Sex rotblötor!

Det har varit kanonväder hela sommaren. Men det är kanske en sanning med modifikation. Vi har nämligen fått 118 mm regn under juli månad. Några mm har garanterat avdunstat i det vackra vädret så när jag säger sex rotblötor är det säkert rätt. Då skall vi minnas att förra året fick vi 130 mm på några veckor runt midsommar varav 65 kom själva midsommarafton. Slutsats, det har varit jättebra väder.

Enkät.

Jag har under en längre tid retat mig på att fotona under rubriken Dagens Bild blir små, mörka och allmänt otydliga. Alla foton i inläggen går ju att klicka på så de blir större, men icke i Dagens Bild. Jag vill höra er åsikt om jag skall ta bort den. Om någon har en lösning så att de går att förstora vore det roligt men då "får ni förklar så jag begrip". Enkäten ligger längst upp till höger.

Platsbrist?

En bekant hade varit på bussresa i Tyskland när en dam tog fram en souvernirflaska fylld med åttioprocentig Rom. Hon tittade länge på den och suckade tungt- det är nog fel på etiketten för det kan väl inte få plats med 80% i en så liten flaska.

Ofrivilligt blogguppehåll eller vissa straffar Gud direkt.

I förra veckan när vi fick trevligt besök av Uddevallabloggaren Gunnar Klasson med fru skröt jag om hur duktig jag har blivit på att sluta med ansträngningar så fort kroppen säger till. Det hade jag glömt dagen därpå och skulle vara färdig med allt innan Matilda med familj anlände. Det slutade med dusch och ont i magen. Fredag, när jag lagade middag blev jag helt plötsligt yr och efter ätandet konstaterades hög feber. Under täcket för att vara fit for fight på lördag då vi skulle vara barnvakter för Matilda under tiden föräldrarna var på Ullevi och lyssnade på Iron Maiden. Eller Iran Mölndal som Ronny Jönsson sade. Mumien drog hela lasset med gott resultat medan jag mest låg i sängen. Söndag morgon bar det av till akuten och jag blev inlagd med diagnosen Divertikulit. Hög kvalitet på insatserna och nu är jag tillbaka och hoppas kunna skriva om något trevligare i morgon.

MAHARAJA!!!!!!!!!!!!

När Lie Detector vann Stochampionatet länkade jag till Travkompaniets artikel. I dag måste jag med eget tangentbord hylla Stefan Hultman vars träningsupplägg är formidabelt. Att han har Örjan Kihlström som förstekusk är dessutom grädde på moset. Nu har Travkompaniets hästar tagit hem Drottningpokalen, E3, Stochampionatet och ett antal andra lopp. Därutöver har Stefan ett flertal mycket dugliga hästar med Triton Sund i topp. Se upp på tisdag i Åbergs memorial på Jägersro! Att ni inte spelade Maharajah är inget att gräma sig över då oddset blev 1.07. Men det var kanske ett överodds ändå.

Celebert besök i Nordtorp.

Vem hälsade på i dag om inte Sciurus vulgaris. Inte var han ute efter att skala kottarna på Picea abies. Nej då, bättre upp skall det vara, Klarbären (Prunus cerasus) har mognat och han samsades med fåglarna i över en timme. Ekorren är ju inte speciellt ovanlig men syns inte särskilt ofta men nu såg han riktigt nonchalant ut när han satt och spottade ut kärnorna.

Harakiri

Varmt men fuktigt var det i går. Det lockade genast fram mina vänner knotten. De får sin näring från mig och det har jag full acceptans för. De blir ju mat till fåglar och näringskedjan rullar vidare. Vad jag däremot inte har den minsta förståelse för är att små ledsna knott begår självmord i mitt ölglas en sådan härlig kväll.

Vi trakasseras av TELE 2 och Phonera.

Med jämna mellanrum, ibland flera gånger i veckan, blir vi uppringda av säljare från Phonera och TELE2. De förstnämda presenterar sig ibland som Telefonera. Kan det vara en fint för att den uppringde skall tro att det är Telia Sonera för vem sjutton har hört talas om Phonera. De tar ingen hänsyn till vad klockan är eller om det är vardag eller helg. Att vi har NIXnummer som skall skydda från anrop av oönskade försäljare säger de sig inte heller bry sig om eftersom vi har enskild firma. Vi kan ju inte neka till att vi är momsredovisningsskyldiga, men det s k företaget har ingen telefon. Ofta har jag hemtelefonen kopplad till mobilen och det innebär ju faktiskt att vi får betala för deras trakasserier. Vad gör vi? Det var inte helt oväntat att det var svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag i någon ansvarig från dessa eländiga företag.
Det ger inte heller något seriöst intryck när ett otal säljare från samma företag ringer efter samma nummerlistor. Har jag vänligen tackat nej till en är jag inte mer intresserad för att det ringer någon annan. Det verkar inte särskilt juste mot säljarna heller. En inte alltför kvalificerad gissning är att de nämnda företagen inte har egna säljare utan köper tjänsten från någon av alla de oseriösa callcenters som vuxit upp i takt med att våra sociala skyddsnät monteras ner. Tilläggas kan att våra abonnemang hos Telenor och Telia fungerar utmärkt. Om flickorna på ett Callcenter kallas Callgirls kallar man då killarna för Callboys?

Travkompaniet.se - Travsporten i Centrum

Travkompaniet.se - Travsporten i Centrum

Gröna katter.

Jag hoppas ingen förlorade på mitt fyrarättssystem till V75 i går. Men ni kanske fick er en fin fiskgryta i stället. Jag påpekade att man kan byta ut torsken mot sej och kände mig härligt miljömedveten.
När jag i morse skulle ge katterna mat ser jag till min förskräckelse att vi fått hem en blandning och tonfisk och torsk. Slarvigt, slarvigt. Men i valet mellan princip och ekonomi serverade jag av det inköpta. Bägge gossarna luktade på röran, rynkade på nosen och gav mig en nedlåtande blick som sa vi äter inte utrotningshotad fisk. Visst är de medvetna! Det belönades med ett torrfoder som knastrade som sorkben mellan käkarna. Nu är det bara att hoppas att Lie Detector och Manna sköter sig lika bra på Axevalla idag.
Har jag för resten berättat om när Skara fick AXE. Dagen till ära döptes Axevalla om till AXE-valla, Telia sponsrade nio lopp och Telia företag hade hyrt större delen av restauranten och bjudit in lokala företag. Bland dessa lottades de företag som fick dela ut Telias hederspriser i de sponsrade loppen. Jag fick uppdraget att eskortera prisutdelarna till vinnarcirkeln. Det innebär att jag i bekantskapskretsen har ett svårslaget rekord. Nio gånger i vinnarcirkeln under samma kväll. De flesta är nöjda om de hamnar där en gång i livet.

Fiskgryta och Stochampionat.

Av en tillfällighet hittade jag ett recept på fiskgryta som jag fick av en gammal steward på sextiotalet. Jag lagade till den igår och vi åt upp fyra portioner trots att Mumien och jag var ensamma. Här följer receptet om ni skulle vilja ha något lättlagat och gott.
1-2 purjolökar
2 äpplen
1 liten bit rotselleri
1,5 tsk. salt
vitpeppar, jag tar lite svartpeppar också
1,5 tsk. curry
2 msk. margarin
1 pkt djupfryst torsk (450 g.) Går bra med sej också.
Skjölj och strimla purjolöken. Lägg den i en välsmord vid gryta. Riv äpplen och den skalade sellerin direkt över purjolöken och salta lite. Skär fisken i portionsbitar och lägg dem på bädden av purjo, äpplen och selleri.Krydda med peppar och curry samt resten av saltet. Klicka på lite margarin och låt sedan koka sakta under lock i c:a 20 minuter. Servera med ris som kokats i lite gurkmeja och ett vitt vin i er egen smak. MUMS.
I helgen avgörs Stochampionatet på Axevalla. Trav och fest i dagarna tre. Jag som inte trivs så där särskilt väl i stora folksamlingar avnjuter det hela via nätet och TV:n. Men travet är alltid bäst på plats. V-75 i dag är väl en ordinär omgång och jag lägger ett litet chansförslag enligt följande.
432 rader x 0,5 kr. 216 kronor
V75-1. 4-5-6
V75-2 6
V75-3 6
V75-4 1-2-3-6-7-9
V75-5 1
V75-6 2-4-5-6-7-8-9-12

V75-7 1-2-6

På så sätt får jag lite över till den stora begivenheten Stochampionatet. På förhand ser det bra ut för Travkompaniets drottning Lie Detector. Hon såg väl inte lika fin ut som vanligt i kvalen men hade ändå bästa tid av de sex försökssegrarna. Tränare Hultman har visat förr att han är en mästare i att formtoppa till rätt datum. Och att körande Örjan Kihlström är en av Sveriges bästa kuskar och kör i ett fantastiskt flyt för dagen gör ju inte förutsättningarna sämre. Att nummer 1 är struken missgynnade andrafavoriten Sissel Godiva som nu löper stor risk att bli instängd i loppet. Lien fick fördel genom att strykas ner till ett hyfsat femtespår. Med maximalt flyt kan Travkompaniet ta en dubbel genom att läckre treåringen Manna kan ta hem "Slaget vid Axevalla hed". Han har på fyra starter fyra andraplatser och har tjänat in till en vinst här även om motstånd inte saknas och startspår tio inte är det roligaste.

Jag önskar också Stall Fayline lycka till på kvällens auktion där De bjuder ut ettåringen Famous Fayline som auktionsnummer 57. Som dotterson till Fay Topline och son till From Above finns väl alla förutsättningar för ett rejält pris!

Knepiga fel.

När jag läste namnet Rörbäck i en kommentar föll tanken tillbaka till kabelreparatörstiden. Vid helger och i slutet på maj kom sommarstugeägarna ut till sina stugor och upptäckte inte sällan att telefonen var ur funktion. Vid ett tillfälle fick Reparatör L och jag åka ut på två ovanliga fel samma dag. Det första av dem var i Rörbäck. Ett helt område var utan telefon. Då vi hade svårt att få ett riktigt mätvärde beslöt vi oss för att göra en okulärbesiktning av luftkabelns sträckning. När vi kom till utkanten av ett stugområde saknades det några meter kabel. Det visade sig att man haft en påskeld under och värmen hade helt enkelt smält ner kabeln. Snabbt skarvade vi i en bit ny kabel och fortsatte mot Sundsandvik. Även här var det helt avbrott på två telefoner och vi kunde ganska snart lokalisera det till en jordkabel som gick under en kraftledning. Det syntes tydligt att någon grävt där nyligen så vi chansade och grävde upp där kabeln korsade det tidigare uppgrävda. Vad hittar vi om inte en avgrävd plastkabel prydligt hopknuten med en råbandsknop och omsorgsfullt inlindad i en Bohusläningen(tidningen alltså). Även detta avhjälptes snabbt och vi kunde åka hem i god tid den dagen.

Turen går till Käringön.

Mumiens semester börjar lida mot sitt slut. Varken vädergudarna eller snickaren har varit på vår sida efter midsommar. Men i måndags bestämde vi oss. Det hade utlovats bra väder även om kulingvarning var utfärdad för Skagerack. Nu bokades en tur till Käringön med M/S Byfjorden. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/KRingResa/photo#5223672367966517954

Detta flytetyg har vi tidigare upplevt som ett monster vilket sköt hela sjön framför sig. Vi visste att den var ombyggd och svallvågorna har minskat i höjd men det spelar ju ingen roll för är man är passagerare slipper man möta den. Jag såg på mötande och förbiseglade båtar att den fortfarande river upp svall, av för dem besvärande höjd.

Vädret blev omväxlande men regnet höll sig borta utom den sista timmen så det kändes bra. Trots att vi seglat kusten fram och tillbaka i alla år fick jag nu med en viss nostalgi uppleva ställen jag kände väl till men aldrig haft tid att fördjupa mig i. När man seglar är det annat som pockar på uppmärksamhet. Jag tror aldrig jag tagit ett kort under gång. Men nu kunde skadan repareras och jag pekade, pratade och plåtade så jag har en viss förståelse för om hon tycker att jag berättar sådant som hon redan vet.

Första bilden togs vid Uddevalla Roddklubbs hus som jag läste om ganska nyss på Uddevallabloggen, men som jag nog inte gått förbi på fyrtio år. När vi kom ut ur hamnen ser man höghusen på Bohusgården där jag bodde en stor del av barndomsåren. Oj så lyxigt det var när vi flyttade dit och fick badrum. Sedan fångade Uddevallabron, eller heter den Sunningebron, min uppmärksamhet. För att vara en modern skapelse är den otroligt vacker. Och inte blev det sämre av de ljusskiftningar som gårdagen bjöd på. Hafstensfjorden mötte med frisk vind och vågor som inte på det minsta besvärade vårt stolta fartyg. När vi passerade Brattön mindes jag gamla berättelser att det fanns så många huggormar där. Finns det andra som hört det? Det var från Hafstensklippan som Oden sände ut sina korpar, Munin och Hugin enligt sägnerna. Vid Mattholmen fick vi Nötesundsbron i siktet. Den är inte vacker men var efterlängtad när den byggdes i början av sextiotalet.

Jag har förresten ett minne när en kamrat och jag en påskafton liftade ut till Eriksberg för att övervara en fest. Det blev sent innan vi kom fram och festen hade flyttat till Rörbäck. Vi drog slutsatsen att det hinner vi inte utan lade oss för att sova på sjöbodens loft. Det blev kallt så vi började hemfärden genom att gå till Nötesundsfärjan. Där satt vi inomhus och sov till dess morgontrafiken började och vi kunde få lift med en hygglig farbror.

Vår färd fortsatte nu över Kalvöfjorden och via en tilläggning i Henån, för att hämta fler passagerare, kunde vi gå vidare genom Ulkhålet förbi nyss nämnda sjöbod och den nyrestaurerade affären. Den har nog inte varit affär de senaste 35 åren tror jag. Här ligger också Kortholmen där vi hade båt liggande på 60-talet. Jag hade förresten en kamrat som bodde i en stengrotta här en hel sommar på femtiotalet. Han levde på korv och sockerdricka som inhandlades i affären.

Vi går vidare genom Hjältösundet och via ett kort stopp i Rörbäck närmar vi oss en av resans höjdpunkter, Nordströmmarna. Redan inloppet sätter besättningen på prov då det är mycket trångt mellan grunden och fritidsbåttrafiken är omfattande. Här ser vi sedan den gamla linfärjan som går mellan Dragsmark och Flatön. På femtiotalet hände det att de sträckte linan när en segelbåt passerade. Detta som revansch för att segelbåtarna ofta var i vägen för dem. Det var inte så vanligt med motor i segelbåtar på den tiden och jag förstår inte hur vi som småpojkar kunde segla igenom strömmarna i motvind och motström. Men vi lärde oss "the hard way" eller som en bekant brukade säga "Jag känner till Nordströmmarna i grund och botten." Jag tror strömmen som vänder var sjätte timma är den starkaste vi har i Sverige.
Efter passagen vid Råberget kan det uppstå ett visst kaos bland båtar som kommer från väst och ser en större båt redan vara inne i slalombanan. Vi passerar Bassholmen med träbåtsmuseum, vandrarhem och promenadstigar. Eftersom ingen skall varken av eller på blir det ingen tilläggning och lottinköpet för årets utlottningsbåt får vänta till ett senare tillfälle. När vi går ut ur Nordströmmarna ser vi på styrbordsidan Källviken där vi också haft båten liggande ett antal år. Vi girar nu babord för att komma in i Vägeröds ränna som man kan gå ner till genom skogen på Skaftösidan. Där heter det Vägeröds Dalar och är väl värt ett besök. På Skaftösidan ligger en hembyggd färja med vars hjälp kor och får transporteras ut till öarna på våren. Efter Snäckedjupet kommer vi ut på Ellösfjorden där vi ser såväl Rågårdsvik som Ellös och när vi kommit längre ut dyker även Gullholmen upp i diset. Ett minne från Gullholmen är när vi hade varit uppe och duschat och en stor motorbåt lämnade hamnen. Det blåste hårt från öster och när vi kom tillbaka till båten hade draggarna för fem-sex båtar, däribland vår, dragits upp när motorbåten tog in sin. Det tog en stund att förtöja om och det behövdes nästan en ny dusch efter detta stölleprov.
Nu går vi genom Hermanö ränna och här får man bevis för det gamla namnet sjösexan är välfunnet. Det anspelar på E 6:an och trängseln märks väl speciellt mellan Marstrand och Lysekil. Nu delar sig farleden och vi tar styrbord för att gå sista biten ut till Käringön. Precis här tappade jag min keps i hårt väder för många år sedan. Vi lägger till och har två timmar på egen hand. Tiden använder vi till att gå genom byn och upp till lotsutkiken som erbjuder bra vinkel mot Måseskär. Här finns även ett gammalt skyddsrum och en mina med rödakorsmärken. Sedan tar vi oss en funderare på vem som glömt en Thailändsk elefant vid en lotsukik i Bohuslän men ger upp och går på vernissage i stället. Käringön har ju en sjöräddningsstation och här ligger räddningsfartyg av olika typer ständigt beredda att rycka ut till nödställdas bistånd. Genom att bli passiv medlem hjälper du till att rädda liv och får som tack såväl kvartalstidning som årsrapport. I årsrapporten finns utdrag ur loggböcker från räddningskryssarna.

Eftersom tiden var knapp och lunch serverades på hemresan avstod vi det annars obligatoriska besöket på Petersons krog men rekommenderar den gärna ändå. Här är det enda stället i Sverige som fått godkänt av mig i konsten att tappa upp ett glas Guinness. Det skall ta sju minuter.

Ombord igen. God Lunch och innan vi vet ordet av har vi passerat samma ställen som på förmiddagen och anländer till Uddevalla på utsatt tid och flera erfarenheter rikare.

Båttur

I dag är det större uppgifter än bloggskrivande som gäller. Men några smakprov från gårdagens Käringöresa hinner jag med. Jag återkommer senare med bildspel och ett reportage.

Överraskning på vägen mot Lassithiplatån

Vid ett besök på Kreta kom vi i samspråk med ett trevligt par från Sala. När vi berättade att vi tänkt åka till Lassithiplatån blev de eld och lågor och erbjöd sig betala halva bilhyran om de fick åka med. Hotellet vi bodde på hade biluthyrning så vi gick och bokade genast. Lassithiplatån är en slätt med ett fantastiskt klimat trots att den ligger på hög höjd. Vid Stalidos som ligger mellan Heraklion och Agios Nikólaos åker man på en riktig alpväg upp i bergen. Vi stannade flera gånger för att hänföras av utsikten över det blå Medelhavet. Vid sista stoppet konstaterades att alla började bli hungriga så i demokratisk ordning beslöts att intaga lunch i första by som dök upp. Byn hette Mocho och det var något bekant med namnet. Jag kunde dock inte hitta orsaken fast jag på den tiden inte besvärades av ÅNK i samma omfattning som i dag. Poletten föll ner när vi kom in på tavernan. Där hängde bilder och tidningsurklipp på vår störste statsman, Olof Palme. Han hade hyrt hus i denna by i många år, det hade jag läst om i bladet. När krögaren fick klart för sig att vi var svenskar visade han glatt hela sin minnessamling och behandlade oss som riktiga VIPs. Han frågade om vi ville se huset och ordnade fram sin dotter som guide. Tjejen var jätteblyg men gick med oss efter maten och vi kom efter en stunds vandring i gränderna fram till ett låst hus. Guiden som trodde att det skulle finnas en äldre släkting i huset och att vi blev jättebesvikna började nästan gråta. Vi gav henne en slant för besväret men det ville hon inte ha. Efter att vi nästan tvingat på henne pengarna sa hon att hon kunde visa kyrkan i stället och vi gick dit. Vacker inuti och tjejen löste sin penningakonflikt genom att lägga pengarna till en insamling för kyrkans renovering. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/UtfRdTillLassithiplatN

Vi fortsatte resan uppför och det var en nästan osannolik upplevelse att över molnen känna på alpklimat och sedan åka neråt och in i en svensk sommar. De för området karakteristiska pumparna som drivs av vindkraft är ibland klädda med canvas och ser ut som stora väderkvarnar. De behövs för den konstbevattning som måste till för att potatis, äpplen och spannmål skall kunna odlas i den annars så bördiga jorden. Dalen är en geologisk märklighet. Under vintern dräneras den av av hål i bergen och på sommaren bevattnas den. Blommorna prunkade och mandelträden stod som en sky över kullarna för att citera Taube. I övrigt kändes det som om vi hade förflyttats 50 år tillbaka i tiden. Gamla damer satt utanför husen och virkade spetsar. Krögarna stod framför sina tavernor i ålderdomliga kläder. Maskinparken för vedtransport bestod av åsnor. Men gästfriheten var nog den största jag träffat på. Dalen som skyddas av en ring av berg har sett många revolter mot överhögheten födas. Det ledde bl a till att Venetianarna förbjöd all odling på platån under cirka 200 år.

Den mystiska Diktigrottan, vilken tävlar med Idagrottan i Psiloritisberget om att vara Zeus födelsplats, nås från Psychro medelst fotvandring eller åsneritt.

När skymningen började ge sig till känna for vi hemåt och möttes av nästa överraskning. Bilen skulle vara full tankad vid återlämnandet så vi åkte in i byn och utförde denna åtgärd. Papper lämnades och en dam gick ut och besiktade bensinmätaren. Den stod mellan trekvarts och full tank. Ni får åka och tanka . Livlig diskussion följde vilken slutade med att jag i ren ilska gjorde en raggarsväng och åkte tillbaka till tappen. Även där en dam"Du har väl inte kört slut på all bensin än" säger hon. Jag förklarade problemet och hon kommenterade igen "Så är det jämt, det är ju uppförsbacke vid hotellet och när de har ny personal så fattar de inte att mätaren rör sig nedåt!" Vi tankade den liter som gått åt t o r macken -hotellet och lämnade med vänligt ordval åter bilen. Jag måste prata med chefen om detta sa damen i receptionen. Han kommer i övermorgon. Vid hans ankomst hade vi redan börjat hemfärden till de tunga skyarnas land. Men enligt uppgift hade chefen läxat upp receptionisten rejält och därefter som ursäkt lämnat två flaskor vin till det andra paret som var kvar en vecka till. När de kom hem ringde de och talade om att vi hade en flaska vin att hämta i Sala. Ett drygt år senare åkte vi dit och hade en underbar kväll med våra vänner i en herrgårdsliknande byggnad där det inte saknades vare sig spöke eller sänghimlar. Detta var långt innan Salas mesfontän hade sett dagens ljus.

Åskan har mullrat mest hela dagen så jag har inte vågat ha på datoren, därför är inlägget något försenat. Vad jag ville berätta var följande.

Strax innan mörkret spred sig över Nordtorp i går satt vi på verandan och pratade om vargar samtidigt som vi försökte stämma våra gitarrer (Kulturskymning), när Mumien plötsligt utbrister "det är väl inte en varg där nere i hästhagen." Jag rusar in och hämtar kikaren och kameran men det var för mörkt att se vad det var. Det var i alla fall större än en katt och jag smög mig ner för att få en kanonbild. En bit ner på vägen såg jag att det var en räv, ett riktigt praktexemplar. Svansen var tre gånger större än Yambos, i alla fall två. Jag har inte sett räv häromkring på många år men den här hade då inte rävpest så fin som den var. Välkommen tillbaka men var snäll mot katterna. Tyvärr skrämde jag den innan jag fick fångat in den i kameran men den kanske återkommer för stället han besökte är katternas favoritområde för sorkjakt.

När jag ändå är inne på katter är steget till Egypten inte långt. Här följer en bild på översättning av hieroglyfer till vårt alfabet samt en slipsnål jag fick när jag fyllde 50. Glöm inte att klicka på bilderna, så löser ni säkert gåtan. Om ni tar bort Kung Tutt och det eviga livet vad står det då på nålen? Vad står det i mitten av alfabetet? Lycka till.

Vargen vandrar söderut.

På Bohusläningens nätupplaga kan vi idag läsa att sju tackor rivits av en varg i Dalsland. Sådana angrepp blir allt vanligare när vargen nu tillåts att breda ut sig söderut. Det är naturligtvis inte något stort samhällsproblem idag förutom för de som drabbas, bönder och jägare. Men om inte stammen hålls nere och spridningen söderut förhindras blir det kanske tvunget att införa gamla tiders ”skallelagh” och ha ett vargnät i varje gård. Ända in på 1800-talet skulle varje gård ha ett stycke grovmaskigt vargnät. Skallelaghen som bestod av ortsbefolkningen bildade drevkedjor efter rovdjuren. Näten bands ihop och hängdes i träd och på störar. När man sedan högljutt och med hjälp av påkar som slogs i mark och träd skrämt in bestarna i nätet dödades de. En ren självbevarelsedrift då rovdjuren tog för stor del av de för människornas nödtorft så viktiga djur som hare, rådjur och kanske även älg. Efter 1860 har ingen varg siktats i våra trakter, men de verkar närma sig så stäm i bäcken.

Till höger syns en del av ett vargnät från trakten.
Vissa faktauppgifter är hämtade ur A.O. Johanssons bok Sandhult Gammalt och Nytt.

Award.

När jag läste en av mina favoritbloggares sida igår hade hon delat ut beröm till några av de sidor hon läser. http://fritturhjartat.blogspot.com/
Hennes motivering var"Det som är viktigt är förutom att innehållet är överens med mig, mina tankar och värderingar ;-) att den uppdateras ofta och att kommentarer besvaras". För en GGG är det lättare att ge än ta emot beröm, men visst blir man glad. Dessutom yvs jag över att bli omnämnd i samma artikel som Enn Kokk och Gunnar Klasson. Ytterligare bloggare som, enligt min mening, skulle platsat på listan är: http://solnasnack.blogspot.com/ och http://www.jenstyckertill.blogspot.com/

Stochampionatskvalen körs i kväll på Axevalla men trots att de sex kvalloppen är ovanligt öppna och spelbara väljer ATG att lägga V-65 på Romme. Det är väl endast Travkompaniets Drottning Lie Detector som kommer att spelas till jättefavorit från spår 3 i lopp 3. Detta trots att hon varit konvalescent efter en halsinfektion i senaste starten. Även i morgon har Kompaniet två hästar till start men då i Årjäng. Jaded är säkert bästa hästen men har begåvats med ett tråkigt tolftespår i Årjängs stora pris. Men vi litar på Örjan... Annars kanske License Plate kan överraska från ett lika tråkigt tionde spår i lopp 2.
Sonen d y ringde i går och gratulerade föräldrarna till 37 årig bröllopsdag. De har på sin Italienska Odyssé nu lagt Venedig bakom sig och anlänt Florens där de har en fantastisk lägenhet mitt i stan. Takterrass med 360 graders utsikt. Jag gläds med dem men är nog lite avundsjuk.

Svamprunda

De här var de enda han missat. Men stekt med lite lök och tillsammans med ett par grillspett och en Chardonnay från 2001 blev vi mätta ändå. Vilken underbar kväll.

Två bagare men en smet. Två turkar och en Fez.

Minnet uppfräschat

Stressnivån och blodtrycket har fått hjälp. Datorns internminne har uppgraderats med 2 GB. Varför har vi inte gjort det tidigare när det var så enkelt och tänk om det hade gått lika smidigt att få sitt eget närminne uppgraderat. Då hade man kanske inte drabbats av Åldersrelaterad Nedsättning av Korttidsminnet (ÅNK) eller varit Grinig Gammal Gubbe (GGG). Men vad skulle andra haft att prata om och glädjas åt då?

I går hade jag sett i TV-tablån att 50-talets svenska rockelit skulle hedra allsången på Skansen med sin närvaro. Då måste man bara titta(höra) och nostalgiskt tänka sig tillbaka till 1959 i parken när jag fick Rock-Olgas autograf på armen. Men nog lät det bättre förr eller hade jag inte samma referenser då? Det enda hörvärda under timman var en Ung Bra Artist (UBA) som kallades Brolle. Han kan nog också bli ihågkommen om 50 år.

Nu skall jag ta en runda till svampställena för att kolla in tillväxten och ta bort riset som någon (jag vet nog vem) lägger över de bästa ställena.

Så här såg det ut dagen före nyårsafton

Sunt förnuft.

1946 skrev den amerikanske barnläkaren Benjamin Spock boken "The Common Sense Book of Baby and Child Care". Anledningen till skrivlusten var att han upptäckte att tidigare litteratur i ämnet var alldeles för auktoritär. Boken blev snabbt en bestseller och ansågs mer eller mindre oundgänglig på varje småbarnsförälders nattygsbord. Om det finns något skrivet om sunt förnuft i äldreomsorg vet jag inte. Men det borde finnas någon som har något att tillföra som grundar sig på människors behov. I dag verkar allt gå ut på att utan ekonomiska och personella resurser skapa så små problem som möjligt för den fåtaliga personal som trots allt finns. Flertalet av dessa är riktiga pärlor och har goda kunskaper i yrket, men saknar tid att utföra uppgifterna. Övriga anställda är resultatet av alliansens arbetsmarknadspolitik, de tvingas att arbeta inom områden som de varken passar för eller vill vara i. Alternativet är att inte kunna försörja sig.
En annan grupp som jag inordnar i omsorgsfacket är Apoteksbolaget. Där har man inte tagit hem sunt förnuft av den enkla anledningen att efterfrågan är så låg att det bara blir liggande på hyllorna och samlar damm.
I går skrev jag om det ständiga utbytena av fabrikat och därmed namnet på burken. Jag är medveten om att det i yttersta ändan är politiska beslut som styr. Men faktum kvarstår det är svårt att se de små bokstäverna som säger att "denna ersätter det och båda har samma innehåll av det verksamma ämnet" I går fick vi ytterligare ett exempel på auktoritärt behandlande av kund när vi skulle hämta medicin till en äldre dam. Hon hade av läkaren per telefon fått dosen på ett läkemedel dubblerad. Det innebär ju att tabletterna tar slut dubbelt så fort. Eftersom medicinen av principiella skäl ej kunde få tas ut förrän om tre dagar fick vi rådet att ringa läkaren och få ett nytt recept som kunde hämtas ut i morgon till en kostnad av 120 kr. plus resa. Vår invändning var att det verkar märkligt att ringa och belasta sjukvården för att få ett recept som redan fanns samt att det innebar merkostnader för oss att åka ytterligare en mil till apoteket igen. Tänk på miljön också!!! Till pjäsen hör att det var inget beroendeframkallande läkemedel, då hade vi säkert haft en mer förstående attityd. Som tur var har jag samma medicin så hon fick låna tre dagars förbrukning av mig.

Vad är en Alacoa.

Det var slarvigt av mig att inte ge alla ledtrådar. Alacoan är den där fågeln som placerar sig i vägen för allt som Kalle Anka vill fotografera på julafton. Tanten jag skrev om i går har ju en tendens att göra samma sak med sina alliansbröder och få hela TVbilden för sig själv. När det gäller att veta mest och bäst har hon en viss konkurrens av de andra fyraprocentarna förträfflige Göran och OrdningochredaJanne. Förstår inte hur Lejonkungen kunde bli avsatt, han var ju ännu mer beskäftig än nämnde Jan.

Mardrömsuppvaknande.

I dag väcktes jag av Alacoans hemska röst i radion. Tack och lov har hon inte synts till så ofta i nyhetsprogrammen på senare tid. Efter valet trängde hon sig fram och förstod sig på och visste bäst om allt som alla andra begrep bättre. Rösten var lika hemsk som budskapet. Men idag skulle hon tala i Almedalen och lägga ytterligare ett skattesänkningsförslag för att pigga upp småföretagarna. Självkritiska Mona, Anonyme Fredrik, OrdningochredaJanne, Rosen från Öster med flera har redan varit där och i sann populistisk anda pratat om olika områden för tänkbara skattesänkningar. Allt ackompanjerat av PonytailBorg som mumlar sitt mantra. Sänk inte momsen.
Då undrar jag när de skall sätta sig ner och fundera över vika behov som finns inom olika samhällsektorer. När det är klart är det väl enkelt att räkna ut vad det kostar och hur mycket vi behöver höja skatten. Dessutom vore det bra om sommararbetarna inom hemtjänsten fick utbildning innan de, med goda föresatser, skickas hem till gamla människor som inte vågar säga ifrån hur det skall vara.
När jag nu ändå är GGG i dag så kräver jag att apoteket slutar att byta ut mediciner. Det är inte lätt för gamla eller synsvaga att hålla reda på olika märken av samma sort. Även sjuka människor har problem med det.
GGG=Grinig Gammal Gubbe

5 juli halv fem, numera 17,30

Kanske en något kryptisk rubrik, men faktum är att för 42 år sedan vid denna tidpunkt träffades Mumien och jag på Smögenbryggan utanför Haglunds sjöbod. Det brukar vi uppmärksamma varje år även om klockan flyttats fram en timma sedan dess. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/FemteJuli2008
I år hittade vi en annons från Brännöbuss om en bussresa till Smögen. Resan fortsatte sedan med en guidad båttur med kaffe och smörgås genom Sotekanalen till Fjällbacka där det bjöds middag på Stora Hotellet. Vi var naturligtvis inte sena att nappa på detta erbjudande trots väckning i svinottan och lång bussresa. Det uppvägdes dock med råge av ett underbart väder, intressant guide och en fantastisk båttur. Även om vi seglat här otaliga gånger under dessa 42 år var det en hel del vi inte hade sett eller kände till. T ex. hade jag inte en aning om att Gorch Fock var pseedonym för Johann Kinau. Men att New York skulle vara namnat efter Jorkvik anser jag nog mer som en skröna. Efter middagen hann vi dessutom med viss nostalgi besöka vår nödhamn i Fjällbacka 2002. Där låg vi inblåsta med vågorna rakt i sidan med Kryssarklubbens skolfartyg Gratia och Gratitude som kajgrannar. Än värre var det för den lilla Norska segelbåt som en bit bort på samma kaj låg förtöjd på utsidan en motorbåt. Hon fick bogseras bort av Sjöräddningen för att undgå att slå sönder både sig själv och motorbåten i den grova sjön. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/BrLlopsdag2002

Borås, mer än Pinocchio!

När jag läste Solnasnackarns blogg för ett tag sedan pågick ett fontänkrig. Jag kände på mig att jag sett något liknande i Borås och åkte på upptäcksfärd i knallarnas stad. Jag har bott 11 km från centrum sedan 1967 men åker dit endast om det är av nöden tvunget. Arbete (före -91), inköp och något teaterbesök då och då. Men vad nu, jag upptäckte förändringar som jag inte hade en aning om. Kan det vara så att efter Anders Erikssons "Borås, Borås " och "Under en filt i Borås" har kulturen fått en nytändning. Kulturen stod som spön i backen och jag tänkte att här skall inventeras och dokumenteras. Då jag är helt övertygad om att Borås för de flesta enbart är Knalleland och på senare tid kanske även Pinocchio såg jag här en möjlighet att sprida ljus över möjliga upplevelser inom stadens hank och stör. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/BorSBorS

En riktig pärla är den gamla biografen Röda Kvarn som ligger i nordvästra hörnet av Stadsparken. På väggen mot Viskan finns en kvarn fastsatt sedan urminnes tider. Mumien påstår att det visades reklamfilm på väggen bredvid kvarnen på 50-talet. Strax nedanför i Viskan dyker en staty av Fredrik Westergren vid namn Bodhi upp. Jag tänker på trombonisten Nisse Landgren när jag ser statyn. Mitt emot ligger vid gågatans början Provinsbanken. Där har de gjort ett jättejobb med att restaurera det gamla fallfärdiga rivningshuset till originalutseende. Från Knalletorget går en strandpromenad in i Stadsparken. Parken i sig är välskött och har en enorm blomprakt och många konstverk. Mitt i blickfånget vid Grand Hotel finns en åttataggad fontän. Efter att ha gått över en av broarna och in i parken möter vi kaninstatyn Mate Hunting som efter att av marodörer givits ett ofrivilligt bad i Viskan nu har skruvats fast ordentligt av sin fadder. Här kan du ströva omkring hur länge som helst och njuta av konstverk och blommor. Här har du även utsikt över de gamla fabrikerna Algots och Oscar Jakobsson. Mitt i parken finns en musikpaviljong där den gamla teatern låg. Det var ett himla liv när kommunen rev den i smyg nattetid på 70-talet. Teatern ligger i dag en bit från centrum och har även idag en bred repertoar och bra skådespelare. Många duktiga skådespelare och regissörer har fostrats och utvecklats på denna scen.

Över Viskan fram till musikbyggnaderna leder den berömda bro där Loket körde in med bil i tron att det var här han skulle veva sina hjul. Han lyckades även köra utför en trappa innan bilen var ordentligt parkerad. Nu skall ett stenkonstverk hindra liknande bravader i framtiden. Vid Södra strandpromenaden ser det nästan ut som vid medelhavet med alla palmer och trottoarserveringar som trängs med varandra. Efter att ha besiktat Declination och kanoten som hänger under nästa bro går vi till Lilla krogen och insuper den grekiska atmosfären samt får några kalorier inför fortsatt turistande. Därefter går vi till Högskolan och tittar på konstverket Katafalk och avslutar vid Stadshuset där Folktalaren står. Här hade teknister vid ett tillfälle spikat ihop ett dass och satt över talaren. Det såg ut som åhörarna stod och väntade på sin tur. Ett skämt helt i min smak och utan skador på vare sig föremål eller personer. Innan vi återvänder hem måste jag nämna fontänen vid Hultasjöns seniorboende och de många änder du kan få se där eller i Viskan. Den som fortfarande har krafter kvar kan njuta av miljön vid Hofsnäs eller känna historiens vingslag i Torpa stenhus. Borås är alltså betydligt bättre än sitt rykte och även Elfsborg kan bjuda på underhållning i bland.