19 februari 2009

Hallstatt.

Hall, det är det keltiska ordet för salt. Det innebär att städer med saltgruvor eller annan anknytning till saltindustrin gärna har ordet i sina ortsnamn. I Österrike är väl kanske Hallein utanför Salzburg den mest kända. Men här finns också Hallstatt som i vissa skolor anses vara Europas äldsta stad. Hit kom vi ridande en afton i juni, inte för att dansa tango men för att besöka isgrottorna i Dachsteinsmassivet. En i och för sig njutbar upplevelse men frågan är om det inte var den lilla staden som klängde sig fast mot sluttningarna ner mot sjön som gjorde det starkaste intrycket. Här finns som sagt en saltgruva med museum som är öppen för allmänheten. Men den största upplevelsen var nog stadens benhus. Eftersom kyrkogården är liten och jordlagret tunt så gräver man efter trettio år i jorden upp sina döda. Benen staplas i fina högar och kranierna målas med dekorationer, namn och levnadstid för den senaste innehavaren. Verkligen praktiskt och en inkomstkälla för kyrkan eftersom nyfikna turister gärna går in och kollar mot en smärre avgift. En del tycker det är otäckt men nog skulle det vara trevligt att kunna stå där och prata med sina avlidna släktingar och bekanta om vi hade haft en liknande tradition.

3 kommentarer:

Anonym sa...

En fantastiskt vacker plats och märklig med sin kyrkogård och "beinhaus". Hustrun och jag besökte platsen i juni 1987. Ett ställe man aldrig glömmer.

Lae i Nordtorp sa...

Jag skall återkomma med bilder tagna från sjön. Det var kav lugnt och friden var oändlig.

Anonym sa...

Tala med dom efter det att de legat30 år i jorden?
Då är man själv ganska stappleter.
Annars är det en tänkvärd tanke!!!