Cliffs of Moher

När du drar omkring på Cliffs of Moher får ögat en upplevelse och är Tina Mulrooney där med sin harpa blir även örat förnöjt.

Echset.

I uppståndelsen över att ha fått en nygammal vän lyckades jag länka fel till Echset. Nu är det rätt.

Favoritbyggnaden.

De byggnader från förr som inte längre används kallas numera överloppsbyggnader och har i vissa fall ett stort kulturhistoriskt värde. Det hade Länsstyrelsen uppmärksammat och arrangerat en temakväll om jordkällare på Rådde gård. Naturligtvis hade denna begivenhet undgått oss, men när vi läste ett reportage i Borås Tidning framkom det att ytterligare ett seminarie var inplanerat men då i Uddevalla på tisdag. Jag hade tänkt åka till Uddevalla på berättarafton i dag och stanna kvar och gå på Släktforskarföreningens möte på torsdag. Då vi bägge två ville höra om källarna och Mumien måste hem och arbeta så tyckte jag det blev för mycket med två resor och ställde in den planerade. Visst är jag flexibel.

Den vackraste byggnaden i Nordtorp som dessutom har den bästa utsikten är vår gamla potatiskällare, där det även förvarades sylt, saft, rotfrukter och annat. Att få tips och råd om hur man håller den i skick var mycket intressant och om vi sedan kan få lite återbäring på alla skattepengar som går till EU så blir det ju inte sämre. Trots att jag egentligen vill avskaffa länsstyrelsen så måste jag ge en komplimang till det här initiativet.

Men nu var det ju källaren i Nordtorp det här skulle handla om. Vi har funderat mycket på om den verkligen är byggd som källare då den ligger på berget och inte har någon naturlig övergång med jordtäckningen mot åkern. De brukar ju vara ingrävda i en sluttning men här är jorden liksom påskottad. Den är byggd av sten och taket är ett konstverk. Att foga ihop stenar i ett valv är ingen enkel match och de som en gång lyckades med det måste ha varit oerhört skickliga yrkesmän. Att det sedan står kvar i originalskick efter alla år understryker väl bara det påståendet. Det är den mest rofyllda plats jag känner till och jag kan sitta här i timmar och meditera. Vi har i anslutning till ena sidan gjort en mur med inbyggd eldstad och otaliga är de korvar och annat gott som grillats här. I samband med dessa gillen har vi skojat om att det kanske är en gammal kultplats och det drev Mumien och mig att ta en runda med våra pekare. Framförallt Mumien kan plocka fram en hel del med dessa pekare. T.ex. currylinjer, vatten, borttapade saker etc. Men inne i källaren bar sig pekarna konstigt åt. Normalt slår mina inåt och hennes utåt när man frågar dem något, men här blev det tvärtom och en hel del andra konstigheter som vi inte sett mer än på ett annat ställe. Nämligen inne i en av gravarna i Newgrange på Irland. Nu skall jag inte påstå att källaren i Nordtorp, liksom gravarna i Newgrange, är äldre än Pyramiderna i Egypten. Men vi kan ju i alla fall kittlas av tanken. Så nog är jag priviligerad som kan njuta av utsikten och få en stunds frid i sinnet vid denna byggnad.

Verkstadsvernissage.

Nu har det sedan länge planerade verkstadsbygget kommit i gång. Om nu allt fortlöper enligt planerna kommer Mumien under senvåren att ställa ut sina alster i lokalen innan den inreds som verkstad. Det kommer att bli ett unikt tillfälle att se Going Kronos i ögat och samtidigt njuta av alla andra djur och landskap. Jag återkommer med datum och inbjudan senare.

Kontakt etablerad.

Är det någon som minns att jag den förste november förra året bad om hjälp att hitta ett par gamla kompisar? Det lyckades inte även om det var flera läsare som verkligen ansträngde sig. Ett problem var att jag inte kom ihåg Berts efternamn, Johansson. Men allt löser sig om man inte stressar. För några veckor sedan var en annan gammal kompis här och då insåg jag att vissa personers smeknamn ibland har större genomslagskraft än dopnamnen. Margareta det var ju Echset det och när Lennart hade fått klart för sig att det var henne jag syftade på så visste han ungefär var hon bodde och att hon var konsthantverkare. Lastad med ny information kunde jag nu börja söka på nätet igen. Då nappade det bättre, Echset hade en egen hemsida och på den fanns det länk till Berts hemsida. Nu var det bara att ringa upp och sedan var kontakten återupptagen. Bert har jag inte pratat med ännu, men jag var tydligen inte helt fel ute när jag i efterlysningen hade med kortet av vår gamla Sassam och den rostfria fören som Bert hade tillverkat. I dag är han nämligen mästersmed och ligger bakom betydligt större smidesarbeten.
Echset hade gått och funderat på om det skulle gå och trumma ihop det gamla Eriksbergsgänget så det har vi nu som gemensamt projekt. Senaste träffen var 1979 men sedan dess är de flesta skingrade för vinden.

Varken röker eller super.

När jag läste Fritt ur hjärtats blogg idag skriver hon att hon har råd att köpa ett nytt batteri till mobilen då hon varken röker eller super. Det är sunt och bra! Men mig får det att tänka på följande sanna historia från ett stort telebolags butik på den tiden när direktexponering mot kunderna var ett nytt påfund. Då kunde man fortfarande betala sin telefonräkning i butiken och in kom det en gammal dam som skulle göra detta. Hon hade förmätenheten att säga "Det är väldigt dyrt med telefon". Expediten tittde med kännarmin på räkningen och sa "Det tycker jag väl inte." Jo sade damen, för en gammal människa med låg pension är det mycket pengar. Då lutade sig expediten något förtroligt framåt och sa i förtrolig ton "Min mamma är också pensionär men hon varken röker eller super." Den lilla damen blev nästan förkrossad och viskade fram "Det gör inte jag heller."
Jag hoppas de är mer kundanpassade i dag!

Uppmuntran!

Stormen viner och snön yr. Det drar i från den nyinsatta altandörren. Nu visar sig prärien här i Nordtorp sig från sin allra sämsta sida. I går var jag helt under isen och insnöad är jag ju jämt. Då ringde Mumien och tyckte att jag skulle låta bli att laga middag för hon skulle bjuda på Grekisk restaurant. Sagt och gjort, det blev både sniglar och souvlaki med favoriten tzatziki till. Detta en torsdagskväll och vi var hemma i god tid till Antikrundan, för att inte missa om vi skulle bli värderade. Nog har jag det bättre än jag förtjänar ibland?

Jag skannade in 80 st. DIA-bilder i datorn i går. Det är oerhört tidsödande. Inte skanningen som sådan utan att skriva namn på filerna, sökord, bildtext och så behöver nästan alla beskäras. Bilder från 1970 börjar redan tappa färgkvalitet trots att de i alla tider stått mörkt. Men en del av det problemet går också att rätta till. Det var en dam som kom till fotografen för att konterfejas. Skall det vara en bröstbild sade han. Jag vill allt gärna att ansiktet skall vara med sade damen.

Inställd resa.

Tisdag eller onsdag denna vecka hade jag tänkt åka till Uddevalla för att deltaga i Släktforskarföreningens Öppet Hus på biblioteket eller i föreningens lokal. Då väderutsikterna inte var de bästa insåg jag att det kanske inte var en nödvändig resa. Jag ringde i stället och frågade om någon kunde hjälpa mig via mail eller telefon. Som vanligt stöter man på trevliga människor och tack vare Irené och Hilding fick mitt arbete en rejäl skjuts framåt och jag sparade in 28 mil med miljöfarliga avgaser. Tack för det. Jag fick även tips om ett antal pärmar som kan föra mig ända till 1500-talet. Susann och Per har hjälpt mig tidigare så nu ligger här en länk till föreningen på min Blogg.

Renlärig?

I går berättade Maud Olofsson i TV-nyheterna hur man kunde utnyttja EU-bidrag genom att företagen skjuter på uppsägningar. Det går inte att få bidrag till kompetensutveckling annars. Är det inte snudd på den arbetsmarknadsutbildning som Alliansen kritiserade så starkt när sossarna satt vid makten. Den skulle ju bara leda till att människor blir bidragsberoende och lata. Finanskrisen hade vi säkert haft även med en röd regering men åtgärdsprogrammen hade med garanti skötts bättre. Fyra förspillda år är vi mitt uppe i, men vi har i alla fall demokrati.

Ett väsande ljud.

När sonen d.ä gick på gymnasiet sommarjobbade han på Posten. Vissa dagar fick han åka hemifrån mellan fyra och fem på morgonen. Det innebar ju tidigt tapto och en varm kväll när han hade somnat med öppet fönster väcktes han av ett starkt väsande ljud. Utanför fönstret gled en luftballong förbi. Hela familjen blev ju lika nyfikna som all andra i grannskapet och det blev snabb förflyttning över åkern ner till Sparbankseken där ballongen tog mark. Helt plötsligt dök det upp mer än femtio människor från ingenstans och delade glädjen med de nyblivna markgrevarna och markgrevinnorna som tumlade ur farkosten. Posten hade en trött pakethanterare morgonen efter det lovar jag.

Kan man tävla i musik?

Ja, det kan man säkert. Men då måste ju alla spela samma låt. Då kan man tävla på olika sätt, bästa framförandet, bästa arrangemanget etc. Men det blir säkert ganska enformigt och tråkigt. I går såg jag en liten stund på ett program som kallades Körslaget. Vad det hade med kör att göra hade jag väldigt svårt att förstå då det verkade vara en samling individualister som trodde att de var på möte i någon baptistkyrka i amerikanska södern eller i något musikalsammanhang. Att alla var duktiga sångare och hade vissa anlag i att rytmiskt röra sig till musiken är jag den förste att skriva under på. Men att kalla dem körer är ju lika intelligent som om man i Let`s Dance skulle låta ett par dansa cha cha cha medan ett annat par dansar vals eller tango och därefter rösta om vem som dansade bäst. Nej, det här har nog ett annat syfte än det rent musikaliska. Är det kanske reklam för de olika orterna som deltar som är tanken?

Travgalan.

Årets travgala är överstökad och konstigt nog var jag överens med majoriteten av dem som röstat. Årets häst var naturligtvis Commander Crowe som de två gånger han förlorat ändå varit tvåa. Travkompaniet som var vinstrikaste hästägare under 2008 med dryga 8,9 millioner inkört höll sig väl framme fick pris för Årets treåring Maharajah och Årets fyraåriga sto Lie Detector. Dessutom blev kompaniets tränare Stefan Hultman årets tränare. Grattis, grattis. Att sedan jätteduktiga Anna Rönning blev årets komet och dessutom tilldelades Helen Anns pris, ett halssmycke med kedja, var ytterligare ett gott betyg till Hästsportsjournalisterna.
Skall vi nu tro att Commander Crowe bevisar sin storhet idag genom att vinna V-75mästaren på Åby med sveriges skickligaste kusk, Jonny Takter, i sulkyn? Oddset lär knappast överstiga 1,4.

Kaos i Gamla Stan.

Kaos i Gamla stan. Men jag hittar en röd tråd.
1965 öppnade Saga Sjöberg http://sv.wikipedia.org/wiki/Saga_Sj%C3%B6berg en viskrog i en gammal affärslokal på en av Nygatorna i Gamla Stan i Stockholm. Lokalen var ganska omöjlig ur såväl akustisk- som planlösningssynpunkt men blev ändå på mycket kort tid ett populärt ställe för alla visentusiaster. Och sådana fanns det gott om på den tiden. Hon sjöng själv på många olika språk och hade någon trubadur där varje kväll. Dessutom fanns det möjligheter till spontana inhopp vilket uppskattades av dem som ännu inte själva hade nått berömmelsens höjder. De flesta kom väl inte heller att nå i närheten senare heller. Saga var uppmuntrande men också rak med kritik vilket inte alltid uppskattades av de drabbade. Vid ett tillfälle gick en ung man upp och sjöng en visa på ungefär fem minuters längd helt utan rim eller reson varken i text eller musik. Det var en sorglig visa sade Saga, vem har skrivit den? Det har jag sa den unge mannen och syntes aldrig mer på Kaos. Med tiden skaffade han sig ära och berömmelse med såväl egna som andras låtar och jag återsåg honom vid ett midsommarfirande i Dalarna på åttiotalet. När jag försynt påminde honom om episoden tittade han mig i ögonen och sa ”Jag har aldrig varit på Kaos i hela mitt liv.”

Fred nu.

USA, EU, Ryssland och alla andra som skor sig på oroligheterna i Mellanöstern måste börja ta sitt ansvar. Det handlar inte om att välja sida i konflikterna, utan att stoppa vapenleveranser och få igång förhandlingar om eldupphör och tillbakadragande av trupper från ockuperat område. Genom åren har Israel systematiskt ockuperat land och etablerat bosättningar på Palestinskt territorium. Att man sedan bygger en mur som hindrar Palestinierna att odla sina marker eller att ta sig till sina arbetsplatser gör ju inte situationen bättre. Allt detta sker genom framförallt USA:s tysta medgivande och till mantrat, ”Vi måste ha rätt att försvara oss.” Att sedan detta försvar innebär anfallskrig med massmord på civila av vilka flertalet är barn rättfärdigas med att Hamas bäddat in sina raketramper i bostadsområden. Det är naturligtvis inte heller acceptabelt att en terrororganisation som Hamas beskjuter civila mål i Israel och här måste deras allierade gå in och stoppa leveranser och ställa krav. Som jag skrev i mitt inlägg 31 december är det inte konstigt att flera generationers uppväxt i flyktingläger har skapat en grogrund för terrorism på extrem religiös grund. Men detta till trots kommer ingen fred att nås innan 1948 års gränser är återupprättade, bosättningarna i oskadat skick överlämnade till Palestinierna och stormakterna ställer krav på sina vänner. Därefter hoppas vi på fred mellan två mer sekulariserade länder. Men gör något nu.

Han stör väl inte?

Jag fick en rolig historia via mail igår. Då kom jag på följande episod som faktiskt är sann. En kille skulle underhålla på ett åldedomshem här i trakterna. Han hade en massa utrustning som enmansband brukar ha, dator, högtalare, orgel, gitarr, dragspel osv. När han kom fram regnade det kopiöst och han backade ända fram till ingången för att snabbt lasta av grejerna innanför dörren innan han åkte och parkerade. När han kommer tillbaka står där en gammal tant som tittar förundrat och säger "Vad är det här för bråte och vad gör han här." Jo jag skall underhålla här och det här är mina instrument som jag skall ställa upp i matsalen. Tant är välkommen klockan två, det blir säkert trevligt. Då säger den fortfarande något misstänksamma damen "Bara han inte stör."

Pråm.

Varje dag ses en skyskrapa från Moskva i nyheterna samtidigt som det pratas om en gaspråm. Det skulle vara roligt att se själva pråmen i bild någon gång.

Kulinariska höjdare.

En av höjdpunkterna vid resor till andra länder är ju att ta del av innevånarnas kultur inom alla områden. Ibland känner jag mig som den gamle kungen, Gustaf VI Adolf, när jag med samma entusiasm kollar in allt ifrån jordbruk till danser. Tänk vad mycket konstigt man stoppat i sig men många höjdare har det också varit. I Klagenfurt utfodrades vi med en romflamberad rätt med bananer, ananas och andra sötsaker som kallades Brazilianischer leber. Första tuggan var himmelsk men sedan blev det så in i ..... sött. Fisk tillhör inte mina favoriter och det tror jag delvis kan härledas till min Irländska sejour. Jag bodde i en familj där mannen lagade middag varje dag utom torsdag. Denna dag tog hans trevliga men fullkomligt matlagningsokunniga hustru över och stekte fiskpinnar eller andra djupfrysta panerade fiskbitar. Jag lärde mig snabbt att lämna återbud till middag på torsdagar. Trots detta hade jag inför Madeiraresan före jul lovat att smaka på Espada som är en djuphavsfisk som är något av en nationalrätt där. Jag föll pladask för denna fula läckerhet och åt ytterligare en portion efter någon dag. Annars blir det lätt lite förvirrande med namnet då öns speciella kötträtt kallas Espatada och är en slags grillspett som serveras hängade på en ställning vid bordet. Jag lovar att det är en läckerhet det också, t ex honungsmarinerad. Före fiskätandet hade vi varit och kollat in fisk- och grönsaksmarknaderna så vi visste vad som väntade. Överallt bjöds man på Madeiravin vilket inte heller tillhör mina favoriter men artig som man är sväljer man det som bjuds och låtsar att det är en Irisk Whiskey.

Än en gång däran.

Nu har ryggen hoppat ur läge igen. Det hände redan i går när jag skulle ta på fotbollsstrumporna men det blir alltid värre dagen efter. Undrar hur många dagar det skall ta den här gången innan jag kan röra mig som den gamla gymnast jag en gång var? Nu skall ni inte tro att jag har börjat träna fotboll utan orsaken till strumpinköpet är att man kan använda dem i vandrarkängorna utan att de hasar ner. Dessutom sitter de åt som de värsta stödstrumpor så de blir även bra att ha om det skall långflygas någon gång. Utanför är det vackert väder, det är det alltid när man inte kan gå ut. Jag tar några kort från fönstret så att ni ser hur insnöad jag är. Det kom lite snö i natt och nu är spårtillverkarna i full gång med sitt värv att skapa träningsmöjligheter för Vasaloppsåkarna. Fördelen med ontet är att jag slipper skotta och hämta post, städa och bädda.

Traditionerna hålls vid liv.

I Nordtorp försöker vi hålla traditionerna vid liv. Men nog var det så att den förra generationen var bättre på det. Eller är det så att tempot i våra liv i dag inte ger utrymme för att hela släkten skall kunna umgås och kalasa flera dagar i sträck. Dessutom är vi spridda över hela klotet. Petterssons t ex. har firat jul och nyår i Australien hos dotterns familj. Den här tomten från 1986 är misstänkt lik Pettersson eller är det hans bror Hans.
Men visst har vi varit priviligerade som i många år gått igenom ritualerna med sill, dopp i grytan, vila, kaffe med grön likör och Kall Anka, julklappsutdelning, skinka, lutfisk, risgrynsgröt med grötsup och sist men inte minst när svärfar läste julevangeliet i familjebibeln från 1600-talet. Därefter frukt, godis och förfriskningar så att man knappt hann gå och lägga sig för än det var dags för julottan. På Juldagen lagades ingen mat utan efter julottan rördes en slags pytt ihop av resterna från julafton. Det kallades soppamat. Som ny i gänget var jag kanske något skeptisk till att blanda lutfisk, potatis, korv och skinka men man lärde sig. Sång, musik, spel och puzzle inramade dagen och sedan började vi om på annandagen. Nyår var det fyrverkerier och kalas med löjliga hattar och serpentiner.
För Trettonhelgen ville Mumien och jag skapa en egen tradition och det är lutfisk (molva molva) och risgrynsgröt som vi äter på gröna Annatallrikar. Gröten serveras ur en gröna Birgittakarott. Som en parantes kan nämnas att jag på fiskmarknaden i Funchal hittade torkad fisk lämplig att luta till det facila priset av 82,50 euro/kilo.

Om nio år kommer förhoppningsvis den tvåhundrade julen att firas i den då pietetsfullt renoverade mangårdsbyggnaden i Nordtorpstankars vinjett. Vi hoppas traditionerna finns kvar då även om antalet rätter kan behöva minskas ner.

Gardering.

I Borås Tidnings nätupplaga upplystes om att flera tusen sjuhäradsbor var strömlösa och alltså inte upplysta. För att kunna behålla värmen om oturen skulle grina oss i ansiktet på själva trettondagsafton hämtade jag in vår stora stormlykta som ger bortemot 2 kW på fotogen. För säkerhets skull proveldade jag och det blev så mysigt att den får fortsätta sprida värme hela kvällen. Den skall vara luktfri men eftersom den inte varit igång på länge så spreds det en doft som i ungdomens ruffar och gubben blev nostalgisk. Här måste sjungas Taube i ensamheten. Gitarr fram men man kan ju inte stämma upp "Eldare på värmen" eller"Eldarevalsen" i den arktiska kylan. Så då kom jag av mig och tog "Knalle Juls vals" med en röst som var värre lagringsskadad än värmaren. Den måste nog oljas upp med lite hojtarolja om jag gör om ett sådant stôlleprov vid något annat tillfälle.

Bistert.

Det är bara att erkänna. Vinter är inte min årstid. Jag ser helst att jag får stanna i idet (sängen) hela dagen. Trots det har jag varit ute på flera långpromenader och konstaterat att isen är bärkraftig borta på sjön. Träffade en fiskare som letade efter sin isborr. "Vem har bärt bört börrt" sa han. Spelar ingen roll sa optimistiska jag för du får ingen fisk i alla fall. Du fattar inte något sa han det är ju känslan att sitta här på sparken och rycka i reven som är det som räknas. Tur jag inte begåvats med sådana fritidsintressen. Det är inte nog med att det är kallt. Det är så rått att kläderna blir fuktiga på ytskiktet. Tretton minus var det i morse och en snål vind drog över prärien, då har de säkert (fy) sjutton grader nere i samhället. Tomt och tyst i huset har det också blivit. Matilda med föräldrar har åkt hem till den ännu kallare huvudstaden och Mumien arbetar.Nej, nu går jag och hämtar posten och sedan letar jag restresor på nätet.

Schapper har lämnat oss...

En trofast vän från Hedvigsborg i Borås har flyttat till hundhimlen. Det nya året hann knappt ta sin början då Schapper förberedde sig på färden. Dagen före var han här och följde med på promenad i skogen precis som många gånger förr.

Att förlora ett kärt husdjur är som att förlora en familjemedlem. Vilket de ju också är. Vi minns honom och vet att han har det bra men saknaden är stor för alla som kände honom.

Nyårsfirande.