SM-Guld 2009.

Det har faktiskt snart gått fyra år sedan det senaste guldet. Men vi minns stämningen ännu.Nu tar vi nya tag så att T-shirtstryckaren får ett nytt uppdrag 2009 och vi andra får njuta av ett spännande slutspel.

Försenad Valborg.

Grannarna till höger hade släpat ihop en jättebrasa till Valborgsmässoafton. Men påtändandet fick anstå då det var eldningsförbud i hela kommunen. Under sommaren har högen sjunkit ihop rejält så i dag var det perfekta förutsättningar för eldande. Vi missade de högsta lågorna då vi var fullt upptagna av att jobba in Triton Sund i Sundsvall Open Trot. Var det någon som använde sig av mitt väl maskerade tips i början av veckan? Vi lyckades faktiskt både med vinnaren och V-75! Men bägge var garderade med Jaded som blev tvåa. När pulsen gått ner satte jag mig på altanen och fick i alla fall se efterbränningen.

Svampställen.

De senaste åren har det ena efter det andra av mina kantarellställen försvunnit vid slutavverkningar av skog. Nu har även det allra bästa av dem skattat åt förgängelsen. Då ställer jag mig själv frågan, Orkar du leta nya ställen eller nöjer du dig med dem du får dela med andra? För inte betalar jag 200 kr/kg för dem. Nej, det blir nog att skära ner konsumtionen. Fast egentligen är det ju som med kräftorna. Det är roligare att plocka än att äta.

Lätt att halka snett.

Benet medgav bilkörning i dag så jag var inne på biblioteket och tittade på mikrofilmer av kyrkoböcker. Orsaken till det var att jag häromdagen ringde upp en gammal Uddevallabo i förskingringen för att vidimera några uppgifter jag fått om en förmodad släkting. Han hade helt andra namn än de jag fått från annat håll. Så när jag nu följde upp källorna visade det sig att hans var riktiga och att jag halkat helt snett med en släktgren. Jag börjar om med den men gläds åt att jag lärde känna en ny trevlig person.

Goda grannar.

När grannen hade uppmärksammat några träd som angripits av barkborre besiktade han ett större område och fann ett angripet träd även på vår mark. Då han visste att jag för dagen inte har möjlighet att ta ner det själv erbjöd han sig att göra det åt mig. Tack för det.

Jag hann!

Det är numera snarare regel än undantag att Telias bredband faller ur för längre eller kortare perioder. Som tur var hann jag i alla fall göra en investering i Lie Detectors Derbykval. Oddset 1,46 verkade vara överkurs när denna skönhet vann och som enda sto kvalificerade sig för Derbyt den 7 september. I Derbyt, som blir hennes sjätte raka storloppsfinal, slipper hon favorittrycket men Hultman kommer att ha henne i toppform så osvuret är bäst. Ytterligare tre Travkompanihästar startar med bra chans denna vecka. Maharajah i kväll på Valla har väl största chansen. Men Jaded i Sundsvall Open Trot på lördag och obesegrade Milliondollarbaby på Valla om söndag vill nog gärna vara med på målfotot. Största hotet på lördag är väl Hultmans andra häst Triton Sund.
Här regnar och är tråkigt så jag kan med gott samvete sitta framför datorn en stund. Jag har problem med mitt mailprogram så om någon skrivit och inte fått svar kan det bero på att jag inte kommer åt det. Det kan inte Telia rå för.

Fådda blommor blev bär!

På Mumiens födelsedag i våras förärades hon Björnbär, Gammaldags rosor, Lavendel mm. Det har vi glädje av nu också. Lavendeln är sen efter ett tidigt frostangrepp men stor, blå och vacker. Rosorna har jag redan haft ute på bloggen så nu kommer Björnbären. Tyvärr åt vi upp fyra innan fotograferingsimpulsen kom blixtrande. men tänk er detta tjusiga bär gånger fem. Smaskens........

I dag och i morgon är det högtid för alla Travkompaniare och naturligtvis för alla andra travälskare också. Jag hade tänkt åka till Jägersro och se Lie Detector vinna ett av uttagningsloppen till Derbyt och till Solvalla i morgon för att se Maharajah vinna Ibrahim Paschas lopp. Doktoren hade en annan uppfattning. Min muskelbristning skall botas med vila och anpassad sjukgymnastik. Det blir alltså TV4+ bägge kvällarna. Fördelen är ju att res- och restaurantkostnaderna elimineras. Så det blir kanske en tyngre totoinsats i stället. Jag har fuskat lite med bloggen en vecka och det har sin förklaring i att jag haft besök av en kusin som hjälpt mig med min släktforskning. Dessutom besök av svåger (AIK) och svägerska (Elfsborg)från Jakan. Stort kalas i Viared med bl a Branteviksill och Rustmästarbrännvin. Tack Johanssons. Måndagen gick åt till läkarbesök och avloppsrensning. Men jag skärper mig.

Onödigt vetande?

Är verkligen en mastodontsatsning på OS från SVT:s sida vad svenska folket önskar sig? Jag tycker det är trevligt att se sändningar från tävlingarna och de prestationer atleterna utför. Men alla dessa TV-soffor med självutnämnda förståsigpåare kan vi väl slippa. Låt oss även slippa alla fåniga reportage med frågor som är fullständigt intelligensbefriade och följaktligen helt omöjliga att svara på för de utsatta. Vissa reportrar har dessutom svårt att höra tystnaden eller hur förklaras annars alla de rapporter som vävs in i referaten. Det kan gälla skonummer, längd, vikt, förhållande till en moster i Arvika eller annat som skulle göra skvallertidningarna gröna av avund. Men inte höjer det kvaliteten på sändningen.
"Han profilerade på det höga tempot" lät det i ett långdistanslopp. Finns det ordförståelse på schemat i Sportjournalisthögskolan? Det kanske inte ens finns någon skola.

Ljusfest på Arnells Udde.

http://www.folenekvarn.com/ Föreningen Fölene-Navet hade i går sin traditionella ljusfest. Efter diverse äventyr i en kohage som för dagen tjänstgjorde som parkeringsplats kunde vi bänka oss framför scenen. Den låg på en udde med den mäktiga ån Nossan ringlande runt publikhavet. Som uppvärmning bjöds vi på en svensk tjej som verkar som folkmusiker i England, Rosa Rebecka. Hon framförde en samling väl utvalda Iriska, Engelska, svenska folkvisor och en del egenskrivna låtar till eget ackompanjemang på flera olika instrument.Den tjejen lär säkert höra tala om sig i större sammanhang. Sprudlande glad och melodiös! Därefter bjöds vi på en av våra favoriter, Visgruppen KAL som dagen till ära förstärkts med Stig Torstensson. Att grunden i kvällens framträdande var visor och dikter ur Kent Anderssons digra produktion förhöjde underhållningen och gav även publiken möjlighet till eftertanke.
Vid tiotiden kom sedan 2oo0 ljus flytande med strömmen och udden ramades in av ett romantiskt sken. Till och med kejsar Nero skulle avundats dessa stillsamma eldflammor.
På den slingriga hemfärden fick vi som bonus på en fantastisk kväll under en timmas tid se den nästan 90 procentiga månförmörkelsen från första parkett.

Päronträdet bär frukt.

Som ni kanske minns var jag orolig över att blommorna på vårt päronträd frös bort i våras innan bin och humlor hade gjort sitt jobb. Men det var falskt alarm, i år blir det rekordskörd. Även äpplena frodas. Så som vanligt finns det fog för det gamla uttrycket som vi brukar använda oss av. Tänk så många befarade ka(t)tastrofer som aldrig inträffat.

Efter ett mindre kirurgiskt ingrepp i går trodde jag att "bäst före datumet" på mig hade gått ut. Men det kan nog förlängas ytterligare en tid efter ha fått en natts återhämtning. Mumien vill att vi skall åka till Fölene och lyssna på visgruppen KAL i kväll, men så pigg är jag nog inte. Men osvuret är väl bäst.

Tilläggas kan att de gammaldags rosorna har fantastisk färg.

Komihågövning.

Två foton från Universal Studios. Kommer ni ihåg vad filmen hette? Vem spelade huvudrollen och vad hette hotellet.

Jag har även lagt in en länk till några bilder från San Francisco.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/SanFrancisco

Till minne av Emanuel Swedenborg.

Mellan San Pedro och Los Angeles vid halvön Palos Verdes ligger glaskyrkan Wayfarer´s chapel byggd på ett regelverk av Redwoodträ och ritad av Erik Lloyd Wright. Han är sonson till den legendariske arkitekten Frank Lloyd Wright. Byggnaden är mycket vacker och har en fantastisk utsikt över Stilla Havet. Kyrkan är tillägnad den svenske vetenskapsmannen, filosofen och teologen Emanuel Swedenborg och är i första hand en bröllopskyrka.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Emanuel_Swedenborg

Hit kom vi i juni 1991 och njöt av utsikt, blomprakt och friden i den ljusa kyrkan. Då dyker det upp ett brudpar med följe. Mumien som kan vara oerhört romantisk tar genast fram kameran. Kanske var det några kändisar, men att plåta när en annan har kontraktet var inte populärt. Men nu blev det ju ett bra kort på en upprörd fotograf och brudparet kom också med om än inte i bästa vinkel. http://www.swedenborgsbiblioteket.se/index.php?option=com_content&task=view&id=19&Itemid=32

Cykelstöld.

För många år sedan utspann sig denna sorglustiga historia. En bonde hade avlidit och prästen kom hem till änkan för att beklaga sorgen. Det bar sig inte bättre än att han åkte fel och knackade på hos den avlidnes granne där frun hade blivit bestulen på sin cykel under det senaste stadsbesöket. Jag delar er stora sorg sade prästen. Bondmoran tittar förvånat på honom och säger. Sorg och sorg, han var ju utsliten fram och luften gick ur där bak. Men han var ju bra för pigorna att öva på.

Kräftfiske förr.

Vid tiden före kräftpestens stora utbrott i Ätran hade jag under flera år förmånen att få deltaga i fisket helgen efter premiären. Det var en av årets höjdpunkter som vi med spänd förväntan såg fram mot. Ett år utspann sig följande episod. Två linor med tio burar/st. fästa i varandra lades ut en bit från strandlinjen med hjälp av en båtliknande farkost. Därefter lades ett ytterligare ett antal håvar ut i strandkanten. Vid stranden fick endast den fiska som hade fiskerätten men ute i ån fick alla som var mantalsskrivna på orten vara med. Därefter var det dags för medhavd matsäck bestående av revben, smörgås, öl, kaffe och Old Glen Whisky. Till Whiskyn inbjöds en äldre ortsbo som med kännarmin och på en dialekt som Stefan och Krister skulle avundats, utbrast-de va fina grejer de här. En annan har ju bara druckit Ballantine och sån skit förut.
Välmående efter mat och dryck vittjades håvarna vilka lades ut igen och vi kunde åter borda flytetyget för att hämta in burarna. Det var becksvart när vi lade ut. Kent och jag satt längst akter och drog upp och staplade burarna framför oss. Det blev en enorm hög och jag ropar till markägaren, tillika roddaren, och frågar hur många burar var det egentligen? Tjugo svarar han och Kent säger vi har redan fått upp tjugofem. Samtidigt hörs en röst i mörkret "Pappa, de knycker våra burar". Gissa om det blev en upprörd diskussion om vem som gjort fel. Men som vanligt ordnade sig allt till det bästa och vi kunde ta oss tillbaka till civilisationen och koka kräftorna. Men visst var det roligare med fisket än med kräftskiva!

Skadedrabbad inför OS.

Tro det eller ej men jag har fått en likadan skada som Susanna Kallur. Den dyker upp med jämna mellanrum. Första gången hoppade jag över ett dike när det hände och fick sedan hoppa på ett ben mer än en kilometer för att komma hem. Andra gången var jag i skogen och sågade när det small till. Den gången hade jag tur för Mumien kom med kaffe. När hon uppmärksammat min belägenhet hämtade hon mjölkkärran och körde hem mig. Den här gången är det inte riktigt lika allvarligt men diskbråcket vid 7:e halskotan har också gått upp så inte är jag något särskilt trevligt sällskap för dagen. Men med smärtstillande, elastisk binda och ett stort mått dumdristighet lyckades vi i alla fall gå en liten sväng i går och räddade några av våra kantareller från allemansrättsinnehavarna. Skall försöka med en annan liten runda i dag innan Galoppderbyt sänds i TV.

Dålig upplösning.

Som jag skrivit tidigare har jag retat mig på att en del av de inskannade bilderna är dålig upplösning på. Efter att ha diskuterat med flera fotokunniga personer om vad orsaken kan vara så uttryckte Mumien dessa kloka ord i går kväll. Du skall vara glad att vi har en massa bilder att styrka minnet med och njuta av. När de togs visste du inte ens vad upplösning var. Som vanligt har hon rätt, upplösning var ju det man väntade på när man lagt en Treo i ett glas vatten.

Här bifogas två Hardrock Cafe, Las Vegas och San Francisco samt Sonen d y som vadar i Sedona. Även den bilden har en viss anknytning till Hard Rock Cafe. Gissa?

Enkät genomförd!

Efter en veckas funderande har en överväldigande majoritet (100%)ansett att Dagens bild skall var kvar. Jag tackar för intresset och kommer naturligtvis att följa det råd jag fått.

Det firar vi med ett par extrabilder från Lombard Street och fängelsön Alcatraz i San Francisco.

Mot Yosemite National Park!

Efter de fantastiska dagarna i Grand Canyon hade vi nu vilat upp oss i Glendale varit i Disneyland samt sett Los Angeles äldsta hus. Kan ni tänka er att denna sevärdhet är två år yngre än bostadshuset i Nordtorp? Förväntningarna kunde nu börja skruvas upp igen för nya naturscenerier. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/YosemiteNationalPark

Men först lite andra stolleprov. Vi gav oss i väg på midsommarafton och vad kunde då vara lämpligare än att besöka Vasa Lodge i Agoura och dansa runt midsommarpålen tillsammans med en himla många andra svenskar. Vi träffade bl a en familj från Alingsås som vi tidigare mött i jeansaffären. Små grodorna dansades på samma sätt som hemma men hamburgarna var godare här. Vi fortsatte dock snart och passerade det berömda nöjesfältet Magic Mountain. Färden gick nu norrut genom enorma jordbruksområden. Vi kunde känna igen en del stadsnamn som vi sett på gamla konservburkar från Del Monte, vars logo också kunde ses här och varr utmed Highway 99.

I Kingsburg där vi tog en bensträckare kunde vi förutom det lustiga vattentornet även se en affish som proklamerade att Frista´he´sextetten från hemkommunen skulle uppträda därstädes. Nattkvarter fick vi på Motel six i Fresno där vi inte fick en blund i ögat förrän efter tre när festen i grannrummet slutade tvärt.

I Wawona som är porten från söder till Yosemite (gammalt indianskt namn som uttalas ungefär som det stavas, inte Josimajt)mötte oss nästa stora överraskning då seniorpasset som utfärdats för June i Grand Canyon även gällde här och vi andra fyra var vårdare. Härifrån går en liten återvändsväg upp till Mariposa Grove of Big Trees. Området anses vara den största ansamlingen av Sequoiaträd utanför Sequoia National Park. Här kände man sig som en flugskit för att citera Jan Fridegård. Det största trädet som kallas The Grizzly Giant är mer än 2700 år gammalt och fortsätter ännu att växa trots att det är bortemot 40 meter högt och har en diameter på drygt nio meter. Den nerfallna Massachusetts Tree som var på bild i gårdagens blogg mätte ytterligare några meter i höjd.

Vid Chinquapin möter vi nästa återvändsväg som är ett måste bland varje sann alpinists referenser. Efter en stigning, som får oss att känna "Alperna släng er i väggen", möts vi av en hänförande utsikt mot Half Dome, Clouds Rest, Mount Watkins och ett antal övriga toppar. För mig var det här nästan i klass med Grand Canyon och dagen är räddad.

Nu kunde vi med gott samvete åka runt i själva turistdalen, titta på vattenfall, turstfällor, floden och äta god mat på ett hotell. Sista bilden i bildspelet skall symbolisera att man aldrig släcker skogsbränder i nationalparker i USA. Mot vår vilja måste vi sedan på vackra vägar fortsätta mot väster och övernatta i Tracey. Ytterligare en av dessa småstäder med barserveringar som får mig att tro att jag kommit in i en femtiotalsfilm.

Nyfiken i en strut.

Ryktet om vårt nedblåsta träd har spridit sig i skogen. Rådjuren tyckte det var bäst att kolla läget på ort och ställe.

Stormen härjar i Nordtorp.

Jag höll på och skannade in Diabilder i datorn med det vällovliga syftet att skriva om Yosemite nationalpark när det hörs ett brak. När jag tittade ut mot vändplanen hade rönnen, som vi tidigare i år friserat, blåst ner. Mumien hade bara någon minut tidigare tagit bilen ner till svärmor eftersom det regnade så fruktansvärt. Den hade nog fått sig en törn annars. Nu är vi glada att det inte var någon av jättarna i Yosemite som var rönn i Nordtorp.

Värmeböljan över.

Nu har Kapten Bölja dragit vidare och jag har satt på elvärmen. Vattenfalls VD sade ju förra veckan att elen blir billigare när vattenmagasinen fylls på och i dag regnar det. Annars kunde man tro, vid kontroll av elpriset, att det varit torka i flera år.
Att Internetanslutningen inte har fungerat senaste dygnet har väl knappast med kylan att göra. Är det möjligt att tänka sig att ta en liten del av vinsten och investera i nya servrar så att vi slipper alla dessa avbrott? Tack för det Telia och välkommen tillbaka snarast Kapten Bölja.

Språkförbistring.

Som yngling lyckades jag förirra mig för långt bort från ära och redlighet i staden Savona uti Italiens sköna land. När jag skulle råda bot på det visade det sig att jag hade svårt att hitta en engelsktalande. När det så småningom lyckades visade det sig att jag blandat bort det engelska ordet för hamn och personen ifråga såg minst sagt chockad ut när jag utbrast "Can you show me the way to heaven?" Med hjälp av teckenspråk, liknelser och annat löste det sig och jag hittade rätt. Himmelriket har jag också hittat, det heter Nordtorp.

Den g(l)ömda kilen.

Vid mitt senaste besök på akuten pockade en souvernirtavla på uppmärksamhet. En av mina allra bästa vänner, som förresten likt Kungen har en kurva uppkallad efter sig, slet med veden (som sig bör när vi bor i Vedens Härad) och klöv vresiga stubbar med slägga och kil. Det slutade med att en bit av kilen lossnade och trängde in under huden varvid blodvite uppstod. Besök på Vårdcentralen följde och benet tråcklades ihop utan större problem (kanske hade sömmerskan jobbat på Algots före medicinkarriären). När allt var klart kommer läkaren på att det kanske borde röntgas så att inga metallföremål var kvar i benet. In till lasarettet och röntgen visade mycket riktigt att metallflisan satt kvar. Den stiliga sömmen som gjorts i Sandared fick nu klippas upp och till ackompanjemang av här otryckbara ord från den nu ganska luttrade klyvaren plockades en vacker järnbit ut ur den nu ganska ömmande vaden. Men tack vare det kunde jag läsa om bravaden och se flisan på souvernirtavlan och han kan resa till Australien utan att fastna i säkerhetskontrollen.

Service!

Fredagen den 6 augusti 1993 var vi Gävle för att se Fay Topline försöka vinna ett större femåringslopp. Att jag är säker på datumet är av den enkla anledningen att jag hade för avsikt att på söndagen kolla JAS uppvisningen på Stockholms vattenfestival.

Vi checkade in på hotellet under eftermiddagen och gick sedan ner i receptionen för att be dem ringa efter taxi. Ni skulle väl till travet sa portieren då är det enklare och gå runt hörnet och ta bussen. Sagt och gjort men precis när vi rundar hörnet avgår bussen med anvisat nummer. Där stod flera andra bussar så jag äntrade en och frågade chauffören om det fanns andra linjer som passerade travbanan. Hon vänder sig till de två pensionärer som var de enda passagerarna och frågade-har ni bråttom. De skakade på huvudet och chauffören sa- jag kan köra den vägen, det blir bara en liten omväg. Hon körde oss ända till stallingången, vi tackade henne och pensionärerna för hjälpen och gick av. Jag tänkte skriva en insändare i lokaltidningen om hur trevliga busschaufförer det fanns i Gävle men avstod då jag insåg att bussbolaget kanske inte tyckte att servicen skulle utsträckas så långt och därför ge henne ovett.

I loppet gick det inte lika bra trots att Örjan körde men ett andrapris är väl inte att förakta. Motståndet gick ju inte av för hackor, jag tror Eva Pride vann. Efter mellanlandning i Jakobsberg på lördagen och lertampande vid Zinkens damm för att heja in en löparsläkting åkte jag hem på söndag förmiddag utan att invänta flyguppvisningen. Tur var väl det för när jag passerade Nyköping hörde jag på radion vad som hänt. Det gick ju bra men kunde ha blivit en riktig katastrof.

MJAU=Katta strof.