Österrike var under många år vårt favoritresmål. Redan 1968 bestämde jag mig för att om jag någon gång fick råd skulle jag bo en natt på Franz Josefs Haus högt över Franz-Josefs höhe. 1984 infann sig detta tillfälle på själva
midsommarafton och det blev ett äventyr som hette duga. Det började med att man inte fick köra bil upp till hotellet utan densamma fick parkeras nedanför och efter att ha ringt på en klocka dök det upp en minibuss med en krigsinvalid som chafför. Trots att han bara hade en
arm och tre fingrar lyckades han flytta hela familjens packning mellan fordonen innan vi hann att blinka. Så bar det iväg uppåt med hårnålskurvor så snäva att han fick backa en bit mitt i varje kurva. Hur han klarade detta med en arm och utan att åka över kanten vet ingen men vi var skräckslagna och genomsvettiga innan
vi kom upp till hotellet. Återigen envisades han med att ta hand om alla väskor och vi kunde bara njuta av den storslagna utsikten. Att det var midsommar ignorerade vädergudarna helt så här fick byltas på ordentligt när vi till fots tog oss tillbaka ner till startpunkten för att ta bergbanan ner till glaciären. Det är en förmån att ha varit där för idag har den smält ner så man undrar
om barnbarnsbarnen överhuvudtaget kommer att förstå vad en glaciär var för något. Det blåste fruktansvärt och vi tog oss tillbaka till vårt ombonade rum innan det började snöa. Jag har varken förr eller senare haft en sådan utsikt från toaletten men ni ser på verandaflaggan att det blåste ordentligt. Fram på aftonen infann vi oss i restauranten och hann att beställa mat och dryck innan det blev kolsvart när strömmen gick. Betjäningen sprang runt och beklagade och fyllde på öl under tiden som kökspersonalen fick fart på gasolköket som de hade i reserv. Efter tre öl fick vi mat och tro mig, den smakade himmelskt. Undra på det så högt som vi var. Hårtvättmedlet som användes före restaurantbesöket fick vacum i flaskan så nästa gång det användes på mer normal höjd sprutade det ut vid korkavtagningen. I
mörkret och kylan var det sedan skönt att krypa ner under de enorma duntäckena och sova gott fram till frukost. När vi kom ut i korridoren var det en liten snödriva vid ett fönster och avfärden fick skjutas på till dess snösvängen hade tagit sig fram. Jag så kan man också fira midsommar men det är faktiskt bättre väder i Nordtorp i dag än det var på alptoppen då.
Österrike var under många år vårt favoritresmål. Redan 1968 bestämde jag mig för att om jag någon gång fick råd skulle jag bo en natt på Franz Josefs Haus högt över Franz-Josefs höhe. 1984 infann sig detta tillfälle på själva 
midsommarafton och det blev ett äventyr som hette duga. Det började med att man inte fick köra bil upp till hotellet utan densamma fick parkeras nedanför och efter att ha ringt på en klocka dök det upp en minibuss med en krigsinvalid som chafför. Trots att han bara hade en 
arm och tre fingrar lyckades han flytta hela familjens packning mellan fordonen innan vi hann att blinka. Så bar det iväg uppåt med hårnålskurvor så snäva att han fick backa en bit mitt i varje kurva. Hur han klarade detta med en arm och utan att åka över kanten vet ingen men vi var skräckslagna och genomsvettiga innan 
vi kom upp till hotellet. Återigen envisades han med att ta hand om alla väskor och vi kunde bara njuta av den storslagna utsikten. Att det var midsommar ignorerade vädergudarna helt så här fick byltas på ordentligt när vi till fots tog oss tillbaka ner till startpunkten för att ta bergbanan ner till glaciären. Det är en förmån att ha varit där för idag har den smält ner så man undrar 
om barnbarnsbarnen överhuvudtaget kommer att förstå vad en glaciär var för något. Det blåste fruktansvärt och vi tog oss tillbaka till vårt ombonade rum innan det började snöa. Jag har varken förr eller senare haft en sådan utsikt från toaletten men ni ser på verandaflaggan att det blåste ordentligt. Fram på aftonen infann vi oss i restauranten och hann att beställa mat och dryck innan det blev kolsvart när strömmen gick. Betjäningen sprang runt och beklagade och fyllde på öl under tiden som kökspersonalen fick fart på gasolköket som de hade i reserv. Efter tre öl fick vi mat och tro mig, den smakade himmelskt. Undra på det så högt som vi var. Hårtvättmedlet som användes före restaurantbesöket fick vacum i flaskan så nästa gång det användes på mer normal höjd sprutade det ut vid korkavtagningen. I 
mörkret och kylan var det sedan skönt att krypa ner under de enorma duntäckena och sova gott fram till frukost. När vi kom ut i korridoren var det en liten snödriva vid ett fönster och avfärden fick skjutas på till dess snösvängen hade tagit sig fram. Jag så kan man också fira midsommar men det är faktiskt bättre väder i Nordtorp i dag än det var på alptoppen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar