Ambulanshelikopter.

Efter diverse skrivbordsnavigering har jag räknat ut att vårt hus ligger i en enslinje mellan Borås Lasarett och Östra Sjukhuset i Göteborg som frekventeras flera gånger dagligen med ambulanshelikoptrar. Tänk vad tid och så mycket mänskligt lidande man spar genom denna trafik. En liten undran bara. Varför flyger helikotrarna så lågt att takbeklädnaderna på husen vibrerar? Hundra meter högre hade varit helt OK. Den här kalkspridarhelikoptern, som lastade på åkern här bredvid, väsnades inte en bråkdel. Men så räddade den ju bara träd.

När Anders braskar...........

......då skall julen slaska. Kan det aldrig bara vara lagom?

Jag har gjort det igen.

Trots att jag avgav ett löfte till mig själv att aldrig mera irra omkring bland bråten på IKEA och få ångest har jag gjort det igen. God mat till överkomligt pris har de i alla fall. Det är värt en del att slippa laga själv därhemma. Orsaken till denna motvilliga utflykt var att vi inte fått ordning på TV-rummet. Vårt fina ekbord är för stort så vi kan inte parkera fåtöljerna på ett vettigt sätt. Nu skall bordet ner till vardagsrummet igen och för TVtittningssittandet införskaffades tre styck Boliden med fotpall. En hann vi sätta ihop innan V75 började kl. 18.00. Det var en pärs och många ord som inte lämpar sig att återge på bloggen uttalades. Både rakt ut och till varandra. Två timmar tog det att montera och nu är vi vänner igen. De två ouppackade kanske jag kan gå och pula med i min ensamhet på vardagarna och sedan dyker det säkert upp någon som kan hjälpa mig att bära ner min gamla tunga fåtölj och bordet. Korgstolen var i så dåligt skick att den eldar jag upp tillsammans med Bolidenemballagen nästa gång det är fint väder. Det kanske kan bli fram i februari eller...

Var det Morran?

Här blåser och snöar mest hela tiden, men temperaturen har hållit sig runt -5 på dagtid. Jag kör snöslunga och fryser om händerna så i dag åkte jag in till Knalleland och införskaffade ett par skidhandskar som skall hålla mina fingrar varma. Jag passade på att äta lunch med Mumien och införskaffade även två små sopborstar. Väl hemkommen röjde jag gårdsplan och infartsväg. Bra handskar men hårt arbete. När jag kom in visade termometern -14,6 grader och jag konstaterade att det är kallt. Jag pysslade med lite hemtjänst och eldade mot kylan. Men döm om min förvåning när Mumien kom hem och vi sätter oss vid kaffebordet. Då var det -6,2 grader igen. Då undrar jag om det var Morran som gick förbi eller om någon meterolog har en bättre förklaring?

Snö+storm=Ingen Uddevallaresa

Historien upprepar sig. Förra året fick jag ställa in mitt planerade Uddevallabesök i november p g a snö och kyla. Så blir det i år också. Nu får jag bara hoppas att det blir mildare väder snart så att det kanske blir möjligt att vara med på berättarafton i januari. Det blev det inte förra året. Då missade jag tyvärr alla. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Berättaraftnar i den form de bedrivs av Uddevalla hembygdsförening genom Gunnar Klasson på muséet i Uddevalla är toppen. Samtidigt är det en himla bra ursäkt för att åka och hälsa på gamla kompisar när man ändå är i närheten. Jag har i alla fall gjort lite nytta idag genom att köra snöslungan för att hålla körväg in till gården. Men gångarna försvinner snart i blåsten. Då tar vi nya tag i morgon igen. Och igen och igen...... Men snön gör ju andra lyckliga. SOK 68 har redan börjat lägga skidspår på elljusslingan och åkern. Så det blir säkert skidåkarinvasion i helgen. Fantastiskt med alla ideella krafter. Fotot är från mars i år.

Släktforskningens vedermödor.

I och med vår flytt har vi gått igenom och sorterat upp mängder av handlingar, såväl egna som arvegods. Ett som jag bara måste dela med mig av är en skrivelse från kyrkoskrivaren i Sandhults församling till Mumiens farfar. Farfadern hade intresserat sig för sina förfäder och bett att få utdrag från kyrkoböckerna över tidigare generationer Nordtorpsbor. Här följer en avskrift: "Bäste Samuelsson! Det var inte småsaker ni begärde enl. till mig avlämnad handling. Hur kan ni hitta på dylikt? Och, vad glädje har ni därav? Lyckligtsvis äro vi inte skyldiga att utföra dylik arkivforskning. Det kunde gå på tok med det egentliga arbetet- men det mesta är här ovan. Behöver det fullständigas, vänd eder till komministern, som kanske åtager sig, givetvis mot betalning. Jag tager inte emot ersättning. Utdraget är för gammal bekantskap och gästfrihets skull."
Ja nog har vi det enklare idag som kan ge oss rätt in i de gamla böckerna via Arkiv Digital eller andra kanaler. Och när man ibland ändå stöter på patrull finns det massor med trevliga släktforskare att fråga till råds som inte är lika njugga med att dela med sig av sin kunskap som den gamle kyrkoskrivaren.

Sängprovning.

Vinprovning är ju en aktivitet som de flesta av oss utför någon eller flera gånger om året. Däremot är vi inte lika frekventa på att prova sängar. Och viss förståelse kan jag ha för det då det i viner finns både lukter och smaker som vi knappast vill ha i sängen. T ex stalldoft. Ändå när vinet är provat går man hem med ett antal buteljer som man funnit bättre än andra. För tio år sedan provade vi säng och fann en som var extremt skön att ligga i. Förhållandevis billig var den också. Men vi jämförde med IKEA och hittade en nästan lika bra för mindre än halva priset. Den förste säljaren sa: köp vad du vill men akta dig för IKEAS Sultan för där glider bara bäddmadrassen iväg. Vi visade vår integritet och köpte IKEA Sultan och allt som den förste säljaren hade sagt visade sig vara sant. Dessutom är jag för tung så fjädrarna går sönder pö om pö. Den 25-åriga garantin visar sig inte mycket att ha då man måste leverera varorna till inköpsstället. Vi skippar IKEA och åker idag till Marks Bädd & Bädd som har öppet hus nere i Mark någonstans. Förhoppningsvis kommer vi hem med hårda ställbara sängar till rimligt pris. Insha´lam. Tilläggas kan att de bästa sängar vi legat i är hos Hotel Porto Bay på Madeira.

Novemberväder.

Vi har ingen Vänersnö i Nordtorp men snöar gör det ändå. Kallt och blåsigt. Brrrrrrrrrrr.

Hamn med svallvågor.

Här är bägge våra Maxibåtar på samma bild. Den i förgrunden är en Maxi-68 som vi sålde till Norge. I bakgrunden ser vi Maxi-87:an RAKI som inköptes i Stockholm och för några år sedan köptes av en familj i Landvetter. Bilden är från 2000 och ombord på RAKI står jag iklädd samma tröja som jag har på mig idag. Man skall inte vara för modern för då blir man så fort omodern. Dessutom är det en dygd att spara. Var bilden är tagen tror jag de flesta ser. Annars talar jag om det en annan dag. En ledtråd kan vara att ingen respekterar fartgränserna så om man ligger långt ut på bryggan som vi gjorde i flera år är det ett himla guppande. Det tog vi konsekvenserna av och flyttade till Lyckans slip i Fiskebäckskil. En av kustens bästa hamnar både med läge och service. Och så har vi ju Brygghuset som extra bonus.

Utsmyckning del 2.

Det är inte alltid saker och ting går som man tänkt sig. När granen jag rapporterade om igår skulle sättas upp på Hötorget i Borås bar det sig inte bättre än att man lyckades bryta av toppen. Då var det tur att det fanns en kvar i Nordtorp. Det var bara att hämta den och under publikens jubel montera upp den på nämnda torg. Men nu fattas det en gran i kommunens planering. Det är säkert inget stort problem, jag kan tänka mig att folk står i kö för att bli av med granar som växt dem över huvudet.

Borås utsmyckas från Nordtorp.

I dag hämtades den första av de två granar som stått i gamla småskolans trädgård. Den skall bli julgran vid Hötorget i Borås. Den andra skall hämtas i morgon för att också bli julgran vid ett annat av stadens torg. Jag hoppas hinna fram i tid i morgon för att få bättre bilder. Men snyggare granar har nog inte Boråsarna haft på många år. Jag måste åka in till staden och plåta på plats när de är ljussatta så att jag kan deltaga i det årliga julgranskriget. När lastbilen tråcklade sig ut och jag skulle föreviga granen lyckades jag även få med gode vännen Gösta, som ägt granarna och huset ända fram till i somras, på bilden. Klicka på bilderna så blir de större.

Från mörkret skådar vi mot ljuset.

Jag har under en längre tid, i motsats till högerkrafterna i partiet, varit överens med SSU om vad som behöver göras. Därför skriver jag nu under på det uttalande som SSU gjorde igår. Extrakongressen ska inte vara ett spel för galleriet
Sedan funderade jag en stund över om de har blivit GGG eller om jag fortfarande är ung! Vad jag kom fram till? Jo, jag tror att "Den ljusnande framtid är vår."

Den ljusnande framtid är vår?

Att partiledningen ställer sina platser till förfogande är verkligen bra. LO-Wanja var inte lika entusiastisk, men eftersom hon är en av dem som det är viktigt att peta undan så känner hon väl marken bränna under fötterna. Men lika viktigt som att företrädarna får ett förtroende är det att väljarna känner sig bekväma med den politik som föres. Därför måste inriktningen och utformandet av framtidens politik få samma utrymme som ledarfrågorna på den extrakongress som vi kan hoppas blir verklighet. En fråga jag ställer mig är dock hur man förankrar denna inriktning på så kort tid?

Nu är det bekräftat.

Häromdagen skrev jag om svenskamerikanen som ansåg att Nordorp var Edens lustgård. I går var jag på Irländsk afton i Åhaga lokstallar i Borås. Irländsk musik, rostbiff men ingen Guinness. Vi fick trösta mig med Murphys Red beer och ett par Tullamore. Vad jag ville komma fram till att huvudbandet var från grannbyn Göteborg och hette, ja just det, West of Eden.

Fay Topline har lämnat oss.

I går lämnade Fay Topline(1988-2010) vår värld för alltid. I våra minnen har hon för alltid en plats reserverad sedan vi följde henne som unghäst hos Olle Elfstrand och efter kvalloppet staplades segrarna på varandra. Hon vann alltid när jag var närvarande så jag såg många lopp. Trots att hon vann det första Breeders Crownloppet och blev historisk så vill jag lyfta fram några andra minnen. Två av dem är förknippade med Mantorp. Det första var när hon bröt Ina Scots segerrad och ställde till med korsdrag i kuponghögarna. Det andra var en riktig rysare när hon vann Östgötaloppet och Roland Korsar protesterade mot sättet som Lasse Wester tog sig loss i sista kurvan. Lång väntan på domslutet men det gick rätt väg. Hela loppet är faktiskt som en instuktionsfilm hur lopp skall köras. När domslutet kom dansade Pettersson och jag ringdans på mållinjen innan vi hämtade hederspriser och totovinster. Vid ett annat tillfälle skulle vi ner till Jägersro och jag körde Olles gamla dieselvolvo. Före Hallandsåsen drog jag på så mycket det gick men till ingen nytta för några hundra meter upp på åsen kändes det som om det stod still. Långtradarna svischade förbi. Men det gick bra och gissa vem som vann loppet , jo, Ina Scot. Jag plockade fram Travrondens vinternummer från 1991 och då var Fay rankad som 1:a bland treåriga svenska ston. Inom parantes kan nämnas att en sådan stjärna som Princeess Godiva var nummer 15 på samma lista. Fay var ju fallen efter Happy Secret

(2 224 790SEK)som bland sina 14 avkommor även kan räkna in avelshingsten Pale Amber.

Fay som på 116 starter tog 26 vinster och var bland de tre 68 gånger tjänade 2 444 000 SEK och tog rekordet 1.14.1 aK.

Hon har lämnat nio avkommor med flera olika hingstar och den bästa var väl Royal Fayline som inte blev så gammal. Men framemot nästa år kanske vi får se Credit Fayline på tävlingsbanorna igen efter skada. Han började karriären väldigt lovande. Bilden är lånad från travrondens vinternummer 1991.

Vykort en masse!

Tack alla trevliga människor som skickat vykort till nya adressen. Nu vet vi att det fungerar och att det finns vänner.

Edens Lustgård (Nordtorp).

En gammal Svenskamerikan som besökte det gamla landet satt vid vår källare och funderade. Sverige är allt paradiset på jorden. Men Nordtorp, det är Edens lustgård det.

Jämställd utan att veta om det.

I slutet av 7o-talet var jag ordförande i Sekos avdelning för Teleanställda på Borås Teleområde. Det var geografiskt stort. Hela Skaraborg och Södra Älvsborg med cirka 1400 medlemmar, Pantrarna inräknade. Vi var ett entusiastiskt gäng som utförde en del stordåd som vi gärna skröt om. T ex när vi mätte om städpersonalens områden och lyckades utverka 200 000 SEK retroaktivt. i En tidningsartikel häromdagen läste jag hur viktigt det var att kvotera in styrelseledamöter för att det skall bli fler kvinnor. Vi hade aldrig några sådana målsättningar utan jobbade för att få de mest kompetenta personerna. När jag nu ser tillbaka kan jag konstatera att vi hade mer än femtio procent kvinnor i styrelsen under flera av mina tio år och resten av tiden låg det strax under. Kontentan blir att genom de välja de bästa blir man jämställd på köpet utan att det var tänkt så.