöl................

Kvällsnöje i kvadrat.

Vädret i våra trakter har varit rent ut sagt för jävligt. Våra stackars snickare, fick i stället för att bygga färdigt tillbygget stanna inomhus, i fukten efter golvgjutningen. Men själva fick vi i kväll vara med om en fantastisk upplevelse: Det gavs

konsert i Gustav Adolfs Kyrka, Borås, med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp och inte minst Andreas Landegren. Dirigenter var Margaretha Skoglund & Jan Hjalmarsson och dessutom medverkade Gustav Adolfs Kyrkokör & Notknäckarna. Rent musikaliskt var det en riktig höjdare. Andreas Landegren gjorde en improvisation på "Gånglek från Älvdalen" som var på gränsen att överträffa förebilden Jan Johanssons original. Att sedan Göran Fristorp, som gammal förebild i mitt gitarrspel, var bättre än jag någonsin hört honom gjorde det hela inte sämre. Återstår i recenssionen gör Anna-Lotta, och vad skall man säga. Det var för hennes skull vi köpte biljetter för 250 spänn/styck. För många är hon nog enbart tjejen som drog vitsar med Evert Ljusberg i TV-programmmet Har ni hört den förut. Men för oss här i Nordtorp är hon en lysande sångerska och vi ser fram mot nästa julkonsert med Andreas och Lotta även om den kommer att kosta 450/person.

http://www.soundcarrier.se/katnr.asp?EAN=7090002715531

Grattis Kent.

Det är väl ingen som kan tro att den här stilige unge mannen fyller sextiofem år den 17 december. Men det vet vi och hoppas han får en trevlig födelsedag i Melbourne där han firar tillsammans med hustrun och besöker Sara med hennes Grankvistar. Ett fyrfaldigt från oss alla till dig Kent och en skål skall vi utbringa i morgon kväll, du fyller ju åtta timmar för tidigt i år. Present har du redan fått. AIK blev ju svenska mästare. Vi kanske ses på Skype.

Var är vi nu?

Dagens fråga är: 1. Var befann jag mig här? 2. Vad är det som är avbildat? 3. Vart var jag på väg.

Det kan erkännas att kvarteren i närheten inte är de allra tryggaste i staden. När jag tog det här kortet 1997 kom en bekymrad äldre man fram till mig och sa "bär inte en så fin kamera så öppet"

Regel, värk och snö.

Nu har vintern kommit till Nordtorp och med den, det första regelverket. Ja, inte riktigt sådant som jag sysslade med som yrkesaktiv utan en vägg. Roligt är det i alla fall och tillsammans med de uppmuntrande tillrop som hördes i telefon och på mail efter mitt gnällbloggande i går känns det betydligt bättre i dag. Magnus och Jonas ser lite frusna ut gör ett himla bra jobb. Med lite tur kanske vi fått tillbygget under tak före jul. Men taklagsfest får vi nog vänta med till efter helgerna.

Don´t worry.

Rådande vädertyp sprider missmod och oro i min alltför tunga kropp. Jag försöker då att glätta upp mig genom att tänka på alla tidigare katastrofer som aldrig hänt. Don´t Worry, be happy.

Granen står så grön och grann på verandan.

Här är det full fart på både det ena och det andra. I torsdags var vi på Hembygdsföreningens grötfest och fick en förhandslyssning på Sandhults lucia med tärnefölje. Det var tjejer med en bred repertoar det. Inte bara lussetåg och risgrynsgröt stod på menyn så vi fick tilltugg i flera former. Lotterier stod som vanligt på dagordningen och min berömda blygsamhet förbjuder mig att berätta hur många ostar och almanackor som i triumf hemfördes till Nordtorp. Att dessutom våra bordsgrannar tog en gedigen del av den övriga prispotten muntrade upp oss ytterligare. I dag har vi, stärkta av ett härligt väder med tung dimma, i god tid fört hem årets julgran till väntstationen på verandan. Detta som en ren försiktighetsåtgärd i väntan på det ymniga snöfall som spåtts av Anders och hans rönnbär. Varje år vid julgransplockandet tänker jag på gubben som satt och spånade kring likheten mellan julgranar och fruar. "Har en väl vresat ner en hittar man alltid en mycket snyggare" sa han. Men så är det inte i Nordtorp, än. Glöggen vi tillverkat av Mumiens kryddor och mitt danska vin och spetsat med ett stänk vodka blev mycket bra kan jag meddela. Undrar om den räcker till jul? I skrivande stund blev jag informerad om att i ett stort antal av världens kyrkor, med början på Fiji och avslutning vid den Ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns domkyrka klockan 15, slog klockorna 350 slag var för miljön. Det blir många ringningar det och vi får hoppas det inte ansträngde kolkraftverken för mycket utan att det verkligen slogs slag(!) för ren luft..

Plattan är gjuten.

Nu har återuppbygnaden börjat. Plattan är gjuten med golvvärme och en massa andra rör i. Vardagsrummet är också klart avseende värmen och nu kommer det att synas att det går framåt på dagarna. Det är roligare att bygga upp än att riva ner som snickarna sa. Tråkigare är att kameran gått sönder. Piggarna som skall ansluta till minneskortet har böjt sig och det kommer att ta tid och kosta multum att laga. Nu kom den gamla Power Shot A-40 till heders igen. Den har övervintrat väl och behövde bara ett par nya batterier för att verka som om den aldrig varit avstängd.

En spelman fattas oss

Iveckan har allas vår kamrat,musikant och entertainer Stig Svensson i Sjömarken slutat sina dagar. Som 82-åring är det inte mycket mer att önska men visst hade denne klokögde och lågmälde man gott kunnat underhållt oss några år till. Trots alla stora engagemang på framförallt midsommaraftnarna försummade han aldrig en spelning runt "Nordtorpastånga" Där det på sjuttiotalet dök upp hundratals personer. Midsommardagarna var ett kapitel för sig. Då var det inte så organiserat. Trots det ett sextiotal som vandrade upp till Vatthultssjön för att få sig ett dopp i sjön och marschsteg på vägen. På begäran av den glade Arne var det alltid Blindpers vals som framfördes av Stig och hans två svågrar Erik och Ture. Ture är still going strong så musiken lever i Nordtorp länge än. Ser ni den långhårige långrandige unge mannnen, Det är jag som super in var enda ton och varenda ord. Ibland kryddad med en Uisiga Beata. Låt detta sorgebud bli en uppmaning till dagens nordtorpare att dra igång några fler attraktioner än påskelden. Allt för en bättre sammanhållning i bygden. Vila i frid Stig så ses vi säkert i vändkorsen när det blir dags.

Dags för den gröna likören.

Mumien är inte absolutist, men i det närmaste. Dock har hon två svagheter inom alkoholens vida område. Bägge är av någon anledning gröna. Finns det inte grön curacao till kaffet när Kalle Anka far omkring som värst i TV-rutan då har jag missat inköpen. I denna tradition ingår att drycken skall förtäras i ett speciellt arvegodsglas som är svart och står på en svart glasbricka. Dessa utensilier var svärmoderns första julklapp till svärfadern, långt innan han blev svärfar eller ens far och make. En sådan där butelj brukar ju räcka några år så jag tänkte inhandlat en i Helsingör förra veckan. Döm om min förvåning när bodbetjänten inte ens visste vad grön curacao var för "noet". Blå har jag sa han men det är kanske inte detsamma. På vårt eget monopol har den gröna saknats i många år så jag kastade mig över till mataffären för att köpa Saturnus berömda essens av larahaapelsinen och med övrigt syntetiskt innehåll. Där fanns det numera endast drinkblandaringredienser så nu är mitt hopp att någon omtänksam bloggläsare talar om för mig var jag köper extrakt så jag kan blanda själv. Om någon undrar vad den andra gröna är, så heter den Xide och är riktigt njutbar om ölet är slut. Vin till glöggkryddorna fick jag med från Danmark i alla fall.

Försämringskassan igen.

Moderater ser hela tiden fuskare runt om kring sig. Man kan undra vad de har för uppfostran och erfarenheter. I min värld fick man lära sig att göra rätt för sig eller att ta konsekvenserna när man inte gjorde det. Vi lyckades väl inte till hundra procent, men jag tror inte jag lurat så värst många på så värst mycket. Däremot har jag gått på en och annan blåsning själv. Av detta drar jag slutsatsen att vi hårt och skoningslöst skall sätta åt dem som lurar samhället eller dess medborgare. Men det skall inte ske genom att det sociala skyddsnätet klipps upp och att människornas ekonomi luckras upp än mer. Samtidigt som svårt sjuka tvingas ut till arbetsmarknadens förfogande. Och vad är en svårt sjuk? Enorma tolkningsmöjligheter öppnas nu för Försämringskassans medarbetare vilka ju tvingas arbeta som forna tiders brännvinsadvokater. Jag vill se mer engagemang från mina politiska företrädare. Vakna och skapa opinion!!!!!!!!!

Varför har inte (m)Husmark kommit på det här?

I dessa tider när det skall sparas på allt vore det väl en bra idé att ta bort landets läkare. Eftersom försäkringskassans medarbetare vet bättre än läkarna i 75 procent av alla intygsfall vore det väl bättre att de tog över vårdcentralerna. Varför skall vi kosta på våra läkare en dyr utbildning när Försäkringskassans medarbetare klarar samma sak bättre helt utan läkarutbildning? Läs gärna mer om välfärdsraseringen på http://fk-attraktiv.blogspot.com/

Vi går mot ett varmare klimat.

Nu är det vetenskapligt bevisat, temperaturen har ökat under 1900-talet.

Även språkbruket har blivit annorlunda. Följande uppfattade jag på färjan här om dagen. "Har du bredband?" "Nej, jag har stringtrosor."

Trött och nöjd men öm.

Här svänger det. Tisdagen var den första dagen på länge med ett anständigt väder och då hade Johansson och jag med sedvanlig elegans planerat in vår höstkalvleverätarresa till Helsingör. Visst är det trevligare med resor när vädret är gott. Att den dåliga kronkursen hade påverkat gränshandeln var ju också till vår fördel då det inte var någon trängsel varken på gator eller i vinbutiker. Däremot var det som vanligt fullspikat i vår restaurant som jag alltid glömmer namnet på. Men något italienskt namn är det trots den danska matsedeln.
Men efter nöje kommer tråkigheter och onsdagen började hos tandläkaren. Ont gjorde det, dyrt blev det och ömt är det ännu. Det fina vädret har medfört mollgrader och det medför att gjutningen blir något sen. Men våra snickare gör så bra jobb att de säkert även prickar in en bra dag för detta och sedan får tak över de rum som ersätter den utbytta våtrumsdelen. Onsdagssändningen på TV4 Sport från Solvalla är av någon anledning inställd men då slipper vi en massa reklam så det är säkert bra. Resultaten kommer ju på datorn, vinstutbetalning sker med automatik och sammandrag blir det på TV4 plus så lite reklam kommer jag att tillgodogöra mig ändå. Nu måste jag förbereda mig på morgondagens miljöinspektion och hoppas det inte ömmar i tanden så att jag blir för otrevlig.