I Borås kommun har politikerna ensidigt infört så kallade medborgarkontrakt. Det innebär en hel del åtaganden som gäller även om medborgaren ej undertecknat. Det kommunen garanterar är i princip det samma som gällt under de 3o år vi har haft hus, utan medborgarkontrakt. Vid klagomål ringer man kundtjänsten som hänvisar till en arbetsledare med telefonnummer 0702181234.
Vårt problem är att soptunnorna inte ställs tillbaka på sin plats. Än så länge klarar jag det själv om jag är hemma. Det är värre för vår 91-åriga granne, hon får be någon om hjälp varannan vecka. Jag ringer till arbetsledaren vid varje tillfälle, men numera svarar han ej i telefonen. Inte heller ringer han tillbaka, trots meddelande med namn,tfn.nr och ärende.
För några veckor sedan stod tunnan på plats efter tömning. Ett meddelande var fäst vid tunnan och det var en uppmaning från arbetsledningen till sopgubben att ställa tillbaka tunnan på sin plats. Nu har det blivit ordning tänkte jag, men icke. Det räckte med en gång. Mitt förslag är nu att ledningen skickar med soppgubben ett meddelande vid varje tömning om han har problem med minnet. Annars får ni gärna byta ut honom. Bara för att vi bor på landet skall vi inte behöva nöja oss med sämre service än vi betalar för.
Sopgubben skall dock ha en eloge för att han har slutat göra bromsspår i våra vägar och vändplaner. Han är kanske inte helt obildbar. Att några blommor inte har körts sönder de senaste månaderna kan ha sin bakgrund i att det inte finns så många på vintern.
Sopgubben skall dock ha en eloge för att han har slutat göra bromsspår i våra vägar och vändplaner. Han är kanske inte helt obildbar. Att några blommor inte har körts sönder de senaste månaderna kan ha sin bakgrund i att det inte finns så många på vintern.
2 kommentarer:
Det uppstår lätt mörka tankar mot vissa föhållanden i samhällslivet.
För de som bor i hyreshus kan t.ex. tvättstugan utgöra grogrund för missämja. Har dock klarat av den delen, en gång på tio år, med hatiska blickar i ryggen efter vänlig påminnelse om regelverket därstädes. Mina sämsta minnen annars från "husboende" rör sotningsväsendet på en viss ort. Känner fortfarande gallsmak i munnen vid tanken på hur man enväldigt kan behandla folk.
Min erfarenhet är att de flesta människor är resonabla när man har förstått problemet. Men i den kommunala, för att inte nämna regionala, byråkratin känns det ibland som man är Don Quijote. Slåss med väderkvarnar!
Skicka en kommentar