Imse vimse spindel..

När mumien var nere och fotodokumenterade hittade hon den första inhysingen. Vi har en likadan i den nuvarande bostaden fast den har växt till sig med åren och vill inte vara med på bild. Den för tur med sig.

Evert Taubes födelsedag och.....

Idag den 12 mars 2010 är det 120 år sedan Evert Taube föddes. Denne nationalskald, som enligt egen utsago, var mer uppmärksammad för sina visor i lustigt lag än för djupet i sin diktning. Nåväl, hade inte Evert funnits hade det blivit en lucka mellan Bellman och Wreesvijk och ingen hade tjänat på det.

Men inte nog med Evert, idag är det också 35 år sedan Mumien, sonen d.ä och jag flyttade in i nybyggt hus i Nordtorp. Här föddes sedemera även sonen d.y. och nu är det inte många månader kvar att leva här. Det är mark och avloppsarbeten som skjutits på i Vinterns järngrepp. Men före midsommar bör vi ha bytt adres från Nordtorp 31 till Nordtorp 29. Jag hoppas Everts musik kommer att flöda nere på gården i minst samma utsträckning som den har gjort här uppe på Tån. Det man som GGG saknar mest är besök av kompisar som vill spela och sjunga. Förr gick det inte en dag utan en låt. Nu blir det en halv låt i veckan och det låter för djävligt och då blir det ännu längre till nästa. Vilken som är Everts bästa låt får ni gärna tala om för mig. Jag misstänker att det finns många bud. Själv vill jag nämna tre. "Västanvind," "Sjuttonde Balladen," "Ernst George Johansson från Uddevalla." Det finns 150 till alla med det gemensamt att de ger en berättelse till en härlig melodi.

Blogguppehåll.

Bloggen kommer att ligga nere några dagar. Som jag skall använda till att inspireras inför nya litterära höjdare!

Underbart.

I dag visade sig Nordtorp från sin bästa sida. Det gjorde att både katterna och jag vågade oss ut. Nu går snösmältningen så där lagom sakta att det inte har blivit sörjigt ännu. Däremot är det riktigt halkigt på sina

ställen. Vilket för oss in på det gamla

talesättet, "varför gå i lera och sörja när man kan åka kana och ha det glatt".

Glatt var det i alla fall i skidspåret om man inte hade rätt fäste. Men det hade alla vallningsexperter som for omkring i de i dubbel mening utmärkta spåren som SOK 68 preparerar och håller ordning på. Den gamla källaren som tronar på höjden sträcker sig stolt och ser ut som, "vadådå mycket snö, då skulle du varit med för trehundra år sedan. Eller 1966 eller 1970."

Statyernas stad.

Efter att i Antikrundan i går kväll ha sett alla fina statyer i Borås drog jag mig till minnes ett bildspel jag gjorde 2008. Om ni vill fräscha upp minnet så finns bildspelet i länken nedan. Kom ihåg att klicka på bildspel och använda stor bild. Smakprovet till vänster är Declination av Tony Cragg.

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/BorSBorS?feat=directlink

RUT-och ROT-avdrag.

En högerregering har i ett demokratiskt land på ett demokratiskt sätt infört tillfälliga skattereduktioner på hushållsnära tjänster och byggarbeten. Varför blir de socialdemokrater, som utnyttjar dessa avdrag som de har rätt till, anklagade för att vara mindre trovärda. Det är väl dagens ministrar som har använt sig av svart arbetskraft som saknar all trovärdighet.

Rock´n roll med Glenn.

När vädret var som allra mest tråkigt i höstas sa Mumien att vi måste ha något att se fram emot. Hon införskaffade två biljetter till en rockshow med supé. Det verkade kul, men vem var artisten? Glenn Wish hade jag aldrig hört talas om. Glen låter ju som någon slags whisky eller en fotbollspelare. Men efter att ha googlat mig fram till hans hemsida och lysnnat på några smakprov så fick vi verkligen något att se fram emot. I går var det då dags och försynen hade ordnat med ett acceptabelt bilåkarväder på nervägen. Showen var tidsbestämd till 21.30 medan maten serverades 18,30. Verkade väl tilltaget men restaurangen visste vilken tid det tar för ett par hundra gäster att beställa dricka till maten. Som passagerare fick jag möjlighet att avnjuta ett Chilenskt miljö(!)vin Tarapaca plus. Det var det bästa på länge. Måste bara kolla om det finns hos Systemet. Så drog då showen igång och jag säger bara Rock´n roll. Ett sådant ös och vilka musiker!! Kvällen ägnades helt åt Elvis Presley och Jonny Cash och huruvida Glenn hade sin storhet som imitatör eller sångare vet jag inte men bra var det. Men nog undrar jag varför skall alla band ha en ljudnivå som ligger på och ibland över smärtgränsen. För det är väl inte som med politikern som skrev i manuset-dåligt argument, höj rösten- Men för den som vill uppleva lite nostalgirock rekommenderar jag att köpa biljett till en show med Glenn Wish.

En sådan kväll.

Efter gårdagens snöande. Vi fick cirka 15 cm. insåg vi att här måste röjas innan regnet kommer. Sagt och gjort, Mumien tog hand om skyffeln och jag slungan. När jag var klar med vår väg skulle vi flytta undan bilarna för att kunna röja vändplanen. Jag var irriterad och tyckte inte det gick fort nog så jag backade Renaulten rätt ner i slänten. Den fick stå och vi fortsatte röja. Det underkylda regnet strilade ner och det var motvind för snökanonen vart man än riktade den. Men allt går, jag fick till och med rent på genvägen över åkern. Sedan kom vår hjälpsamme granne och drog upp bilen med traktorn. Vi fick sätta i någon slags extrakrok i kofångaren för att klara bogseringen. Mumien tyckte vi skulle ta bort den efteråt, men den får nog sitta kvar resten av vintern för säkerhets skull. Idag regnar det och är hetgrader för första gången sedan 22 december förra året. Det behövs inte mer för att lagårdstaket skall skotta sig själv, välvallat som det är så här i OS-tider. Däremot blev genvägen igenfylld en bit. Det gjorde inte så mycket för det blev så välpackat att det var enkelt att gå över. Bygget framskrider enligt plan, men snickarna är i Staden och skottar snö på tak till dagis och skolor. Märkligt att man har konstruktioner som inte klarar lite snö. Växthuseffekten har vi ju inte haft så himla länge och vid Köpenhamnsmötet verkade de ju avskaffa den helt(!) Så fort mötet var avklarat steg vi in i en fimbulvinter som vi inte sett på många år. Förr sa man kall vinter--fin sommar. Man kan väl hoppas att någon gammal sanning fortfarande gäller.

Walk over.

Dagens begivenhet har jag sett fram emot i en hel månad. Berättarafton på Uddevalla museum brukar jag inte missa frivilligt. Det ger mig möjlighet att träffa gamla vänner under dagen och sedan avrunda med gamla bilder i sällskap med andra Uddevallabor som även de börjar kännas som gamla vänner. Nu blev det walk over på grund av vädret och väglaget både i januari och februari, så nu är det mars som gäller. Men nog har jag hållit mig sysselsatt ändå idag. Tänkte köra upp genvägen över åkern med gamla snöslungan som fungerade i söndags även om utkastningen var lite trött. Idag fungerade inte skoveln över huvud taget. Då blev jag ilsk och skruvade isär den för att kolla om det eventuellt var en rem som gått av. Inte då. Skruva ihop igen och då går den bakåt på alla växlar inklusive friläge. Var håller de hus med den nya fabrikationsfelinlämnade som skulle varit klar i måndags? Jag hinner inte tänka klart tanken innan de ringer på mobilen och säger att det blir leverans i eftermiddag. OK, in i duschen och jag hinner precis torka mig och få på lite kläder innan det ringer på dörren. Det är väl ingen som vill mig något tänkte jag men det var det. Mattläggaren ville veta hur bred bården skulle vara i tvättstugan. Telefonjakt på Mumien följde. Det är ju hon som har hand om den konstnärliga utsmyckningen. Slutet gott, allting gott men jag gick ju miste om statistrollen i Simon och ekarna när jag inte kunde åka till Uddevalla. Jag hade säkert gjort mig som patient för det har jag övat som sjutton på de senaste åtta åren.

Vem är det som trippar på min stig.

Det var en gång tre bockar. De skulle gå till ängen för att äta sig feta.Det var den minsta bocken Bruse,det var mellanbocken Bruse och det var den stora bocken Bruse.Vägen till ängen gick över en bro. Under bron bodde ett stort troll. Först gick den minsta bocken Bruse över bron.”tripp-tripp-tripp” sa det i bron”Vem är det som trippar på min bro?”, sa trollet. ”Det är den minsta bocken Bruse, och jag ska gå till ängen och äta mig fet!” sa bocken. Då ropade trollet:”Nu kommer jag och tar dej!””Nej, ta inte mej. Jag är så liten!” sa den minsta bocken, ”Vänta lite, så kommer mellanbocken Bruse. Han är mycket större och fetare än jag.””Jaha, då väntar jag väl då”, sa trollet. Och då skyndade sej den minsta bocken Bruse över bron.Så kom mellanbocken Bruse. ”tramp-tramp-tramp-tramp” sa det i bron.”Vem är det som trampar på min bro?” skrek trollet.”Det är mellanbocken Bruse” sa mellanbocken. ”Jag ska till ängen och äta mej fet.”Nu skrek trollet:”nu kommer jag och tar dej.””Nej, vänta lite! ta inte mej! Om en stund kommer stora bocken Bruse. Han är mycket, mycket större!” sa mellanbocken.”Jaså? Ja, då väntar jag väl då” sa trollet.

Men då får han vänta för den stora Bocken Bruse äter ju borta hos Ture.

Dagens fråga finner vi bland Hittegodset.

Sågspånsisoleringen som låg i vindsgolvet var det sista av den gamla inredningen som skottades bort. Runt 800 liter måste det varit. Återigen hittade snickarna en hel del föremål. Tänk så mycket annat som har åkt i soporna tillsammns med sågspån och bräder. Här kan vi se ett lod, minnen, en halv hästsko, köksredskap, handarbetsverktyg, en tillknycklad fingerborg, spelpjäser, puzzlebit och en dockblus. Fältet för fantasier om hur de hamnat under golvet och varför, är nästan hur stort som helst. Men vad är den avlånga ciselerade silverbiten avsedd till. Jag tror jag vet, men finns det någon som vet bättre kan vi ju ha den som dagens fråga.

Integritet.

Med jämna mellamrum förs det debatter i TV och andra media, huruvida vi i brottsbekämpande syfte skall tillåta övervakningskameror eller ej. Det kan gälla övervakning av tvättstugor, allmänna platser, trädgårdar etc. etc. Dessa diskussioner avslutas alltid med att någon förståsigpåare talar om hur kränkande det är för integriteten. Men vadå? Så länge jag inte gör något olagligt är det väl OK att jag blir filmad om det kan motverka inbrott, snatteri och våldsdåd. Min slutsats, den som har rent mjöl i påsen löper ingen risk.
Vad som inte pratas lika mycket om är hur människor hanteras i sjukvården. Där skall patienter med svåra smärtor ligga i korridorer och inför öppen ridå berätta sitt lidandes historia för läkare som kanske dessutom har svårt med språket. Nästan lika illa är det för de lyckligt lottade som fått ett riktigt rum. Där blandas det friskt. Döende patienter får ligga på samma rum som de med inte lika allvarliga krämpor. Sist jag var inlagd låg jag på samma rum som en gubbe som de hade möte om. Anhöriga, socialare, läkare och ytterligare någon vände upp och ned på den gamles liv. Jag fick som utomstående reda på att han inte kunde hålla avföringen, inte kunde sköta övrig hygien och att han skulle amputeras ytterligare en bit. Hans ekonomi nagelfors också och till slut kände jag mig föranlåten att fråga om någon kunde hjälpa mig ut så jag slapp höra mer. Här finns det utrymme för stora integritetssäkrande åtgärder och jag hoppas den här diskussionen kan vridas på rätt köl. Ge människor en värdig vård med full integritet såväl vid övergående sjukdomar som i livets slutskede.

Så här ser det ut idag. (Bilderna blir större och bättre om du väljer bildspel) Det kan ingen tro det kördes snöslunga igår. Hagaresan är följaktligen inställd.

Snöslungans förbannelse.

Snöslungan är en fantastisk uppfinning. Men om det skall fungera måste du hela tiden hålla undan ny snö. Annars blir det frusna bil-, fot- och skidspår i snön och slungan slungar(!) sig som en puckelpiståkare upp och ner i dessa. Nu har jag röjt undan gårdagens nederbörd och tro mig eller ej, när jag kom ut ur duschen så var det ett nytt fräscht snöfall på gång. Det är väl förtruppen till morgondagens klass 2-varning. Men vi skall nog klara oss. Jag har varit i Bollebygd och köpt öl och annan medicin och Mumien lovade handla mat på hemvägen från jobbet så vi klarar en veckas isolering utan vidare.
Det värsta är ju att kanske även februariberättaraftonen kan snöa in för en långväga besökare.

Hans helighet Gandalf har högtidsdag.

Den här lille grabben fyllde åtta år i går. Jag ber om tillgift för min glömska och hurrar i dag i stället.

Han är latare i dag men lika nyfiken.

Mumien exporterar.

Så har då Mumien tagit steget ut i Europa med sin konst. Hjärtat i Voh kommer i fortsättningen att ha sitt hem i Österrike.
Själv går jag ut och plattar till underlaget inför dagens husspekulantbesök och morgondagens snöstorm. Vet ni förresten att det är mer än ett halvår sedan jag slutade röka. Inga återfall!

Det är inte lätt att hitta mat.

En sådan tur han har vår lille bock. Vi hade en säck hö som Hagamarsvinen tyckte var för gammalt. Och har man tre honor att sköta om då äter han gärna gammalt hö för att hålla sig i form. Skall försöka få en bild på hela gänget i morgon. Det börjar ju skymma nu.

Fotokumentation.

Några foton från byggets framskridande och omgivningarma.

Välpreparerade spår.

Så här välpreparerade spår har vi i Nordtorp. Parkeringsplatsen är full av bilar från morgon till sen kväll, det finns ju även 3,5 km elljusspår. Nu i helgen hade vi väntat invasion av Boråsare, Göteborgare och annat löst folk. Men vädret är inte på skidåkarnas sida, 7 mollgrader och ostanvind lockar inte till långa pass i motvinden. Tre veckor är det kvar att finslipa formen till Vasaloppet. Jag tror jag avstår i år. Kan huset till vänster nitt i träningsanläggningen vara svårsålt?

Rose Bowl.

Här har det varit många evenemang. Arenan är byggd för Amerikansk fotboll men används även på många andra sätt.

Ett fjärde julifirande som trosar all beskrivning fick jag själv uppleva 1991 med underhållning av gamla idoler som Jan&Dean. Tal av Bush d. ä. Slutfyrverkeriet som var krigiskt med tanks bombplan och sjöstridskrafter höll på nästan 50 minuter. Hade vi inte haft sönerna med oss hade vi väl gått och letat efter bilen än. Det var om man säger en jätteparkering.

Men nu undrar jag om någon kommer ihåg vad som hände 1994.

Taköppning.

I dag har snickarna öppnat taket. Då har jag passat på att lägga ut ett album på Picasa med nyheter sedan sist. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Nordtorp20100210#

Tänk när vi kan sitta på balkongen och ta en öl utan att generas av myggor etc.

En lätt vrickning i hagen.

Strykning. Då sprack dagens budget. Famous Fayline som i dag skulle bevisa att äpplet inte faller långt från päronträdet fick stanna hemma i stallet i stället. Vi hoppas att vrickningen snart går över och att vi får se honom i ett annat lopp snart.

Nu har vi haft byggmöte. Det var inte så många punkter i dag. Mest golvbeklädnader, ROT-avdrag, Avloppsgrävning och lite annat smått och gott. Under tiden vi sammanträdde hade snickarna börjat öppna taket för den så kallade kupan. Tänk om några månader när man kan sitta på sin egen kommandobrygga och dricka öl utan att bli myggbiten. Men än så länge håller Kung Bore sitt järngrepp över vinterdepressionen och hetgraderna verkar avlägsna. Kanske kan vi piggas upp av att Famous Fayline kommer ut i Grain´s lopp i morgon på Valla. Kan vi hoppas på tre-fyra gånger degen? Och uppfödarpengar till Petterssons, det är de värda.

Ta hem soldaterna.

Så länge Sveriges riksdag inte har beslutat att överge sin neutrala hållning skall inte svenska soldater strida i utlandet. Allt engagemang utanför Sveriges gränser skall enbart vara humanitärt eller polisiärt och administrerat av FN. Håll oss utanför NATO.

Bildfråga.

Javisst är det utsikten från mitt sovrumsfönster 2004-08-17. Men var låg det sovrummet?

Ren med släde.

Under alla helgerna och en liten tid till gladde oss detta glada ekipage med sitt trevna ljus. Men nu är ljusets högtid över och renen översnöad. Jag tror det lackar mot vår, men vem vet, jag är ju insnöad..

Rönnbären hade rätt!

Både 2008 och 2009 hade vi några små diskussioner här på bloggen huruvida många rönnbär förebådar mycket snö. Nu kan vi konstatera att det gjorde de. Tur i oturen var ju att de första vintermånadernas nederbörd kom i form av regn. Annars hade väl inte husen synts till över huvudtaget. Ett inslag i diskussionen var ju att mycket rönnbär förebådade kyla och den rikliga bärmängden skulle ge fåglarna motståndskraft. Något galet är det med det också, för vi har fortfarande knappt några fåglar.
I går träffade vi gamla Teliakompisar på restaurant Renässans i Borås och hade riktigt trevligt. Att slira omkring på stadens moddiga och oröjda gator var dock ingen höjdare. Varken med eller utan bil. Skäms Gatukontoret!!!!!!!!!!!

Sista gången på länge.

I dag rundar jag av skrivandet om amerikaresan. Jag har tidigare skrivit om Palm Springs, Jerome, Flagstaff, Grand Canyon, Yosemite, San Francisco, Universal Sudios, 4:e juli, Rose Bowl, Jordbävning, Watts och Disneyland. Vad jag inte skrivit är mycket, mycket mer, med Vasaorden, Hoover Dam och Las Vegas i spetsen.
Husägare i Glendale hade ålagts att sätta ut skunkfällor för att få bukt med en befarad rabiessmitta. June hade fått fem skunkar på sin lott och under vår vistelse där så fångades den tredje. Då blev det att ringa till hälsovårdsnämnden som kom och dödade den och tog hand om borttransporten. Här luktar skunk sa sönerna.
Jag måste också nämna Sea World i San Diego. Vad som imponerade mindre var San Diego Zoo, denna mönsteranläggning som jag hört så mycket talas om. Jag säger diplomatiskt, i inget annat land har djurparksdjur det bättre än i Sverige. Men djur skall inte vara i parker utan i frihet.
Många tokiga idéer slår man mynt av och en av dem var filmmagnaten Howard Hughes enorma flygplan, Spruce Goose, som skulle förstärka amerikanernas krigsmakt men inte kom högre än tjugo meter upp i luften. Sedan dess har den stått på museet i Long Beach. Det får plats en Boeing 747 under varje vinge. I samma anläggning ligger det gamla passagerarfartyget Queen Mary som hotell och där var det en upplevelse att strosa omkring. Jag blev visad till baren av Winston Churchill som lovade gratis buffé och jazzkonsert. Det blev det också. Amerikaner är verkligen experter på att göra show av det mesta och ibland trodde jag att varenda guide eller värd var utbildade på Dramaten. För ytterligare bilder se gärna mina webalbum på Picasa.

The Man.

Här kommer ett antal fantastiska bilder från en svunnen tid. Inte blir det sämre av att det ackompanjeras av the man in black.

Watts Towers.

Watts är en förort i Los Angeles som vi hört om i nyhetsrapporterna. Kravaller och polisvåld var vad jag kände till före mitt besök där. Och det var dramatiskt även på bilturen dit. I en gatukorsning hade en polisbil prejat upp en Porsche på trottoaren och sherifferna hade med dragna vapen tvingat ner två grabbar på motorhuven och var fullt sysselsatta med att sätta handbojor på dem när vi passerade. Vårt ärende var annars att besikta Watts Towers ,som en italiensk immigrant, Simon Rodia, byggde av skrot på sin fritid under en trettioårsperiod mellan 1921-54. Totalt är det 17 konstruktioner varav två är trettio meter höga.

Isoleringen kunde varit bättre.

Jag har haft på värmen i friggeboden. Det blev dyrt men vackert.

Trafiksäkerhet.

Som före detta notorisk fortkörare ställer jag mig frågan. Vilket främjar trafiksäkerhetsarbetet mest? Välplogade och snöröjda vägar och gator eller 15-20 olika hastighetsbegränsningar på en sträcka av tre mil? Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att man skall köra vårldslöst men många hastighetsbegränsningar känns verkligen obefogade. Och att snön inte tas bort innbär i förlängningen smalare vägar och isvalkar i spåren som kan leda till att ovana vinterchaufförer kastas över i motsatt körfält. Även här har den enskilde ett ansvar att rätta farten efter omständigheterna men nu pratar jag om att förebygga olyckor. Förr fanns det något som kallades snösvängen. I högerns arbetslinje hade väl det kunnat skapa många arbeten för såväl arbetslösa som sjuka.

Vackert väder!!!!

Jag tror mina inlägg till klagomuren tog skruv. I dag har vi så vackert väder att jag inte kan minnas det har varit något liknande på hela vintern. Dessutom kan man se att vintern var värre 1970. Titta på kortet som är taget på Mumiens födelsedag 12/4 detta år. Vi var så insnöade att vi fick stanna hemma från arbetet. Men insnöad kan man ju vara året runt!

Klagomuren.

Nu snöar det så ymnigt att jag tar till sista utvägen. Jag mailar till någon i Jerusalem som går och trycker in mitt klagomail i muren.